Tre år i rad har Redhawks säsong slutat i Leksand. I samtliga fall har
utgången varit negativ för laget. Kvällens match bär tydliga spår av
serielunk, enligt spelschemat är det omgång 35 av 52, men kampen betyder
oändligt mycket mer för tabellfemman Malmö Redhawks än för serieledaren
Leksand. Redhawks skriker efter poäng för att kunna konkurrera om en av de
tre direktplatserna till kvalserien. Den blygsamma målsättningen med att
vara bättre än förra säsongen, det vill säga sjua eller högre i tabellen,
kommer väl till pass när det går tungt. Det håller tränaren Göran Karlström
med om.
– Vi behöver inte sätta någon onödig press på oss själva. Jag tycker att vi
har en realistisk målsättning. Det kan gå uppåt, men det skulle också kunna
gå nedåt. Se på Västerås och deras säsong, säger Göran Karlström.
Klockan är strax över sju på torsdagsmorgonen och i Malmö arenas
Redhawksutrymmen sjuder det kanske inte av febrig aktivitet, men ett par
personer har redan kommit långt i förberedelserna inför trippen som ska
påbörjas klockan 08.00. Exakt – är det tänkt. Missar spelarna avgångstiden
blir det böter. Backen Patrik Hersley är ordningsmannen och han har
järnkoll.
Materialförvaltaren Håkan Karlsson har förberett 875 kilo bagage – den
gemensamma delen av packningen ska de yngsta killarna i laget snart stuva in
i bussen.
Från styrketräningsrummet hörs skrotslammer. Det är fystränaren Jonas Morin
som lever som han lär.
– Man bestämmer själv vilken kropp man vill ha när man är 50, säger 37-åringen
hurtfriskt till en 47-åring.
Håkan Karlsson har meddelat att första stoppet på bussresan blir redan i
Lockarp – för frukost på ett snabbmatställe. Något som Jonas Morin avfärdar
och menar att morgonmaten ska vara nyttigare än så. Den första hållplatsen
ska endast handla om inköp av tidningar.
En efter en droppar spelarna in med John Blund-grus i ögonen och kuddavtryck
på kinderna. Uppgiften är att samla ihop sina grejer, som redan är snyggt
upplagda, och ta ansvar för sin egen hockeytrunk.
En lång resa väntar: tio timmar upp till Leksand, träning på kvällen,
hotellnatt, uppvärmning på förmiddagen, match på fredagskvällen och tio
timmar hem i buss. Lagkaptenen Fredrik Eriksson har fråntagit Victor
Svensson ansvaret för dvd-filmerna. En tur och retur-resa på ungefär tjugo
timmar i buss kräver kvalitetsunderhållning.
– Jag har tagit det säkra före det osäkra och hyrt filmer själv, säger Fredrik
Eriksson och visar upp en fullproppad kasse.
De tio titlarna spänner från Brüno till Twilight. Men Fredrik Eriksson är inte
säker på att filmerna faller alla i smaken.
– Danskarna är så kräsna.
Morten Green, en av de fyra cineastdanskarna, håller med och har vissa
förväntningar.
– Skönt att kaptenen tar hand om det, säger han med ett smil.
Victor Svensson bara suckar.
– Skönt att slippa det.
Så går snacket. Ge och ta – med glimten i ögat.
Morten Green har tillbringat tre säsonger i Leksand, men känner ingen direkt
längtan.
– Det är inte att komma hem, det är att komma tillbaka. Men det är den här
typen av matcher som är roliga att spela, säger han.
Göran Karlström är en gammal leksing.
– Malmö har ett bra varumärke och vart vi än kommer vill motståndarna väldigt
gärna slå oss. Det är ett stort intresse för den här matchen i Leksand med 6
500 sålda biljetter.
Hur ska ni göra för att ta poäng?
– Krympa ytorna, vara noggranna, smarta och utnyttja lägena vi får, säger
Göran Karlström.
Alla kallade spelare sitter på bussen i tid, förutom Daniel Casselståhl som är
hemma med magsjuka. Patrik Hersley behöver inte dela ut böteslappar.
Chauffören Anders Olofsson trycker in det sista i lastutrymmet. Logistiken
kräver sin tid och klockan 08.14 rullar bussen iväg. En lång dags färd mot
vinst eller förlust.