Låt oss dock ta den härliga gulddagen från början.
Före matchen, Möllevångstorget
Redan tre timmar före match vandrar de första supportrarna genom
Pildammsparken till Swedbank stadion. Sångerna från Möllevångstorget hörs
ända bort till den snart invigda Citytunnelstationen vid Tandläkarhögskolan.
Flera tusen fans finns på torget, pubarna räcker inte till, men öl eller cider
kan lika gärna drickas ute en novembersöndag när så mycket står på spel.
Ramsor, sång, fyrverkerier, flaggor, banderoller, halsdukar – allt går i
himmelsblått på torget.
– Guldet ska ”himm”. Det finns inget annat, säger Mikael Melin, som tagit med
sig 12-årige sonen Linus till Möllan för att komma i stämning.
Magnus Nilsson från Mora har åkt ner bara för matchen.
– Vi vinner, 3–1, säger han. När vi tog guld 2004 var jag helt slut, somnade
redan åtta.
Men varför är en dalmas MFF-fan?
– Jag är från Osby. Ingemar Erlandsson hade fotbollsskola där när jag var nio
år.
Kompisen Madeleine Engqvist, för övrigt kusin till MFF-ledaren Leif Engqvist,
är också säker på seger.
– Men vi har inte bestämt var vi ska fira än, säger hon.
På torget ekar sångerna, fyrverkerierna smäller otäckt. Men hittills har allt
gått lugnt till, uppger polisen på plats.
Sedan sätts supportertåget i rullning med poliseskort. Längs Carl Gustafs väg
och förbi Pildammsparken.
Och fansen skanderar: "Guldet ska himm igen. Guldet ska himm igen."
***
Första halvlek, Swedbank stadion
Vita flaggor på nedre läktaren, ljusblå på övre. Banderollen ”MFF tillbaka i
Europatoppen” rullas ut över hela ståplatsläktaren på kortsidan. Ett tifo i
världsklass, återigen.
Sången är öronbedövande, Malmöborna skrålar för full hals och tonerna når
långt in i startelvans hjärta. En stolt elva – Andersson, Mehmeti, Hamad,
Vinsentz. Det nya MFF, det nya Malmö.
Så gör Jiloan Hamad 1–0.
Gammal kramar ung, svensk kramar invandrare.
– Idrotten är så viktig för gemenskapen. Det kvittar varifrån man kommer, alla
är lika mycket värda. Därför är det så härligt att Hamad gör mål, säger
Anders Ohlsson.
***
Slutet av första halvlek och halvtid, O´Learys
Agon Mehmeti har just gjort 2–0. Folk studsar upp och ner på stolarna. Ett
folkhav som exploderar.
– Jublet hörs nog ända till Nydala där jag bor, säger Natalie Karlsson.
Hon ser matchen med kompisarna Nicki Sahlin, Henrik Nilsson, Eva Gustafsson,
Ulrik Larsson och Theres Karlsson.
– Vi vinner lätt nu. Det här ska vi fira. Det blir nog ut på Möllan och skrika
ikväll, säger Henrik Nilsson.
Lite längre bort sitter Mario Hidalgo och Michael Permin. Något coolare.
– Det här ser bra ut. Det blir minst 4-0, säger Mario.
***
Andra halvlek, Möllevångstorget
Inne på Ölkaféet är det tomt. Matchen sänds inte. Personalen vilar inför den
väntade invasionen. Personalen är klädd i t-shirt med MFF-emblem. På kocken
Nashwan Rosoks mössa står det MFF–Mjällby 2–0.
– Vi väntar en folkstorm. Ölfaten är fyllda, ikväll ska här firas, säger han.
Över ett mörkt, ensligt torg vandrar Angela Strandberg. En som struntar i MFF
kanske?
– Nejdå, jag fick inte tag på biljetter, men min pappa håller mig uppdaterad
via sms. Vinner MFF ska jag kanske ut och fira, men jag har skolan imorgon,
suckar hon uppgivet likt en Askunge som inte blivit bjuden på bal.
Utanför Spice flockas folk. Krogen sänder matchen, men alla får inte plats. I
ett bylte mot bröstet har Åsa Möller sin sjuveckors baby Mimou. Bredvid står
kompisen Susanne Johansson.
– Jättebra för oss att stå här ute så att vi inte blir trängda. Det är
jättespännande, säger Åsa Möller.
Inne står alla upp och applåderar några minuter före slut.
– Rolle har gjort ett jädrigt bra jobb på bara tre år, säger någon.
– Fy fan vad det här är roligt, säger en annan och hoppar av nervositet.
Och så sjungs det. Om ett Malmö som tar guld och om ett Malmö som alla älskar.
***
Slutsignalen och efter matchen Möllevångstorget
Vid statyn Arbetets ära på Möllevångstorget står en sjöblöt Johan Oz och
sprutar champagne.
– Nej, det är bara Pommac, men jag är arbetslös så det får duga. Det gör inte
ett dugg att jag blir blir våt. Guldet är ju vårt, säger han.
Kompisen Petra Palm har fått sin revansch. Ifjol var hon lite sur för att
”idolen” Agon Mehmeti fick sitta för mycket på bänken.
– Då skrev jag en egen sång. Den går så här, säger Petra och börjar sjunga sin
sång på Gullan Bornemarks melodi ”Valpen i fönstret”:
”Vad gör vi med Agon där på bänken, när springet i benen är så stort? Ta in
honom nu meddetsamma, så MFF får något gjort”.
Nu hörs bilarnas tutande, vuvuzelor ljuder, folk skrattar och kramas. Malmö är
på fötter och firar, alla älskar sitt Malmö.
– Det är en sådan glädje, speciellt efter all skit som skrivits om Malmö. En
sådan dag nu när också ”Lasermannen” är fast. MFF har visat att det är ett
lag, det spelar ingen roll varifrån spelarna kommer, säger Anna Lindström.
Förbi kommer Martin Eek och Fia Gustavsson.
– Fan vad härligt, mycket bättre än sex. Nu ska vi fira på olika ställen. Vi
rusade in på planen efter matchen och ville ta med oss straffpunkten, men
det gick inte, säger Martin Eek.