Sista chansen. Det är så det känns. För en generation fotbollsspelare, och för
Thomas Dennerby som förbundskapten. Det landslag som tog vid där Marika
Domanski Lyfors gyllene generation slutade har ännu inte fått till det till
hundra procent vid ett stort mästerskap – och frågan är om det är nu det
händer.
Kanske är det lite drastiskt att säga att det är sista chansen. OS är bara ett
år bort och även om majoriteten av spelarna knappast är purunga överlever
de ett mästerskap till, om bara motivationen fortfarande finns.
Men för att det här inte ska kännas som något annat än en mellangeneration
krävs en stor internationell framgång. Och med internationell framgång
räknas något som smäller högre än det som är landslagets målsättning inför
VM: kvartsfinal.
Thomas Dennerby sitter kvar ett år till oavsett hur det går, det är jag
övertygad om. Han har kontrakt den här säsongen ut med option över OS 2012
och förhoppningsvis är det för att förbundet har en plan för vad som ska
hända den dagen Dennerby slutar. Förhoppningsvis tänker de försöka locka hem
Pia Sundhage vars kontrakt går ut precis efter OS.
Men en sak i taget. Först ett VM – ett VM i Europa, med världens bästa
Tyskland som värdland. Regerande världsmästare och med ett organisatoriskt
sett perfekt herr-VM bara fem år tillbaka i tiden höjer de förväntningarna
skyhögt.
Det är som vanligt svårt att tippa ett damfotbollsmästerskap. Till skillnad
från den internationella herrfotbollen som går att följa varje dag i veckan
hemma i vardagsrummet i Malmö, pågår den internationella damfotbollen nästan
som i hemlighet på andra sidan Atlanten i den amerikanska proffsligan.
Landslagsfotbollen visar upp sig vid mästerskapen. Däremellan är det svårt att
få någon känsla för annat än resultaten.
Därför är det med stor nyfikenhet jag ser fram emot VM. Jag är nyfiken på hur
mycket Pia Sundhage hunnit utveckla det amerikanska landslaget. Hon tog det
till OS-guld med bara några månaders förberedelser. Nu har hon haft
ytterligare två år på sig att jobba med laget och det ska bli väldigt
spännande att se USA i Tyskland.
Brasilien har tagit gigantiska kliv mellan varje mästerskap under hela
2000-talet – men hur mycket har de lyckats höja sig ytterligare de senaste
fyra åren? Hur mycket mer finns att hämta? Det kan vara så att peaken nåddes
2007, när de spelade ut USA i semifinalen. Guldaspiranter är de definitivt.
Och så då Tyskland på hemmaplan. Mästerliga Tyskland, framlyfta av sin publik.
Det kommer att stå mellan de tre lagen. USA, Brasilien, Tyskland.
Sverige kommer inte att vara någon utmanare. Om Sverige ens tar sig vidare
från ”Dödens grupp” tror jag inte att det kommer att vara som gruppetta –
och då blir det Brasilien i kvartsfinalen. Skulle Sverige trots allt vinna
gruppen väntar Norge.
Sverige har hamnat i fel grupp på fel halva och med tanke på att landslaget
inte imponerat i något av de mästerskap som Thomas Dennerby lett laget har
jag svårt att se varför det skulle göra det nu.
Det räcker med att kasta en blick på trupperna för att konstatera: Sverige har
inte de internationellt sett starkt lysande stjärnor det en gång hade.
Therese Sjögran, Caroline Seger, Lotta Schelin, Charlotte Rohlin. Sedan tar
det stopp, och i många fall är det rätt stort avstånd neråt.
Jag tror att det svenska laget får svårt att hävda sig, och att VM blir
roligare ur ett lite mindre nationalistiskt perspektiv. Men jag blir väldigt
gärna motbevisad. Kom igen bara.