Malmö. Egentligen är han just i den här situationen maktlös, men Malmö FF:s vice ordförande Håkan Jeppsson konstaterar till slut:
– Det vore väl konstigt om det som hänt passerade helt obemärkt och inga förändringar skedde på årsmötet. Det är klart att styrelsen har ett ansvar.
2009 blev ett nytt stormigt år för Malmö FF. De sportsliga resultaten blev långtifrån de klubb, sponsorer och supportrar förväntade sig. Ropen började mullra på läktaren och i medierna.
Barack Obama blev president i USA med devisen ”Time for a change”, samma slagord, fast omskrivet och något mer indiskret ekade på Swedbank stadion.
– Jag är övertygad om att vi kommer att bli bättre på att hantera frågor kring prestationerna med mindre dramatik. Att vi till och med ska kunna ta kritik i Sydsvenskans krönikor utan att gå ner i spagat. Vi måste jobba med de värdena och komma ihåg att det inte bara handlar om medlemmarna.
– Att vi till våra matcher har många kunder, många intressenter som lägger stora pengar och har rätt att ställa krav på oss, säger Håkan Jeppsson.
Sportchefen Hasse Borgs avgång meddelades ganska snart efter serieslutet, men i övrigt har det varit tyst utåt – men Håkan Jeppsson, van att leda stora organisationer, just nu som vd för Inwidokoncernen (fönster och dörrar), konstaterar att det är stor aktivitet i det vi kan kalla kulisserna.
– Valberedningen är otroligt aktiv och har ett intensivare jobb än tidigare år. De har haft möten med många av oss i styrelsen och diskuterat, men också med många andra inom Malmö FF. Det är ju de som har makten och möjligheten, vi utser ju inte oss själva.
Det blir ett långt och ingående resonemang om föreningsdemokrati och hur en styrelse arbetar – och många kanske inte vet vem som gör vad, men att man haft bra diskussioner med olika grupper som är aktiva för en förändring.
Namnet som fått stå i skottgluggen i första hand är förstås ordföranden Bengt Madsen, som dock förklarat att han vill sitta kvar åtminstone jubileumsåret 2010 då MFF fyller 100 år. Oavsett vilket nämner många Håkan Jeppsson som arvtagaren och han ger ett tydligt svar om sina tankar.
– Att vara vice ordförande behöver inte innebära att man automatiskt är den som ska ta över. Det är ju inte ens årsmötet som väljer till den posten, det sköter styrelsen, men ja, det är klart att jag kan tänka mig att bli ordförande en dag om jag får den frågan.
Just nu hänvisar han dock bara till att han likaväl som övriga som står på omval står inför valberedningens granskning.
– Vi vet att det finns missnöje på olika sätt, att olika grupper vill agera. Och det är bara bra. Engagerade medlemmar är jätteviktigt. MFF är i förändring, kapitalet växer, trycket ökar. Och jag tror på ett annat arbetssätt framöver. Det har i princip uppfattats så att någon som valts i MFF inte har gått att avsätta förrän han flyttat eller själv valt att sluta. Den tiden tror jag är förbi.
Sommarens storm passerade inte obemärkt. Håkan Jeppsson berättar att på sensommaren när det gick som sämst för A-laget, så var diskussionen om avgång och vad det skulle innebära uppe.
– Men hur ska man göra? Ska en avgå eller alla? Vi var nog ganska eniga om att det var bättre att låta alla utvärdera arbetet och framtiden på årsmötet.
Ordföranden är uppe på val varje år, men också fyra styrelsemedlemmar. Den här gången är det Håkan Jeppsson, Krister Kristensson, Christer Persson och Ingemar Erlandsson. Vore det rent av en idé att valberedningen öppet hade utmanare?
– I den bästa av världar hade det inte varit något problem. Men när det gäller något som uppfattas som maktpositioner är det svårt att undvika jobbiga strider. Det är väl ingen hemlighet att ordförandestriden för tio år sedan gjorde ganska djupa sår och skapade fraktioner, säger Håkan Jeppsson.
Men långtifrån allt avgörs i styrelserummen. Det har varit tyst, tyst kring MFF hela hösten sedan Hasse Borgs avgång blev känd. [Han jobbar vidare tills efterträdaren är utsedd.]
Vad händer? Sportchef eller manager? Och framför allt när?
– Titeln är mycket en lek med ord, säger Håkan Jeppsson. Men jag måste ta till det som många uppfattar som en floskel. Vi har den här gången lagt så mycket tid och djup i ett försök att förstå hur vi ska hitta en organisation som är bäst för klubben. Varje spelare har intervjuats av ledare och mental tränare.
– Det är ett svårt jobb att ta över efter Hasse. Och man kan tycka att eftersom det inte kan finnas så många som är lämpade, borde det inte vara så svårt att hitta rätt. Men det krävs noggrant arbete och parallellt med intervjuerna har vi också pratat med några av dem som skulle kunna vara aktuella.
Så det finns namn nu?
– Det finns en kravprofil och ett antal namn. Några har man träffat. Men jag vet inte när det är klart, vi har styrelsemöte nästa vecka.
Ett namn är ofrånkomligt att kringgå: Patrik Andersson. Vad händer och varför är han inte en het kandidat längre?
– Vi har fört kontinuerliga diskussioner med honom för att slussa in honom i en roll i föreningen, men har inte nått dit, säger Håkan Jeppsson och vill inte fördjupa sig ytterligare i ämnet.
Håkan Jeppsson menar – liksom vd Pelle Svensson tidigare sagt – att man inte är i någon tidsnöd vad gäller sportchefen, att förändringarna i spelartruppen inte blir så stora.
– Vi har gjort ett antal kostsamma investeringar de senaste åren: Riccardinho, Miljan Mutavdzic, Wilton Figueiredo och Johan Dahlin och de måste vara ryggraden framöver. Sen vet vi förstås inte om någon försvinner. Jag tror inte det saknas så jättemycket i truppen.
Apropå ekonomi, så hörde jag ett rykte i början på hösten att ni hade problem med likviditeten?
– Det stämmer. En del av bygget på Swedbank stadion blev försenat och det innebar att vi gick miste om hyresintäkter. Så det var ansträngt ett tag, men vi kommer att göra ett bra resultat ekonomiskt.
Hur bra?
– Tack vare spelarförsäljningar av Ola Toivonen, Labinot Harbuzi, mer Zlatanpengar och jag tror till och med någon avbetalning på Afonso Alves riktigt bra.
Efter lång tvekan medger Håkan Jeppsson att det rör sig om drygt tio miljoner. Men själva rörelseverksamheten bortsett från spelarföräljningarna ger röda siffror.
– Vi tappade ju publik gentemot kalkyl. Och intäktsmässigt tror jag vi måste upp 10–20 miljoner för att det ska se riktigt bra ut.
Fast framtidens ordförande (?) lovar inte guld och gröna skogar. Inte ens en riktig jubileumssalut.
– Det blir nog lagom nertonat med uppvaktning och fest. Det ser inte riktigt ut som att det finns utrymme att satsa på en riktig jubilieumsmatch mot ett storlag. Det kostar orimliga summor. Det hjälpte inte ens med en trevare med Zlatan ...
% är glada
% är likgiltiga