Zlatan Ibrahimovic hade en tuff uppväxt i Malmös östra delar. När han berättar
om sin barndom och tonårstid för författaren David Lagercrantz blir det
tydligt att känslan av att vara pank, underlägsen och annorlunda fortfarande
är levande i Zlatan, trots att han idag är firad världsstjärna och
mångmiljonär med ett av Malmös flottaste hus.
”Jag var ute hela tiden och spelade fotboll och hojade på stulna cyklar, och
ofta kom jag hem hungrig som en varg och slet upp kylskåpsdörren och tänkte:
Snälla, snälla, låt det finnas något! Men nej, ingenting, bara det vanliga:
mjölk, smör, en limpa och i bästa fall juice, Multivitamin,
fyralitersförpackningen, inköpt i den arabiska butiken för det var
billigast, och så öl förstås, Pripps Blå och Carlsberg, sexpack med sån där
plast omkring sig. Ibland fanns det inget annat än pilsner och magen skrek.
Det finns en smärta i det jag aldrig glömmer.”
Föräldrarna skilde sig när Zlatan var ett år. Hans mamma slog honom och
syskonen i huvudet med träslevar, berättar han i boken, ibland så att
slevarna gick sönder. Då skickades Zlatan till affären för att köpa en ny
slev. Miljön hemma hos mamman ansågs olämplig, enligt socialtjänstens
utredning, och när Zlatan var åtta år fick hans pappa ensam vårdnad om
honom. Pappan drack för mycket och var sällan med när sonen spelade
pojklagsmatcher.
Ändå beskrivs föräldrarna med värme i boken. ”Hon har min kärlek. Hon har fått
slita i livet. Hon städade och slet för att försörja oss, typ fjorton timmar
om dagen”, säger Zlatan om sin mamma. Och när det verkligen gällde kunde man
lita på pappan, som engagerade sig allt mer i hans fotboll när han som
trettonåring bytte klubb till Malmö FF, från att ha spelat i Malmö BI, FBK
Balkan och BK Flagg.
Zlatan kände sig ibland obekväm med lagkompisarna i MFF och deras föräldrar:
”En del var Limhamnstyper, överklassungar. Jag kände mig som från Mars. Inte
bara för att farsan inte hade stor fin villa och aldrig var på matcherna.
Jag snackade annorlunda. Jag dribblade. Jag tände som en bomb, och jag slogs
på plan.”
Fotbollsstjärnan visar flera mindre smickrande sidor av sig själv i boken. Han
berättar om ständiga cykelstölder, hur han hånade ”snobbar” från Vellinge,
slogs och åkte fast för stöld av pingisracketar på Wessels varuhus.
Under tiden i MFF:s ungdomslag skallade Zlatan sönder en lagkompis näsa så att
han hamnade på sjukhuset. Då fick några av de andra föräldrarna nog.
”Nån idiot till farsa gick runt med en lista. Zlatan måste bort från klubben,
stod det, och alla möjliga figurer skrev på det där papperet. Zlatan hör
inte hemma här. Han måste slängas ut!”
När Sydsvenskan talar med en av föräldrarna från ungdomslaget minns han
skallningen väl.
– Det var helt makalöst. Zlatan skallade en av sina lagkamrater under en
träning. Näsan knäcktes. Och dagen efter flyttar MFF upp honom till
seniorerna i B-laget! Vi var flera som tyckte att det var för jäkligt,
berättar föräldern som inte vill ha sitt namn i tidningen.
Någon lista för att få bort Zlatan från Malmö FF minns inte föräldern. Däremot
minns han känslan av att MFF lät Zlatan komma undan med saker som ingen
annan.
– Han var ju en omogen tonåring som tog ut sina aggressioner mot spelare. MFF
blundade för vissa grejer.
Målvakten Markus Dahl, som spelade i Malmö FF med Zlatan under flera år i
tonåren, minns också skallningen.
– Vi blev ganska chockade. Han blödde ju från hela ansiktet. Men det var den
enda riktigt allvarliga incidenten med Zlatan som jag minns. Och Zlatan
själv var väldigt ångerfull efteråt, han gick omkring och bad om ursäkt till
många, säger Markus Dahl som idag är tränare i Limhamns FF.
Han beskriver stämningen i MFF:s juniorlag som aggressiv och hård. Det var
många stora talanger och egon. Tränaren Ola Gällstad talar om ett gäng
”extrema vinnarskallar”. Men varken han eller Markus Dahl tycker att Zlatan
Ibrahimovic stack ut som särskilt våldsam.
– Det var väldigt mycket kamp och konkurrens. En annan spelare slog av benet
på en lagkamrat på en träning. Men det blir ingen kioskvältare, för det
handlar inte om Zlatan, säger Ola Gällstad.
Zlatan skriver att han hade det tufft hemma, och om pappans drickande. Han
kände sig annorlunda och hade inte råd med lika fina skor och kläder som
lagkompisarna. Märkte ni tränare av det?
– Vi visste att han hade det tufft. Jag och Johnny [Gyllensjö, huvudtränare
för laget] hade många samtal om detta, och MFF blev nog som ett andra hem
för honom. Men i den åldern berättar man inte alltid allt för sina tränare
heller, säger Ola Gällstad.
Johnny Gyllensjö tycker inte att han eller Malmö FF ”blundade för vissa
grejer” bara för att det handlade om Zlatan (som föräldern i detta reportage
anser).
– Jag har nog skickat ut Zlatan från någon träning. Men alla kan inte vara
vattenkammade heller. Ett lag består av olika typer. Man kan inte ha tio
Zlatan i ett lag, precis som man inte kan ha tio Olof Mellberg i laget
heller, säger Johnny Gyllensjö.
Ola Gällstad tycker att snacket om Zlatan Ibrahimovic som värsting ofta är
överdrivet.
– Folk spinner mycket på Zlatan som ”bad guy”, men ”good guy” kommer aldrig
fram, säger han och berättar om hur Zlatan ofta har avstyrt bråk istället
för att starta dem.
Även Zlatans gamle lagkamrat, Markus Dahl, vill nyansera bilden.
– Zlatan har ett väldigt stort hjärta, säger han och understryker att resten
av ungdomslaget knappast var skötsamma korgossar.
Markus Dahl skrattar åt minnet av när Zlatan och han ”snodde varandras stulna
cyklar i fjorton dagar”.
– Jag var också lite busig och hade stulit en cykel som var bättre än hans. Så
han tog min. Och jag stal tillbaka den. Båda ville ha den bästa cykeln.