Här fixar världens biskopar en seger

I torsdags förra veckan tog Assyriska  FF emot Åtvidaberg på hemma-plan. Matchbollen lämnades över av den assyriska sångerskan Juliana Jendo från USA, som brukar ha dramatisk sminkning och ibland gråter i musikvideor. På läktaren satt dessutom fyra biskopar.

Den blandade publiken – barnfamiljer, äldre män i finkostym och en klack som sjunger assyriska sånger – har gjort att många fotbollstyckare ofta refererar till laget som ett charmigt inslag i svensk elitfotboll.

Startelvan förra veckan innehöll några av Assyriskas starkaste spelare: Stefan Batan, som lånats från Djurgården, Dennis Östlundh, som gjort två perioder i AIK, Eddie Moussa och Xhevdet Lumnica. Efter första halvlek ledde Åtvidaberg 1–0.

Då gick Robil Haidari, Assyriskas marknadschef, fram till biskoparna och sa – halvt på skämt – att han och de andra borde ha varit mer intensiva i sina böner före matchen. Biskop George från Libanon svarade: ”Oroa dig inte, min son, vi vänder det här i andra halvlek”.

Och det gjorde man. I 56:e minuten byttes Göran Marklund in. Han, som kallas Ashur Marklund efter den assyriska mytologins gud Ashur, behövde bara elva minuter på sig för att göra mål. Fem minuter senare passade han till Dennis Östlundh som säkrade slutresultatet 2–1.

– Uppenbarligen har de något med Herren där uppe att göra, berättar Robil Haidari när vi träffas.

Han är nöjd med att biskopsgänget – som under helgen invigde den nya katedralen i Södertälje – passade på att se lite fotboll.

Det ringer konstant i hans telefon. När vi ses är han mitt uppe i förberedelserna av derbyt som spelas i dag, söndag, mot ärkerivalen Syrianska FC – som man delar arena med.

Ett derby är alltid ett derby. En stad har bara plats för en kung. Ett derby i Södertälje är däremot lite speciellt.

En femtedel av befolkningen i Södertälje är assyrier eller syrianer. Staden – som ibland kallas Mesopotälje – har blivit den nya huvudstaden för den kristna folkgruppen från Mellanöstern som saknar eget land. De första flyktingarna kom i slutet av 60-talet och efter några år uppstod en intern konflikt om vad de borde kalla sig.

Enkelt uttryckt hävdar den ena falangen – assyrierna – att man härstammar från de forna assyrierna. Den andra – syrianerna – påstår att det är historierevisionism och betonar i stället religionen och kyrkans betydelse.

För utomstående kan konflikten verka märklig. Mycket märklig. Folkgruppen talar samma språk, har samma kultur, äter samma mat, lyssnar på samma musik men envisas med att bråka om vad man ska kalla sig. I en och samma familj – min till exempel – kan det finnas både syrianer och assyrier. I nuläget finns det dubbla uppsättningar av allt i Södertälje: tidningar, tv-kanaler, föreningar, kyrkor – och fotbollslag.

Många syrianer och assyrier umgås till vardags men stämningen, till exempel på fotbollsforumen, kan bli hätsk och under åren har det varit bråk kring fotbollsmatcherna.

– Efter den andra derbymatchen 2007 hängde jag ut den assyriska flaggan ur bilen. Då var det några som drog tag i flaggan, spottade på den och började trampa på den, berättar Aida Khorie.

Hon är 43 år, ensamstående mamma till fyra barn och fotbollstokig. Flera av hennes barn spelar i Assyriskas ungdomslag.

Hon gissar att de Syrianskasupportrar som attackerade henne var utomsocknes. I Södertälje har det lugnat ner sig de senaste åren. Inte som derbyt 1989 då supportrar stormade planen och kalabalik utbröt.

– Det har faktiskt blivit betydligt bättre. Nu kan man sitta och prata med varandra, det kunde man inte för tjugo år sedan.

Siros Melkemichel, ordförande för Syrianskas fans Gefe, vill däremot tona ned namnkonflikten.

– Alltså, den här frågan hör inte till fotbollen egentligen. I början var det mycket politik mellan lagen. Men nu på senare år när båda lagen har kommit till eliten har det blivit mer fotboll.

Hur skulle du beskriva stämningen mellan Assyriska och Syrianska?

– Relationerna är goda. Det är inte som med Stockholms- och Göteborgslagen som har firmor som bokar tid när de ska träffas och slåss. Det enda derbyt handlar om är prestige, man vill bli bäst i stan.

Vi träffas i Syrianska föreningen i Geneta.

– Du är nog den första kvinnan som är här på dagtid, skrattar Siros och syftar på alla män som dricker te och spelar kort i lokalen. Han berättar att Södertäljes bästa mat serveras här.

