Möjligen kan IFK Göteborg trösta sig med att man åtminstone bitvis var bra. Visst fanns det felpass och missförstådda intentioner. Men ibland virvlade det till riktigt underhållande i anfallsspelet.
IFK fick också ihop en rad klara målchanser. Dime Jankulovski reflexboxade en hård nick från Mattias Bjärsmyr i första halvlek och Hannes Stiller lirkade en boll precis utanför stolpen i 67:e minuten. Daniel Sobralense var ensam med Jankulovski och Tobias Hysén slog ett inlägg i ribban. Bland annat.
Gais, allsvenskans sorgebarn som inte vunnit en match sedan i april, var bitvis rejält tillbakapressat, men därför inte ofarliga.
Två inlägg damp ner i ribban, och var nära, nära. Men mest handlade det om att hålla nollan, för de grönsvarta. Delar av backlinjens ordinarie gäng saknades och framåt var det ofta tunt. Men fighterglöd kan dölja många brister och kämpade gjorde de, makrillarna.
De ville så gärna ha med sig en seger, få åtminstone en viktig seger med sig detta bedrövliga år. Men 0–0 blev det. Nästa år spelar Gais ganska säkert i superettan. Där väntar inga derbyn mot IFK.