– Det är helt ofattbart att både tvillingsyrran och min bästa kompis skulle
drabbas av samma svåra skada som jag. Det finns ju så mycket annat som kan
hända inom handbollen, säger Sanna Åstrand.
Under hösten har Lugimålvakten fått vara ett moraliskt stöd för Emma Åstrand
och Anna Roxå. Med lite galghumor funderar hon om det vilar en förbannelse
över huset på Stora Södergatan 27.
– Jag hade i alla fall aldrig bott kvar, säger Sydsvenskans fotograf Emma
Larsson när hon får reda på oturstjejernas öden.
– Skulle någon av oss flytta kommer vi nog aldrig hitta en annan hyresgäst,
ler Emma Åstrand.
De olyckliga sambanden stannar inte vid gemensamma lyan. På andra sidan gatan
bor Jonna Linnéll. Hon tillhör det gamla Lugigänget och brukar vara med och
laga mat.
Förra söndagen blev också Jonna korsbandsskadad.
– Maria Adler [Lugiskytten] är skrockfull och vägrar numera komma hit på
besök, berättar Sanna Åstrand.
Nu har förstås skadorna inträffat på handbollsplanen och har inget med
lägenheten att göra. Det enda logiska sambandet är att tvillingar ofta råkat
ut för samma typ av skador. De har ju samma gener.
Att Anna Roxå drabbades, beror nog inte på att hon kallas ”lillsyrran”.
Då Emma och Sanna fick sällskap i ”avslitna korsbandsklubben” var omtanken
extra känslosam.
– Vi led, visste ju vilken tuff tid hon hade framför sig, säger Emma Åstrand.
Trösten till gråtande kompisen kom direkt efter olyckan i Lunds Arena.
Stöttningen fortsatte i hemmet.
– Hjälpen har varit guld värd. Inte bara hur man lär sig hoppa på kryckor. De
talade även om vart jag skulle vända mig i försäkringsfrågor, säger Anna
Roxå.
Till gemensamma sjukgymnasten kom sedan tvillingarna med en ny patient.
– Jag tycker att Gunilla Mertens ska vara glad att vi fixar jobb. Varje gång
frågar hon lite skämtsamt om det kommer några fler, säger Emma Åstrand.
Det gör det tyvärr. Jonna Linnéll står på tur.
I rehabiliteringen befinner sig tjejerna i olika skeden. Sanna är nästan
frisk, Emma klarar trappan upp till första våningen utan besvär medan Anna
måste hålla sig i räcket.
– Jag kan inte opereras förrän svullnaden gått ner och jag har full böjning
och sträckning i benet, berättar Anna Roxå.
Hon verkar redan ha så mycket kunskaper runt knäskador att framtida yrket
kanske blir läkare?
– Om ett år har jag behörighet att börja läsa medicin, avslöjar Anna Roxå.
– Fast det blir nog inte till ortoped!
Ikväll och på tisdag avslutas hösten i elitserien. H65 möter Sävehof, Lugi
reser till Västerås.
– Värst var det att komma till första hemmamatchen efter skadan, se
lagkamraterna värma upp och själv tvingas sitta på läktarna. Då kom det
också en tår, säger Anna Roxå.