BERLIN. Det har snackats i dagar, månader kring den här VM-finalen.
Tidernas sprintlopp.
För exakt ett år sedan vann Usain Bolt OS-finalen i Pekings Fågelbo.
I Berlins Olympiastadion sprängde han alla mänskliga gränser på nytt.
9,58.
Världsrekord.
– Crazy, sa huvudpersonen själv.
Jamaicas och hela världens snabbaste man – Usain Bolt – vann söndagens final på 100 meter i Berlin.
Och som han gjorde det.
Den 22-årige världsrekordhållaren sprang över mållinjen på 9,58 sekunder, elva hundradelar snabbare än rekordtiden från Peking-OS.
Men han var betydligt mer nedtonad än i Peking. Närmast ödmjuk. Inte alls
samma show som under OS.
– Jag trodde egentligen inte det här var möjligt när jag inledde min säsong
efter bilkraschen. Jag är inte i Pekingform. Men det gick ju ändå, sa Bolt.
Tvåa blev amerikanen Tyson Gay på 9,71. Amerikansk rekord. Bolts landsman
Asafa Powell tog brons på 9,84.
– Jag är nöjd med mitt lopp. Jag var inte i bästa form. Men jag är glad att
Usain tog världsrekordet. Det är bra för sporten. Och själv har jag mer i
tanken, sa Tyson Gay.
Detta var ingen duell.
Detta var en uppvisning.
Bolt avslutade med att springa och titta på klockan, liksom att förvissa sig om hur fort det gick.
Konkurrenterna spelade ingen roll.
– Jag fick en bra start och redan efter 50 meter trodde jag att något stort
var på gång. Avslutningen är ju mitt bästa.
Men det var nära att Bolt försvann i semifinalen.
Han tilldömdes den första tjuvstarten och det gick ett sus genom publiken i Olympiastadion när starten sköt tillbaka även den andra starten.
Det blev britten Tyron Edgar som inte fick chansen att vara med i tidernas
lopp.
– Jag blev lite för uppspelt. Det var ett sådant tillfällen. Man jag tränar
hela året och jag vet när jag ska ladda om, sa Bolt.
Nu undrar ju alla hur långt den levande legenden kan flytta gränserna.
– Man blir inte en legend på två säsonger. Det måste till mer hårt arbete,
menade Usain Bolt.
– Fast det här var något speciellt.
Han har tagit 100 m till en ny dimension.
– Friidrott är mitt jobb, det jag kan, och det jag håller på med nästan
dagligen. Det är underbart att få vara med om sådana här stunder. Det drar
fler sponsorer till friidrotten och gör det lättare för mig att njuta av
sporten.
I Peking var det show för hela slanten.
Här i Berlin med återhållsamt.
Det var inte samma jamaicanska fest och yra. Det var mer väntat att Bolt
skulle slå till.
– Men jag hittade lite kycklingvingar till lunch. Det var perfekt. Annars har
jag njutit mest av McDonalds, sa Usain Bolt.
Yaam har blivit det nya begreppet. De nya skorna, namngivna efter
sötpotatismarmeladen som gav honom styrkan i de unga åren, åtminstone enligt
pappan.
– Skorna var perfekta. Egentligen skiljer de sig inte mycket från de jag
använde i Peking, de är bara modifierade lite, och är lättare.
De blå banorna i Olympiastadion gav världens snabbaste lopp.
Annat var det den gången Jesse Owens 1936 flyttade fram positionerna, på kolstybbens tid.
Bolt hade ingen aning om vad det var för underlag den äldre generationen
journalister förde på tal.
– Att springa på små stenar kan ju inte vara bra, sa Usain Bolt och fick
igång kvällens längsta skratt.
Han lever som han lär. Med ett enda stort leende, även om det den här gången bar betydligt mer återhållet.
Nu gäller det att ladda om inför 200 m i veckan.
Det kan bli svårt.
– Jag tvivlar att det kan handla om världsrekordfart igen. Det här loppet tog
verkligen. Men jag ska göra mitt bästa, och jag kan lova att jag kommer att
ha roligt där ute.
Det är även tveksamt om det blir någon ny duell mot Tyson Gay. Hans
ljumskskada smärtade.
– Jag har riktigt ont nu efter loppet. Jag vet inte om jag kan starta. Läkarna
får avgöra, förklarade Tyson Gay.
Så här har världsrekordet utvecklats på 100 meter:
10,6: Donald Lippincott, USA, 6 juli 1912, Stockholm.
10,4: Charles Paddock, USA, 23 april 1921, Redlands.
10,3: Percy Williams, Kanada, 9 augusti 1930, Toronto.
10,2: Jesse Owens, USA, 20 juni 1936, Chicago.
10,1: Willie Williams, USA, 3 augusti 1956, Berlin.
10,0: Armin Hary, Västtyskland, 21 juni 1960, Zürich.
9,9: Jim Hines, USA, 20 juni 1968, Sacramento.
9,95: Jim Hines, USA, 14 oktober 1968, Mexico City.
9,93: Calvin Smith, USA, 3 juli 1983, Colorado Springs.
9,92: Carl Lewis, USA, 24 september 1988, Seoul.
9,90: Leroy Burrell, USA, 14 juni 1991, New York.
9,86: Carl Lewis, USA, 25 augusti 1991, Tokyo.
9,85: Leroy Burrell, USA, 6 juli 1994, Lausanne.
9,84: Donovan Bailey, Kanada, 27 juli 1996, Atlanta.
9,79: Maurice Greene, USA, 16 juni 1999, Aten.
9,77: Asafa Powell, Jamaica, 14 juni 2005, Aten.
9,77: Asafa Powell, Jamaica, 11 juni 2006, Gateshead.
9,77: Asafa Powell, Jamaica, 18 augusti 2006, Zürich.
9,74: Asafa Powell, Jamaica, 9 september 2007, Rieti.
9,72: Usain Bolt, Jamaica, 31 maj 2008, New York.
9,69: Usain Bolt, Jamaica, 16 augusti 2008, Peking.
9,58: Usain Bolt, Jamaica, 16 augusti 2009, Berlin.
Fotnot: Ben Johnson (9,83 samt 9,79), Tom Montgomery (9,78) och Justin Gatlin
(9,77) har alla strukits ur rekordlistorna sedan de befunnits vara dopade.
(TT)
Amerikanen Jim Hines var först under tio sekunder på 100 meter när han sprang
på 9,95 sekunder i OS-finalen i Mexico City 1968. Sedan dröjde det till 1991
innan Carl Lewis sprängde 9,90-gränsen. I juni 1999 var Maurice Greene först
under 9,80 sekunder. Först under 9,70 sekunder blev Usain Bolt i OS-finalen
i Peking den 16 augusti 2008. Exakt ett år senare blev han också först under
9,60 sekunder i VM-finalen i Berlin.
De tio senaste världsrekorden på 100 meter:
9,90 Leroy Burrell, USA, 1991 i New York
9,86 Carl Lewis, 1991 i Tokyo
9,85 Burrell, 1994 i Lausanne
9,84 Donovan Bailey, Kanada, 1996 i Atlanta
9,79 Maurice Greene, USA, 1999 i Aten
9,77 Asafa Powell, Jamaica, 2005 i Aten
9,74 Powell, 2007 i Rieti
9,72 Usain Bolt, Jamaica, 2008 i New York.
9,69 Bolt, 2008 i Peking.
9,58 Bolt, 2009 i Berlin. (TT)
% är glada
% är likgiltiga