Ni minns kanske hur Caroline Seger kom hem till Skåne från proffsspelet i USA och förstärkte LDB FC Malmö under hösten, men också att hon samtidigt gjorde klart med Tyresö om den här säsongen.
Den framgångsrika LDB-hösten födde känslor och tankar. Och vånda.
I den ganska märkliga övergången fanns nämligen en dörr aningen på glänt – Tyresös då mäktige och i dag efter sexköp officiellt avpolletterade och starkt ifrågasatte man Hans Löfgren, lät nämligen presentera Caroline Seger som klar för Tyresö, utan att något kontrakt var klart. Det skrevs långt senare.
På presskonferensen undertecknades bokstavligt talat ett blankt papper, vilket väl säger en del ytterligare om hans moral.
Men Caroline Seger höll fast vid det muntliga löftet efter att ha vänt och vridit på frågan med LDB:s klubbledning, även om hjärtat ville annat.
Är det någonstans LDB FC Malmö i år brister, så är det själva motorn. Alla ingredienserna finns där, på position efter position ser det riktigt stabilt ut. Nästan.
Sara Björck gjorde en bra mittfältsinsats mot Kristianstad, men inte oväntat så räckte hon inte mot Tyresös tunga garde, trots att Katrin Schmidt bredvid henne gjorde sin bästa LDB-match.
LDB saknar helt enkelt en – Caroline Seger.
Men det fanns en sak till som avgjorde. Skillnaden mellan de så kallade stjärnorna.
Marta levererade, sprakade lyskraftigt mellan varven, medan Ramona Bachmann symboliserade ett stjärnfall. Dribblade rakt in i backlinjen och låg sedan mest på gräset och hade ont.
Försäsongen förstördes helt av en skada – men varför inte spela enkelt då och utnyttja farten utan boll?
Apropå enkelt: vad får alla idrottare att framställa alla lottningar som enkla?
Min första reaktion på OS-lottningen var att den kunde varit bättre.
Men möjligen har mittfältsessen Sjögran&Seger rätt. Hinder är till för att övervinnas och kanske är andraplatsen i den här gruppen ett rimligt mål att nå.
Sverige besegrade ju trots allt Kanada nyligen och borde vara klart bättre än Sydafrika. Men försäsongsresultaten har varit motstridiga.
En sak är säker. Risken finns att vi kan travestera på Sven Jerrings klassiska radioreferat från Berlin-OS 1936, när det smäller mot gruppens fjärde lag.
Svenskor, svenskor, från sig vilt slående svenskor...svenskor som hoppar, svenskor som fläker sig, svenskor som gör allt för att rädda segern åt Svea rike...
Fast svensk seger i sommar vore en inte alls en lika stor skräll som Japans var den gången, när de svenska fotbollsherrarna föll med 2–3 i OS.