Zlatan hade blivit instruerad hur man skulle bemöta media när han förklarade
att han alls inte var besviken över att sitta på bänken.
Så fortsatte vi prata mer avspänt och jag frågade om han hade någon kontakt
med kompisarna hemma i Malmö. Då var Zlatan inte längre på sin vakt och
svarade att de – också – tyckte det var för jävligt att han inte ingick i
startelvan!
Några veckor innan Zlatan bara gav kommentarer typ ”Alltid roligt att vinna”
på presskonferenserna under mästerskapen kunde han vara riktigt trevlig och
skämta med oss journalister.
Efter EM-genrepet mot Finland 2004 fick jag syn på Zlatan i cafeterian på
Arlanda i väntan på flyget till Malmö. Han satt, iförd solglasögon, märkligt
nog helt ensam vid ett bord.
Jag gick fram och undrade om jag kunde slå mig ner. Plötsligt vågade fler och
fler närma sig den stora stjärnan. Zlatan fick både skriva autografer och
posera för kort tillsammans med barn.
”Ditt fel, Janne, att jag blev upptäckt”, sa Zlatan och brast ut i sitt
klassiska jätteleende.
Vi skildes på Sturup. ”Ses i Portugal”, sa Zlatan.
Under EM gav han sen bara fåordiga svar från podiet. Säkert upplärd av
förebilden ”Henke” Larsson.
Fast det är en annan historia.