"Jag hade alltid varit MFF:are"

Den gamle Österledaren Stig Svensson kom också med en förfrågan.
– Men Öster var ett bottenlag vid det tillfället, de klarade sig kvar i allsvenskan på målskillnad, säger Jonas. Så jag ville avvakta.

Och det tog inte så lång tid innan MFF hörde av sig. Och då var det klart med en gång.
– Mina föräldrar kommer från Malmö och jag hade alltid varit MFF:are, förklarar Jonas. I det läget var det ingen att tveka om.

Tidpunkten var sällsynt välvald. Samtidigt tog nämligen Roy Hodgson över som tränare och MFF vann allsvenskan samtliga fem år som Jonas Thern spelade där.

Därefter väntade tio år utomlands: Benfica (tre år), Napoli (två år), Roma (tre år) och Glasgow Rangers (två år).
– Härliga år, säger Jonas. Men det roligaste var nog i Benfica när vi vann ligan två gånger och gick till Europacupfinal mot Milan ett år.

Man ska komma ihåg, att under Jonas samtliga utlandsår fanns det en utlänningskvot.
– Lagen fick ha tre utländska spelare i truppen, berättar Jonas. I Italien ändrades till fyra när jag var där, men fortfarande fick man bara ha tre på planen.

Trots detta var Jonas en av de givna i startuppställningen under hela tiden.

Han hade bland annat två fina säsonger i Napoli.
– Tyvärr började vi serien dåligt ett år när vi verkligen hade ett bra lag, så vi hann aldrig ända upp i toppen.

Karriären avslutades i Glasgow Rangers. Den blev inte riktigt lika lyckosam.
– Jag tvingades genomgå två operationer, men stannade kontraktstiden ut. Tränaren Dick Advokaat vill jag skulle stanna, men då skulle jag tvingas till ytterligare en operation och det var jag inte intresserad av.

Så Jonas Thern återvände till Sverige sommaren 1999 och slutade som aktiv.

Det var dock nära att det blivit ytterligare någon match.
– När jag var tränare i Värnamo så bestämde vi att jag skulle testa med att spela andra halvlek i en reservlagsmatch.

Det var borta mot Ohlsbruk. Nyheten hade spridit sig till lokaltidningarna och till och med lokal-tv fanns på plats.
– Kassören i Ohlsbruk var överväldigad, minns Jonas. Det kom 300 personer, vilket var nytt publikrekord med råge.

Men någon Jonas Thern fick de aldrig se.
– Jag sträckte mig när jag värmde upp i halvtidspausen, så jag fick sätta mig på bänken igen…

Det var en annorlunda avslutning på en karriär som annars fått sin höjdpunkt när Jonas var lagkapten i det svenska landslag som tog VM-brons i USA 1994.
– Något sådant är det väl tveksam om vi får uppleva igen.

Jonas var tränare hemma i Värnamo två och sedan två år för Halmstad i allsenskan. Men nu är det slut?
– Jag stänger inga dörrar. Suget börjar komma tillbaka, så vem vet.

Annars är Jonas Thern heltidsengagerad i John Bauer-gymnasiets fotbollslinjer. Med verksamhet i bland annat Värnamo och Malmö.