Fotbollsspelaren Mahmoud Sarsaks ansikte ler på affischer och banderoller uppklistrade i hela Rafah.
Alla han möter vill hälsa på honom och höra honom berätta om den tre månader långa hungerstrejken, där han förlorade halva sin kroppsvikt, men som ledde till stor internationell uppmärksamhet och slutligen hans frigivande.
Sydsvenskans utsände träffar Mahmoud Sarsak i hans hem, i slutet av en smal gränd utanför Rafah på den palestinska Gazaremsan.
Det är i mitten av juli och han har varit hemma i två dagar. Sist han satte sin fot här var för tre år sedan. Då hade han just kommit tillbaka från en träning med landslaget, skyndade sig hem, tog adjö av sina föräldrar och syskon för att fylld av förväntan resa mot Västbanken och sin nya klubb, Balata i Nablus.
Alla tillstånd var klara och han nådde gränsen mot Israel tillsammans med andra landslagsspelare. Några av de andra tilläts inte passera och skickades tillbaka men Mahmoud Sarsak togs åt sidan. Sedan förhördes han vid gränsen i över ett dygn om sin koppling till militanta palestinska grupper.
Israeliska myndigheter har tidigare sagt att han arresterades på grund av medlemskap i Islamiska Jihad som har utfört väpnade attacker i Israel. Mahmoud Sarsak säger att de försökte sammankoppla honom med andra grupper också, så vitt skilda som Fatah, PFLP och Hamas.
Men han hävdar, och har hela tiden hävdat, att han inte har något med de organisationerna att göra. Han säger att han älskar sitt land, men slåss för det på det enda sätt han kan, genom att spela fotboll.
– Genom mitt fotbollsspelande provocerade jag Israel, de vill inte se framgångsrika atleter som tävlar för Palestina, så därför försökte de hitta anledningar att sätta mig i fängelse, säger han.
Och han blev aldrig officiellt anklagad för något brott under de tre år han satt arresterad under den av Amnesty hårt kritiserade lagen om olagligt stridande, en lag som möjliggör frihetsberövande på obestämd tid, utan rättegång.
Iklädd träningsbyxor och sandaler fingrar Mahmoud Sarsak kontinuerligt på ett radband, han ser tämligen välmående ut för att ha genomgått en av historiens längsta hungerstrejker. Det var efter att ha bevittnat andra palestinska fångar hungerstrejka som han startade sin tre månader långa fasta i mars i år.
– Det fanns inget annat jag kunde göra. Det var det enda sättet att skapa uppmärksamhet för mig själv och för andra fängslade idrottsutövare. Jag var 25 år och såg hur hela min framtid försvann framför mina ögon.
Före fängslandet var Mahmoud Sarsak en av de mest lovande fotbollsspelarna i Palestina, han deltog i ungdomsturneringar runt om i världen och spelade med landslaget. Fotbollen var hans liv och han ville satsa allt han hade på den, för att kunna skapa sig en framtid och även kunna hjälpa sin pappa, grönsakshandlaren, att försörja familjen. Men fotbollen var även ett sätt att kämpa för alla palestiniers rättigheter.
– Mitt folk trampas på av Israels militär, och som idrottsutövare kan jag visa detta för omvärlden. Idrott är en politisk metod som ger röst åt de fattiga och svaga, säger han.
Hungerstrejken gav resultat. Han fick mycket uppmärksamhet världen över och kända fotbollsspelare, som Diego Maradona och Eric Cantona stödde hans kamp för frigivning.
Fifpro, det internationella proffsspelarförbundet, vädjade om hans frigivande och Fifas ordförande Sepp Blatter uppmanade Israeliska fotbollsförbundet att ställa krav på rättegång eller frigivande. Aktivister och fotbollssupportrar runt om i världen uppmärksammade hans fall. Och Sarsak avslutade sin hungerstrejk i juni när hans vädjan om frigivning slutligen godkändes.
Just nu sitter drygt 300 palestinier frihetsberövade på liknande villkor som Mahmoud Sarsak, några av dessa är kända fotbollsspelare, som målvakten Omar Abu Rois och Ramallahspelaren Mohammed Nimr.
– De fängslar lovande idrottsutövare som får sitta där år ut och år in tills deras talang dör, säger Mahmoud Sarsak.
Nästa år är Israel värd för finalerna i U21-EM. Palestinska fotbollsförbundet har uppmanat UEFA att ställa in matcherna på grund av Israels frihetsberövande av idrottsutövare, något UEFA har nekat. Mahmoud Sarsak tycker visserligen inte att Israel borde få hålla i turneringar, men han vill inte se en bojkott av israeliska idrottsutövare världen över.
– Man kan inte ta ifrån någon rätten att utöva sin idrott på grund av vad deras land gör. Alla har rätt att tävla, israeler som palestinier. Det var till exempel flera kända israeliska idrottare som stödde mig när jag var fängslad, de ska inte straffas.
Och Mahmoud Sarsak vet hur det är att bli ifråntagen rätten att utöva sin idrott. Han är inte i samma form nu som för tre år sedan och han vet inte hur det blir med det professionella fotbollsspelandet i framtiden. Men spela det ska han.
– Jag har saknat fotbollen mer än vad jag har saknat mina vänner.