Jag hade förmånen att få följa min ”3 oktober-kompis” på plats i Växjö när han
gjorde sitt första A-landslagsframträdande.
Det var den 31 januari 2001 och jag minns att gräsmattorna utanför Tipshallen
låg gröna före matchen, men när jag vandrade från arenan till hotellet så
var det full snöstorm.
Kanske var det Zlatan som virvlade igång detta. Han hade redan börjat visa
magin.
Det var ingen större landskamp. Den slutade 0–0 mot Färöarna och allt handlade
om den unge trollkonstnären från Rosengård som lett MFF:s återtåg till
allsvenskan och redan börjat nå kultstatus.
Hans debut som toppforward i ett nytt torpedsystem var okej, en trea på en
femgradig skala tyckte han själv, och förbundskaptenen Tommy Söderberg var
lyrisk.
Jag kan inte undanhålla er känslomänniskan Söderbergs härliga beskrivning:
– Han är stor att utmana man mot man. Han fintar och rycker så otroligt bra.
Hans skott har precision, speed och kraft. Han har en utsida av foten som
liknar handbollsspelarnas backhandspass. Han har hockeyspelarnas handleder
när det gäller känsla.
Mitt i prick.
Zlatan Ibrahimovic och Richard Åkesson är båda födda den 3 oktober – liksom
fotbollsmålvakten Andreas Isaksson, pingisartisten Jan-Ove Waldner,
handbollsspelarna Johanna Ahlm och Ljubomir Vranjes och hockeyspelaren
Michael Nylander.