– Det är fantastiskt att se hur man hanterar förutsättningarna här, de gnäller
aldrig till skillnad från svenskar som gnäller hela tiden, säger hon.
När 34-åriga Anna Nyman sa upp sig från sitt jobb som sjukgymnast på barn- och
ungdomshabiliteringen och reste ner till Durban i Sydafrika i februari 2008
hade hon ingen aning om vad som väntade henne.
Hon visste att provinsen Kwazulu Natal hade flera hiv-smittade människor,
närmare femtio procent av befolkningen, och att hjälpbehovet var stort.
Men att höra fakta är en sak – att ställas inför dem – en helt annan.
Innan hon åkte fick hon ett råd av rektorn för Star School, Siphile Mdaka:
”Anna, förvänta dig det oväntade, först då är du förberedd.”
Drygt ett och ett halvt år senare vet hon precis vad han pratade om.
– Vi är ute och jobbar med 41 skolor ute på landsbygden. Det är olika hur
aktiva de är men alla har varit aktiva under året.
Telefonlinjen sprakar, just nu har hon täckning på mobiltelefonen, men det är
långt ifrån alltid som det är så.
Fotboll for Life, samarbetar med Dan Olofssons projekt mot hiv och aids, Star
for Life, i provinsen Kwazulu Natal och Anna Nyman lägger grundplåten för
fotboll på skolschemat för flickor i highschool-ålder.
Målet är en mental vaccination – och att stärka tjejers självkänsla.
När Sydsvenskan pratar med Anna Nyman är hon på väg tillbaka till Durban efter
en rekognoceringsresa till Umtata och Mvezo inför LDB-spelarna Christina
Ørntofts och Sara Storcks ankomst.
Just nu ligger mycket fokus på skolbygget i Nelson Mandelas födelseby Mvezo i
Östra Kapprovinsen.
– Det är hela tiden mycket att göra även om det går i vågor hur mycket man är
ute på planen i och med upplägget på skolåret. Dessutom hade man väldigt
dåliga studieresultat i hela landet förra året så en del av rektorerna har
lagt in att vi bara får ha schemalagd fotboll på en av terminerna. Det är
inget vi kan påverka.
Anna Nyman tränar också ett division 4-herrlag i Durban, där hon är både den
enda västerländska och den enda kvinnliga tränaren i serien.
Under en resa hem till Sverige köpte hon på sig ett gäng fotbollsskor till
spelarna – ett kap.
Hon rensade lagret, och storlekarna varierade; råkar ett par passa en spelare
så är det toppen.
En dag kom en kille fram till henne efter träningen och frågade om han fick
låna hem skorna över natten och töja ut dem med hjälp av potatisar.
– Tyvärr fick han inte det, men jag lärde mig något nytt.
Trots att hon varit i Sydafrika sedan februari 2008 lider hon inte av någon
hemlängtan.
– Nej, faktiskt inte. Jag jobbar så mycket med människor hela tiden och så har
jag fått väldigt många goa vänner här nere.
Hela projektet bygger på att Anna Nyman genom utbildning och coachning ska
utbilda ledare, påbörja fotbollssatsningar för tjejer som förhoppningsvis
ska fortsätta utan hennes inblandning.
– Vissa coachar väldigt aktivt själva och de har kommit långt, andra inte. Det
finns ingen anledning för mig att bygga luftslott utan jag engagerar
människor genom att inspirera och visa att det är meningsfylld satsning.
Hur har situationen i Sydafrika påverkat dig som människa?
– Det har stundtals varit jobbigt, men jag bestämde mig redan innan jag åkte
ner att jag minsann inte skulle åka hit och tycka synd om människor, för det
gör ingen starkare.
– Visst finns det saker som har gripit tag om hjärtat och har varit jobbigt.
Det är svårt för alla vill ha hjälp – och alla behöver hjälp – men det känns
ändå bra att vi gör ett bra jobb här nere. Vi gör skillnad.
Även om det är fotbollen som är den gemensamma nämnaren i projektet så finns
det andra värden som absolut är minst lika viktiga – om inte mer.
– Våra träningar är som zonträningar hemma i Sverige. Det innebär att vi
arrangerar transport så att de kan komma till och från träningen. Tjejerna
lever sitt liv på gångavstånd från hemmet, men när det är fotboll får de åka
iväg med buss.
– De åker i väg som fotbollsspelare och är stolta över det. Oavsett om de
kommer att spela fotboll i framtiden eller inte så är det här, just nu,
väldigt viktigt för deras självkänsla.
– En liten grej som ger ett stort resultat.
En annan sak som har påverkat många av tjejerna är kontakten med
vänföreningarna i Sverige.
– En spelare frågade om vi inte kunde åka och hälsa på dem i Sverige? Jag sa:
”Nej det är ganska långt och blir väldigt dyrt”. ”Ja, men kan inte
svenskarna komma hit, då?” undrade hon vidare. ”Nej, det blir för dyrt för
dem också.” Sedan tänkte hon efter lite innan hon sa: ”Men om vi åker till
Richards Bay (som är en resa på tre timmar) så kan vi mötas där.”
Det finns fortfarande massor att göra för Anna Nyman och Fotboll for Life och
tanken är att hon ska jobba där 2010 ut.
– Det handlar inte bara om vad vi gör på fotbollsplanen och genom vårt
ledarskap utan också att vi kan öppna upp omvärldsperspektivet. Det är minst
lika viktigt.