En brasa sprakar i kaminen hemma hos mamma Kerstin i Höör. Snön yr utanför
fönstret och träningskläderna har tvättats rena från Kenyas röda damm.
Triathleten och världsmästaren Lisa Nordén är hemma för att fira en exotisk
jul.
Det är dagen före julafton när vi träffas, och vinnaren av Skånebragden 2010
har varit hemma i knappt två dagar. Hon lämnade 30-gradig hetta i Kenya och
möttes av minus 15 grader i Skåne.
– Det var lite tufft att ta sig hit. När jag skulle ta flyget hem från Nairobi
väntade istället en buss på mig som körde mig och de andra resenärerna till
ett hotell. Där blev jag kvar i två dagar innan vi fick nog. 50 personer
stegade in på flygbolagets kontor och satte oss med armarna i kors. Till
slut fick vi kliva på ett plan, säger Lisa Nordén och skrattar.
I mellandagarna lyfter flygplanet igen, nästa anhalt är Canberra, Australien.
Totalt ser Lisa Nordén Sverige cirka fem-sex veckor om året.
– Jag har inget eget hem, men det är nog Höör jag skulle kalla hem om någon
frågade mig, säger hon. Men ändrar sig snabbt:
– Eller… jag har många hem.
Hennes liv följer ändå till viss del ett mönster. Året brukar inledas i
Australien, det blir en sväng till Japan och en till Fuerteventura. Sedan
väntar Davos i Schweiz och de två senaste åren har avslutats i Kenya.
– Det är skönt att det mönstret finns. Jag känner igen löparspåren och
träningsanläggningarna och då känner jag mig lite hemma.
2011 beskriver hon som ett mellanår. Precis som 2010 var, trots alla
framgångar.
– EM är förstås lite av en oplockad höna för mig. Jag har kommit trea två
gånger, så det vore ju inte dumt att prestera bra där. Men samtidigt är allt
inför OS bara träning. EM är en fin chans att träna upp förmågan att
formtoppa kroppen. OS är det som är viktigast.
Vid OS 2012 i London ska alla timmars träning läggas samman till en perfekt
prestation. På frågan om det inte finns risk för ett rejält trauma vid ett
eventuellt misslyckande i OS tänker hon tillbaka på Peking, 2008.
– Då var OS mer som en bonus som jag inte hade räknat med. Men jag kvalade in
och gjorde en del bra resultat inför tävlingarna. När jag såg att jag kunde
vara uppe där, med de bästa, började en förhoppning smyga sig på. När det
väl var dags sprack simningen, det blev platt fall. Två års träning för en
18:e plats liksom, säger hon och suckar åt minnet.
– Så går det inte bra på OS...
Den pratglada 26-åringen tystnar för några sekunder innan hon fortsätter.
– Man sätter allt på ett kort. Står där i sin baddräkt på startlinjen med
publiken och kamerorna som tittar på dig och man vet att antingen kan man
bli hyllad, eller struken längs golvet.
Efter VM-guldet i Lausanne var det idel hyllningskörer som väntade efter
målgången. Lisa Nordén kunde ohotad göra high-fives med publiken före
målgången.
– Det var en sådan där dag då det stämde från start till mål. Jag är van att
ligga en bit efter vid första växlingen men nu var jag plötsligt fjärde tjej
ur vattnet. Jag fick till en snabb växling och jag och Emma Moffat
(Australien) fick en liten lucka ner till de andra.
Trots att slutet på just den här historien är känd sedan länge är det svårt
att inte ryckas med när Lisa Nordén inlevelsefullt återger detaljerna.
– Efter ett cykelvarv hojtade min tränare att "nu är ni snart
tre!". Min träningskamrat Daniela Ryf (Schweiz) hade cyklat ikapp. Hon
är en stark cyklist och hjälpte till att hålla tempot uppe under sista
varvet.
In i den sista växlingen hade trion en minut till godo på klungan bakom.
– Ibland när man kliver av cykeln har man inga ben kvar att löpa med men som
tur var fanns det kraft kvar just den dagen. Jag började fundera, hur lägger
jag upp det här egentligen?
Schweiziskan trillade snabbt bort, trött efter sin starka cykling och nu stod
det mellan Lisa och australiensiskan.
– Jag har vid flera tillfällen förlorat spurter mot henne så jag chansade och
försökte rycka med halva löpningen kvar. Jag hörde hur hon kämpade på bakom
mig men plötsligt stod förbundskaptenen (Tomas Wiker) där vid sidan och
skrek: "Hon släpper, hon släpper!". När det var 50 meter
kvar vågade jag tro på det. Det var en otrolig upplevelse att få springa i
mål med den svenska flaggan. Där för sådana tillfällen, när allting stämmer,
som man håller på.
Lisa Nordén är historisk, inte bara för att hon är Sveriges första
världsmästare i triathlon, utan också för att hon är den första att vinna
Skånebragden två år i rad.
– Jätteroligt! Tänk att folk har koll på hur det går för mig. Triathlon är ju
fortfarande en relativt liten sport, men ändå har folk röstat på mig. Det
känns jättekul.
Alla julklapparna är köpta. Hon har tränat ett intervallpass på cykeln som
står uppställd i vardagsrummet och om en stund ska hon iväg till simhallen i
Kristianstad.
– Jag har nog inte firat jul i Sverige sedan 2005. Det känns faktiskt lite
konstigt att vara här. Förra året åt jag grillade räkor på Australiens
guldkust på julafton. Så det är lite exotiskt med snö och brasa.
Juryns motivering till att Lisa Nordén vinner Skånebragden
2010:
"För ett år som överträffat alla tidigare – Lisa Nordén har nu på
allvar etablerat sig i världseliten och har med sitt brons i den totala
världscupen och VM-guld i sprint visat att hon håller hög nivå både över
sikt och när det gäller som mest."