Privat och i hemmet är Kent Engdahl pappa till Ebba och Ellen. På matcher och
träningar med H43/Lundagårds damlag är han däremot Kent för sina två döttrar.
– Tilltalet är en medveten markering för att vår relation inte ska uppfattas
alltför familjär. Vi skiljer på handbollen och livet utanför hallarna, säger
Ellen Engdahl.
I Lunds andra elitserielag har syskonen Engdahl sin pappa som tränare. Så har
det varit sen tjejerna började med handboll i sexårsåldern.
På frågan hur de ser på förhållandet svarar både Ebba och tre år äldre Ellen
att de är vana och egentligen inte känner till något annat ledarskap.
– Mamma var min tränare den första tiden i bollekskolan. Från det att vi blev
ett lag har pappa alltid tränat och coachat oss, berättar lillasyster Ebba.
Kent Engdahl konstaterar att han och hustrun Kristina liksom många andra
föräldrar indirekt fick barnen att fastna för egna favorithobbyn. Ebba och
Ellen växte ju nästan upp i Skånes handbollshallar. Kent var då tränare för
Lundagårds herrar.
– Sen blev det naturligt att jag hjälpte till med klubbens flickor 88-lag och
senare tog över 91-årskullen, säger han.
Minnena från tidiga ungdomsåren blir plötsligt tydliga under vår pratstund i
H43:s klubblokal i Arenan. Ellen kommer ihåg hur spännande lagkamraterna i
11- och 12-årsåldern tyckte det var att få komma till länder som Spanien,
Tyskland och Tjeckien på turneringar och åka utan sina föräldrar.
– Jag och Ebba följdes däremot alltid av hela klanen Engdahl. Då kändes det
inte lika kul. Nu uppskattar jag däremot allt trevligt vår familj har gjort
tillsammans.
– Ja, det har varit en fantastisk resa, instämmer Kent och vänder sig mot
döttrarna.
– Ni har väl inte glömt när Hjalmar försvann i Prag och hela laget gick ut på
stan och letade.
Hjalmar är lillebror, idag 16 år och handbollsdomare.
– Nästa sommar åker alla fem till London. Jag har redan bokat biljetter till
OS-finalerna i handboll, avslöjar Kent Engdahl.
I det aktuella tränare/spelare-förhållandet förklarar Ebba att de nära
familjebanden kan märkas i känslomässiga utbrott.
– När man blir irriterad är det lättare att snäsa till sin pappa än det hade
varit med en utomstående person.
Ellen skrattar och berättar om ett Göteborgsbesök under Partille Cup.
– Pappa tvingade oss på sightseeing med Paddan. Hela gänget ville hellre gå
och shoppa. Då var det jag som framförde klagomålen och gnällde.
Ellen Engdahl tog ton för att hon till sin natur har synpunkter på det mesta.
– Ebba är annorlunda, bjäbbar inte emot, gör oftast som hon blir tillsagd. På
plan kan hon däremot ta egna initiativ, säger Kent.
I omklädningsrummet är Ebba och Ellen solidariska med sina lagkamrater. De
accepterar inte att vara mellanhand till tränaren.
– Vad som sägs inom gruppen stannar mellan väggarna och når inte ut till
pappa. Vi tillhör spelarna. Något annat skulle kännas fel, förstöra
sammanhållningen och göra att man varken har förtroende eller respekt för
varandra, säger Ellen.
Beträffande laguttagningar och spelminuter på banan har Kent Engdahl aldrig
fallit i fällan att favorisera sina döttrar. Tvärtom ställer han högre krav
på Ebba och Ellen.
– Jag är mest orättvis – till deras nackdel, erkänner han.
För att inte hamna i sådana situationer och slippa vara kluven överlåter han
hellre till de assisterande tränarna Lars Eklöv och Erik Sunesson att sköta
de individuella samtalen.
– Hemma orkar vi sällan prata om saker som rör laget. De gånger pappa kommer
och vill ha vår syn på planeringen brukar vi be honom bestämma själv. Även
om handboll är familjens brinnande intresse och vi ofta tittar på tv ihop
kan det bli för mycket, säger Ebba.
Under dam-VM i Brasilien räckte det inte med sändningarna i svenska och danska
televisionen för Kent.
– Nej, han beställde även ett Norgepaket för 39 kronor för att kunna se fler
matcher, berättar Ellen.
Ebba Engdahl är en av de tongivande spelarna i H43/Lundagård. I olika
åldersklasser har hon spelat för Skånelaget, blivit uttagen till riksläger
och gjort ungdomslandskamper.
Men där många andra föräldrar följer med och hejar fram sina barn har pappa
Engdahl medvetet hållit sig utanför.
– Uppdragen vid sidan av klubben är Ebbas grej. Jag vill inte blanda mig i,
tycker hon ska stå på egna ben.
På min fråga om meriter tar Kent upp sitt ledarguld i skol-SM. Han gör det
mest för att Bergagymnasiet i Eslöv besegrade Lundatjejerna från Polhem i
finalen.
– Jag vet inte hur många gånger han berättat om den matchen, suckar Ebba.
Skälet är givetvis att dottern, liksom Vanessa Tellenmark och flera
H43/Lundagårdspelare, fanns på den förlorande sidan.
– En ren bänktriumf, förklarar segercoachen med glimten i ögat.
Den idrottsliga jargongen är att både kunna dela ut och ta gliringar. Inom
samma familj blir kanske pikarna fler än vanligt.
– Dan efter finalen hade jag vinnartröjan på mig och tog med bucklan till
träningen med H43/Lundagårds 91:or. Ebba var inte ensam att bli sur, ler
Kent.