– Men egentligen spelar vi mest inomhus och gör tävlingen mest för att det är kul, säger Arno Slipac.
Det är andra året i rad som ungdoms-SM i beachvolleyboll går i Malmö.
Innan helgens slutspel för elitseniorerna drar igång avgörs också ungdomsklasserna vid T-bryggan på Ribersborg och i Daniaparken.
Trots att regnet hängde i luften och vinden var hård hade ett antal ungdomar och ledare samlats för att titta på slutspelet i U19-klassen under torsdagsmorgonen.
Spridda skurar av ungdomar med färgglada shorts och solblekt hår satt runt banan och såg på när Jonathan Lindberg och Arno Slipac slog ut Tim och Filip Persberg från KFUM Karlskrona med 2–0 i åttondelsfinalen.
Arno är fostrad i Lunds VBK men går numera på volleybollgymnasiet i Falkenberg. Att han och Jonathan Lindberg från Svedala VBK har bildat lag för beachvolley är en tillfällighet. Vanligtvis spelar båda inomhus och träffades under seriespelet i sina respektive lag.
– Vi har inte känt varandra jättelänge. Före förra årets ungdoms-SM frågade jag Arno om vi skulle spela tillsammans. Då gick det ju bra, så vi bestämde oss för att köra i år igen, säger Jonathan Lindberg.
Under våren blev Arno Slipnac uttagen till U19-landslaget. Men i fjor var han skadad och spelade beachvolley-SM mest för att det var kul.
Ett nöje som skulle löna sig – de åkte hem med ett silver i U17-klassen. Då var det Jonathan som fick dra det fysiska lasset.
– Förra året stod jag bara eftersom jag inte ville riskera något efter den operation som jag precis hade gjort. Jonathan fick hoppa och slå på det mesta medan jag mest fördelade boll, säger Arno.
De berättar att det är ganska stora skillnader mellan att spela inomhus och på sand.
En spelare som bara tränar och matchar i beachvolley klarar ofta av att hantera vinden på ett annat sätt. Även sanden kan ibland ställa till det.
– Inomhus går man på kraft hela tiden och det är ett snabbare spel. Utomhus gäller det att hålla nere bollen så mycket som möjligt. Det betyder att man spelar kort, nära och från sida till sida. Vind och sand i kombination är lurigt, förklarar Arno.
– Hoppen i sand är helt klart svårast. Det känns som om 50 procent av spänsten faller bort för oss som är vana vid golv, fyller Jonathan i.
Ingen av dem sticker under stol med att de prioriterar spel inomhus. Men att delta i en sådan här stor turnering på sommaren är kul. Inramningen och publikintresset ger något extra.
Dessutom vore det inte fel att åka hem med ytterligare en medalj.
– Vår högstanivå skulle nog kunna ta oss ända till guldet. Men vi har som sagt inte tränat så himla mycket inför den här tävlingen. Och det finns många lag som är otroligt bra här, konstaterar Arno.
Han fick rätt i sin analys. Laget slutade fyra. Gulddrömmarna får leva vidare till nästa år.