Hittills har det skett åtta tränarbyten i de 26 klubbarna.
Två av de trogna återtågskandidaterna har bytt tränare med blandade resultat:
Leksand och Malmö Redhawks.
Den siste november fick Christer Olsson och Niklas Eriksson lämna Leksand. Den
assisterande tränaren Andreas Appelgren blev ny huvudtränare och sportchefen
Tommy Salo blev andretränare. Vid den tidpunkten var Leksand fyra i tabellen
och hade tagit 50 poäng på 26 matcher, det vill säga ett poängsnitt på 1,92
per match.
Bytet har inneburit en förbättring – men samtidigt en försämring. Leksand
ligger för tillfället trea, men poängsnittet har sjunkit marginellt, ner
till 1,84.
Den 10 december fick Leif Strömberg sparken från Redhawks. Ulf Taavola
uppgraderades till huvudtränare. Sjutton dagar senare utsågs Patrik
Sylvegård till assisterande tränare. Sportchefen Stefan Nyman tog steget upp
på läktaren.
När Strömberg fick kicken låg Redhawks sexa i allsvenskan och hade tagit 47
poäng på 29 matcher, det vill säga ett poängsnitt på 1,62 per match.
Resultatmässigt har bytet hittills varit ett nedköp. Redhawks ligger nia i
tabellen och har tio poäng på tio matcher under Taavolas ledning. En poäng
per match får inget lag att lyfta.
Att sparka tränare hjälper föga. Mittuniversitet i Östersund presenterade 2008
forskning som visade att det oftast är fel strategi. Universitetet hade gått
genom alla tränarbyten i elitserien från starten 1975-76 fram till och med
säsongen 2005-06.
Hur kan Leksand avancera något i tabellen medan Redhawks sjunker efter
tränarbytena? En orsak kan vara att Leksand av i dag inte är samma
skönspelande lag som traditionen bjuder. Istället är det ett primitivare
bygge inriktat på hårt jobb och fart. Ingredienser som verkligen går hem i
allsvenskan. Minns vad Ville Nieminen sa i samband med debuten för Örebro.
Den förre Redhawksforwarden anser att allsvenskan är den snabbaste ligan han
har spelat i efter NHL. Och då kom ändå den finländske veteranen direkt från
det ryska flaggskeppet KHL.
Leksand har dessutom ett yngre lag än Redhawks. Dalkarlarna har en medelålder
på runt 23,60 – Redhawks har cirka 26,60. Tre år betyder mycket när det
gäller fart och kanske även förändringsviljan.
Vi kan inte gå runt problematiken i Redhawks lagbygge. Bitvis är det
felkonstruerat och inriktat på puckinnehav. Attityd och fart lyser oftast
med sin frånvaro. Alltjämt lever laget på att powerplay funkar eller att
Linus Klasen med C:et på bröstet ska leda laget. Dribblingskonstnären kan
vara magisk när inwspirationen finns på plats och motståndarna bjuder på
ytor, men oftast är pucktransporterna väldigt lättlästa. De andra lagen
fruktar inte när Klasen har mycket puck i egen zon eller i mittzonen.
Snarare tvärtom. Till Klasens försvar ska sägas att hjälpstyrkorna har varit
bleka.
Ulf Taavola har försökt att hitta en struktur, men med i stort sett samma
pjäser och samma upplägg är det otroligt svårt. Når Redhawks inte
vändpunkten snart är risken uppenbar att laget hamnar utanför de sju främsta
och missar även förkvalserien. I så fall snudd på tidernas hockeyfiasko.