Efter 90 minuter kom de ut och såg att MFF vunnit med 3–0 i mål och haft förkrossande 26–5 i avslut.
26 MFF-avslut i ett derby. Smaka på det.
Pär Hansson var huvudanledningen att det inte blev minst tre mål till. Trävirket stoppade tre andra.
Sekvensen när Mathias Ranégie gjorde 3–0 säger egentligen allt om den här matchen. Han vann duellen i luften mot en utrusande Pär Hansson, som stöp i backen, medan Ranégie inte vek ner sig utan jagade bollen mot målet, för att slå in returen från stolpen.
Ranégie, som lufsade omkring i säsongsupptakten, var som en stridsvagn i full fart. Och så spelade hela MFF. Anfallsvåg på anfallsvåg och inga tveksamheter i försvaret.
Det enda jag kan jämföra första halvlek med är insatsen borta mot Rangers i fjor. Allt klaffade, hela laget var synkat.
Det kvittade om attackerna kom via kvickt passningsspel ut på kanterna, eller om det var långa precisa bollar från backlinjen bakom HIF:s försvar. Det bara flöt på i ösregnet.
MFF 2012 är som en kameleont, skiftar färg från klaraste ljusblått till helgrått när man minst anar det. Det känns helt oförklarligt. I kväll var det 90 minuter champagnefotboll . Korkarna small i ett sådant tempo, att åskådarna knappt hann få i sig innehållet.
Visst kan det förklaras med att det var derby, fullsatt och en sjujäkla laddning och att HIF var skadesargat, men det kan inte vara hela sanningen.
Så här vackert kan inte MFF spela sig igenom säsongen, men med den här inställningen och viljan i alla matcher, hade tabellen garanterat sett annorlunda ut.
Tunga matcher väntar i "Borg-veckan"; Göteborg på måndag, Elfsborg på torsdag. Det gäller att få med sig (nästan) den här nivån.
Det var dessutom en renässans för succémittfältet från 2010 och Rikard Norling prickade rätt i sin taktiska offensiv, utnyttjade ytorna som Adrian Gashi inte var med och täckte.
Men varför inte fler tidiga byten i andra halvlek för att vila nyckelspelare?
Regnbågen saluterade den färgsprakande föreställningen, men de mörka molnen symboliserar möjligen också framgångens baksida. Att briljera i en sådan här match, är rätt när man sitter på utgående kontrakt.
I sommar försvinner Daniel Larsson från MFF, hans värde steg rejält just i dag, och efter showen på vänsterkanten får Jimmy Durmaz än bättre bud. Johan Dahlin går också, med sannolikhet, men där är Viktor Noring en försäkring.
Det är ingen överraskning för MFF, som gjort vad de kan, men också vet att spelarna kommer att vänta ut chansen, kommer inte att förlänga. Det kommer att bli en punkt när MFF måste agera och arbetet är i full gång i kulisserna redan.
Viktigaste segern var dock en annan – trots den fåniga HIF-röken och deras osmakliga ramsor mot Simon Thern och ett par lysande bengaler på andra sidan när MFF gjort mål, var det en seger för fotbollen, en sprakande skön festkväll.
Åtminstone för de ljusblå.