I svenska tidningar är det helsidor om landets hetaste idrottsmän just nu,
direksändningar i teve och radio från matcherna och uppföljningar i
nyhetsprogrammen.
Tidigare under EM-veckorna har i första hand Linnea Torstenson och
målvaktshjältarna stått i fokus.
Försvarsinsatser, Sabinas huvudroll i laget, ger sällan de stora rubrikerna.
Men på lördagen var 21-årige Jacobsen suverän, både bakåt och framåt. Och då
fick hon stanna upp vid varje anteckningsblock, kamera och mikrofon i mixade
zonen.
Alla ville prata med Lugistjärnan, som villigt dröjde sig kvar.
Under en dryg halvtimme efter slutsignalen fick Sabina Jacobsen kanske en
uppfattning om den handbollsfeber och hysteri som råder i landet.
– Jag har förstås fått många gratulationer och sms i mobilen, men de flesta är
från släkt och vänner. Den här uppståndelsen slår ut allt annat, log hon.
Känslan blev förstås ännu skönare av att hennes familj nu fanns på plats i den
fullsatta hallen.
– Jag fixade biljetter på mina danska kontrakter, berättade mamma Alice, till
vardags assisterande tränare i Lugi.
Sabina Jacobsen var en av spelarna som visade vägen. Innan klockan tickat elva
minuter hade det blivit tre mål på fräcka genombrott.
Hon höll sitt löfte i Sydsvenskanintervjun från Lillehammer i torsdags, att
just Rumänien skulle ge härliga vibbar.
– I morse målade jag upp bilderna från kvitteringsmålet i World Cup i höstas.
Det var bara att göra likadant, finta åt höger och gå i den lediga luckan
till vänster, berättade Sabina, som om Zlatan-nummer vore den enklaste sak i
världen att utföra.
Bäst när det gäller som mest är ett utmärkande drag för alla stora idrottsmän.
Lugis och landslagets vinnarskalle visade de egenskaperna igår.
Insatsen var hennes definitiva internationella genombrott!
– Jag var lite förbannad på mig själv för att inte ha satt så många bollar i
EM. Jag ville inte åka hem utan att ha bidragit i hela spelet. Nu lossnade
äntligen målskyttet också, sa Sabina till det stora pressuppbådet.
Prestationen stiger i värde när man betänker att hon lirade anfall som
högernia - en helt ovan position jämfört med klubblaget - och fick ta två
sprutor mot överansträngningen i den lindade vänsterfoten.
– Såna här matcher kan man spela var som helst på banan, bara man får vara
inne. Och man känner aldrig att det gör ont eller att man haltar.
Med ett brett leende fick Sabina Jacobsen upprepa allt hon sagt flera gånger.
Nya journalister trängde sig fram till repen.
Det glädjestrålande ansiktet visade att hon trivdes i rampljuset.
Bakåt var uppgiften att bevaka EM:s skyttedrottning Cristina Neagu. Hon hade
bra koll på en av världens bästa handbollsspelare och i andra halvlek växte
försvaret i takt med målvakten Cecilia Grubbströms storspel.
– Om man lägger till de två mittsexorna hade Rumänien tre fantastiska spelare.
Men vi visste att de inte skulle orka dra lasset i sextio minuter och kände
oss trygga, förklarade Johanna Wiberg, som höll ihop mittblocket.
Skånes andra bidrag i EM-laget tillhörde förgrundsfigurerna i det tysta.
– Vi kämpade som ett lag och det har vi gjort hela turneringen, sa defensiva
resen från Team Eslöv.
Två Lundatjejer i handbollens EM-final. Båda skulle avgjort platsat på
Skånebragdens tiobästalista - och mycket högt upp - om folk fått rösta idag.
Fram till 17 års ålder hade Sabina Jacobsen danskt pass. Hon var med på några
av juniorlandslagets läger, men blev aldrig uttagen till spel och bytte
nationalitet 2006.
Danska journalister fascinerades och beklagade kanske allroundbegåvningens
val, när deras eget land missade EM-finalen.
Svenska handbollsvänner tackar däremot för att Sabina Jacobsen är svensk.