Vädrets makter på Europas sida

Det är precis som vanligt när det ska spelas stora golftävlingar i norra Europa på hösten: vädret står i fokus.

Förra året höll Ryder Cup i Wales på att regna bort och i år har regnet vräkt ner över Solheim Cup-banan Killeen Castle, belägen några mil nordväst om Irlands huvudstad Dublin.

Onsdagens träningsvarv kortades betänkligt på grund av de yttre förhållandena. Regn i kombination med friska och kyliga vindar gjorde det svårt för spelarna. Å andra sidan är det precis sådant väder som spås för helgen. Spelarna vet det och kan inte göra något åt det.

Ändå får de en efter en besvara väderfrågor i medie­centret. Utgångspunkten är att dåligt väder gynnar Europa, helt enkelt eftersom de europeiska spelarna är mer vana vid att spela golf i regn och rusk. Amerikanskorna gör vad de kan för att tona ner vikten av de yttre förhållandena, men lyckas inte riktigt.
– Det är klart att det är en omställning för oss. När det regnar hemma brukar det åska och blixtra också, så då slutar vi spela, säger Paula Creamer, världsåtta och en av de verkliga nyckelspelarna i det amerikans­ka laget.
– Men nu är vi här. Det är kanske ingen som njuter av det här vädret, men det här är Solheim Cup så man får stå ut med det. Visst, vi tränade bara nio hål idag, men om det hade varit inför en vanlig tävling hade nog ingen varit ute på banan.

När Barsebäcks succéspelare Caroline Hedwall har presskonferens tillsammans med två av de övriga nykomlingarna i Europas lag, tyskan Sandra Gal och Christel Boeljon från Holland, smattrar regnet mot plasttaket.
– Det blåste ju som fasen, konstaterar Caroline Hedwall, som får anstränga sig lite för att överrösta regnet. Men vi är vana vid sådant här väder och jag tror att vi klarar av att hantera det.

För Caroline Hedwall kan Solheim Cup-debuten inte komma snart nog.
– När jag kom hit och såg läktarna runt första utslaget tänkte jag ”fasen vad läckert det här kommer att bli”. Jag tror inte man kan föreställa sig hur det kommer att kännas när man står där, men det blir säkert riktigt nervöst att slå det första slaget.

Hon anlände natten mellan måndag och tisdag och har haft ett fullspäckat schema sedan dess. Och det handlar inte bara om golf, det är middagar, fotograferingar och umgänge. Det tar tid, men har också sina fördelar.
– Man kan inte tänka på golf hela tiden. Och det gör att vi blir ett lag. Även om alla här är individualister är det en jättebra lagstämning. Man känner sig verkligen som en i laget.

När eftermiddagen lider mot sitt slut och Hedwall och alla de andra spelarna har lämnat Killeen Castle visar den sig plötsligt. Solen, lika oväntad som välkommen.

Slottet – återuppbyggt 1997 sedan originalbygget brunnit ner i början av 80-talet – som gett namn åt anläggningen får en ljusare grå ton och nedanför den där läktaren som Caroline Hedwall pratar om breder det första hålet ut sig i motljuset.

Frågan är om inte fint väder är att föredra, trots allt.