Liksom hans morfar och stora delar av släkten är han frisör. De senaste veckorna har han tagit ledigt från jobbet för att ägna sig åt tifot och derbyt på heltid. När jag frågar om han kan gråta vid förluster säger han snabbt:

– Gråter, ser jag ut som om jag kan gråta? Förlorar vi en match nu så blir man deppig en vecka. Världen går inte under om man förlorar.

Siros Melkemichel beskriver Syrianskas spelstil som sydländsk.

– Vi försöker alltid spela en attraktiv, glad, teknisk fotboll. Publikvänlig fotboll som inte alls speglar svensk fotboll. Man kan säga att Syrianskas spelidé alltid är att rulla bollen. Det har vi fått mycket respons för när vi spelat bortamatcher.

På Syrianska FC:s kansli går Ghayat Moro omkring i tofflor efter att ha trampat i en vattenpöl. Han har ett tjockt guldkors runt halsen och en tröja med syrianernas symbol: örnen.

Liksom Siros Melkemichel ser han fotbollsstilen som mer underhållande än andra svenska klubbars.

– Det är roligt att titta på Syrianska. Det är inte att man backar hem med nio spelare och försöker köra den där tjongbollen där två forwards kämpar som giraffer.

Han tror inte att dagens derby ska resultera i bråk mellan supportrarna utan hoppas på en folkfest.

– För syrianer är en söndag att man på morgonen går till kyrkan och sedan avslutar helgen med en fotbollsmatch.

Ghayat Moro betonar att de båda klubbarna har jobbat enormt med säkerheten inför dagens match. Inför förra derbyt menar han att alla slog vad om att det skulle balla ur, svenskar som syrianer.

– Folk trodde att det var 7 000 o-djur som skulle stå på läktarna, att de skulle göra upp, att det skulle bli ett blodbad. Vi har bevisat motsatsen.

Men det är uppenbart att namnfrågan är känslig. Han beskriver assyriernas historieversion som virrig och vill inte se några assyriska flaggor under Syrianskas egna matcher.

De flesta journalister brukar kompromissa i namnfrågan och skriva assyrier/syrianer. Något som Ghayat vägrar gå med på.

– Jag är stolt syrian.

Även på Assyriskas kansli kan man höra hur folk rättar någon som säger syrian i stället för assyrier.

På andra sidan av huset svarar Assyriskas Robil Haidari fortfarande i två telefoner som vägrar sluta ringa. Han delar Ghayat Moros uppfattning om att lagen dras med ett oförtjänt dåligt rykte eftersom de startade som invandrarföreningar.

2005 publicerade tidskriften Off-side ett reportage om Assyriska skrivet av Jesper Högström. Han beskrev hur olika släkter kämpade om makten i klubben och den mer informella stilen att leda klubben.

Den dåvarande sportchefen, den färgstarke Charlie Sharro, sa: ”Jag tar med killarna, jag tar dem till min villa, lyx, fyrtiofem kvadratmeter altan, sitter ner, dricker kaffe med min fru. […] Jag fixar jobb, jag fixar hus, jag lägger mig i allting, vad de äter, vad de dricker, tjejer, allt. De uppskattar det.”

I reportaget beskrev också den tidigare tränaren Edmond Lutaj hur vissa tjatade för att ens bror skulle plockas upp i A-truppen. Lutaj slutade efter att någon kastat in brinnande pappersbitar i hans brevinkast. På elva år har klubben haft tretton olika tränare.

Robil Haidari menar att organisationskulturen har förändrats radikalt sedan dess. AFF har bytt styrelser som andra byter kalsonger, säger han.

– För fem sex år sedan kunde vi inte våga drömma om att vi skulle vara ett etablerat lag i superettan eller ett allsvenskt lag. Assyriska har vuxit oerhört under de här åren. Vi ser oss själva som ett företag idag och då måste man ha mer struktur.

2006 invigdes den nya fotbollsarenan – ett resultat av att Assyriska hade kommit upp i allsvenskan. I Täljerevyn fick den smeknamnet Jallavallen. Den nye tränaren Robert Johansson kommer in och hälsar och det visar sig att just ordet jalla är det enda assyriska ord han känner till.

Supportern Aida Khorie ser djupt förvånad ut.

– Va, kan du inte ens säga hej, säger hon och berättar att det heter 
shlo-mo.

Robert Johansson verkar nöjd med den korta språklektionen. Han känner sig lugn inför dagens match. Hans mål är att Assyriska ska upp i allsvenskan om två år.

– Man kan inte flyga innan man är färdig. Stundtals är vi jävligt bra, stundtals är vi mediokra. Å andra sidan har vi kommit en bra bit, vi släpper inte in några mål när vi har tagit ledningen.

Robil Haidari ger sin förklaring till framgången:

– Svensk organisation, assyrisk teknik. Det är hemligheten.