Gitte Stafström är travamatören som kom in i travet efter en svår olycka – och
som nu plötsligt tränat fram en duglig häst.
”Kråkan”, eller Lawyer Lohr som han egentligen heter, har en första- och en
tredjeplats på två starter i år. På tisdag startar han för tredje gången.
Allt började med en dråplig episod på zoo för många år sedan.
Plötsligt hördes ett skrik från inhägnaden där grisarna gick. Framme vid
hägnet kunde personal och föräldrar konstatera att en femårig flicka tagit
sig in till vildsvinen och försökte rida på ett av dem. Det var grisen som
skrek i protest.
Storyn har förstås några år på nacken, men är den sanna historien om hur Gitte
Stafström skaffade sig möjlighet att få börja rida – på hästar.
– Jag har förstående föräldrar och de insåg att med den viljan fanns det inget
annat att göra än att anmäla mig till en ridskola.
Idag – många år, ridsporter och olyckor senare – är det travsporten som gäller
och Gitte Stafström gör det som med allt annat: på sitt sätt.
På något sätt är det också rätt uppkäftigt att man på vägen till hennes
hästgård strax utanför Skurup passerar Vomb där Lutfi Kolgjini och en
handfull andra tränare håller till. Joakim Lövgrens gårdar och Brodda
stuteri ligger strax utanför Skurup och en rad mindre tränare finns också i
trakterna.
Och så Gitte. Med fem barn (alla bor inte hemma), nio hästar, fem katter, en
hund, en kanin, en orm, 150 duvor och en sambo.
– Ormen är min dotters, den befattar jag mig inte med. Det är nog någon sorts
snok. Duvorna är min sambos, han ställer ut dem. Men hästarna håller jag på
med.
Med siffror går det att bevisa allt och det låter vackert när årets resultat
presenteras som 50 i segerprocent och aldrig sämre än trea. Lätt omskrivet
betyder det att travhästen ”Kråkan” varit etta och trea.
– Det kan jag tacka Conny [Lindblad, proffstränare på Jägersro] för. Han sa
att jag skulle rycka av skorna och det blev som en ny häst.
Men att skriva om ”Kråkans” starter 2012 är att gå händelserna i förväg. Gitte
Stafström hade från början inte en tanke på att syssla med trav, även om hon
tjuvlånade en travhäst som ung. Red en sväng, ramlade av och fastnade med
foten i stigbygeln.
– Jag kom inte loss, foten hängde fast och jag spräckte skallen.
Men hon ville rida. Även om läraren på den första ridskola hon kom till efter
sex månader meddelade att hon var obildbar. Men på nästa ridskola träffade
hon på Birgitta Nilsson (som även lärt Rolf-Göran Bengtsson en del) och det
fungerade.
– På tal om Rolf-Göran så har vi tävlat tillsammans i en stafetthoppning i
Bella Center i Köpenhamn.
De hade faktiskt kunnat vinna – om inte en bom ramlat ner. Och det var inte
Gitte som rev.
Gitte Stafström, alltid otålig och rastlös, satsade på ridsporten. De hästar
hon red använde hon där de passade bäst: hoppning, dressyr eller fälttävlan.
Två gånger blev hon svensk champion (sammanlagda resultat från alla tre
grenarna) inom ridsporten. Elitresultat i både hoppning och fälttävlan.
– Hade jag nått samma framgångar i travet som jag gjorde i ridsporten hade jag
varit rik. Men i travet är jag glad om det ramlar in ett par tusenlappar.
Det är mat en månad till hästarna. Dyrare är det inte eftersom vi producerar
allt själva.
Allt höll på att ta slut i en fälttävlan. Allt blev fel, hästen stöp i hindret
och Gitte i backen – med hästen över sig. Brutet nyckelben, brutna revben,
punkterad lunga. Åtta dagar senare red hon allsvenskan i hoppning.
– Det var kanske inte så klokt, erkänner hon idag.
Något år senare tvingades läkarna skruva ihop benen som läkt dåligt. Skruvarna
sitter så nära kroppspulsådern att läkarna rådde henne att sluta tävla.
– Men jag kunde inte låta bli hästarna, så travet kändes rätt ofarligt.
Fast i ärlighetens namn är det hästarna som lockar. Inte själva travsporten
– Nja, jag åker nog inte till Jägersro om jag inte ska starta en häst. Och jag
ser det inte på tv heller.
Hon kunde inte ett smack om trav när hon bytte sport för fem år sedan. Träns
och tömmar, okej – men när Lotta Lindblad, Conny Lindblads fru, sa
”tungband” såg Gitte ut som ett levande frågetecken.
– Jag har haft en otrolig hjälp av Conny och Niklas [Lindblad]. Conny är en
riktig hästmänniska och otroligt duktig på att balansera hästar.
Gitte både kör och rider hästarna. Hon åker in och jobbar dem på Jägersro. Men
när drömmar, segrar och sådant kommer på tal skrattar hon bara.
– Jag försöker lära mig så mycket som möjligt, utvecklas med mina hästar. Det
är enkla djur som jag vill ge så bra förutsättningar som möjligt. Du ska
veta att ingen av mina hästar har kostat över 15 000 kronor.
Men hon har en stor fördel. Djup hästkunskap och tid. Visserligen jobbar hon
nästan heltid som undersköterska, men det är ”sovande natt” och det är
sällan hon blir störd på jobbet. Så på dagtid kan hon vara travamatör.
Drömmen om en stjärna finns förstås där. Hon får låna ett stoet
Justalittlespice (rekord 11,3) av vännen Eva Koch och ska betäcka det med
Flirtin Man.
– Det är klart att jag hoppas, men man vet ju aldrig.
Nu är det ”Kråkan” som är stjärna. Han äger stallet. Busar med allt och alla,
utan att vara elak. Han har travat 1,16 full distans på krävande vinterbana.
På en snabb sommarbana kan han nog dansa undan ner mot 1,13.
Och på något sätt finns det en likhet mellan Flickan och Kråkan. Energin,
otåligheten och det lite busiga.