De har klubbtröjor och årskort, ser alla hemmamatcher och derbyn, och reser
till bortamötena när det inte är alltför långt. Är man supporter stöttar
man även när det går dåligt, säger de, men har skruvat ner förhoppningarna
till playoff.
– Ser man till laget är det bättre än förra året, men bra går det ju inte.
Juniorerna får spela för lite och försvaret i egen zon har varit katastrof,
enas de om. De var tolv-tretton år gamla när de började älska hockey. Då
spelade Redhawks i elitserien.
– Det blev bara stor kärlek direkt. Man får rysningar i kroppen när man ser en
match.
Kanske är det något med flickor och hockey, för Annica Henricson var också tretton när hon förälskade sig i hockey för mer än ett halvt liv sedan.
Nu säljer hon halsdukar, kalendrar och Redhawk-nappar för 30 kronor i shopen,
men någon jätterush är det inte.
– Man får förstå folk. Ibland tröttnar till och med jag, säger hon.
Den som blickar ut över arenan kan knappast undgå att se hur många som inte är
där. Och det är inte i restauranger, barer och korvkiosker de häckar. Många
av dem är folktomma eller stängda.
– Men ge inte upp! Kom till nästa hemmamatch, mot Rögle. När det är fullt på
läktarna är stämningen fantastisk, säger Annica Henricson.
72% är glada
16% är likgiltiga