En idiot bestal oss på fotbollsfesten

Vi vann tre poäng. Men vi blev bestulna på festen, och jag kan inte glädjas. Det är inte såhär fotbollsmatcher ska avgöras.

Det låg ett lätt rökmoln över Parken, det grumlade sikten lite och det kom från bengalerna som danskarna tänt efter sitt 2–3-mål, men det var lätt att tro att det kom från de 42083 hjärtan som brann. För det glödde den här kvällen, det brann från början till slut, det brann av kärlek och vilja och hopp. Kärleken var till fotbollen, viljan var en längtan efter mål och avancemang till europamästerskapen, hoppet stod till de tjugotvå nere på planen.

Det var på många sätt en fantastisk fotbollsmatch. Jag tänkte mitt under matchen när jag satt och älskade och ville och hoppades så mycket att det gjorde ont någonstans långt inne i mitt innersta, att det jag älskar mest av allt är oförutsägbarheten, att ingenting kan regisseras och bestämmas på förhand. Då hade jag inte riktigt förstått vidden av det resonemanget. Det var innan jag visste att Sverige skulle ta ledningen med 3–0 för att sedan tappa den, och vinna den igen, men inte på det sätt som det borde ha varit.

I det läget hade jag inte heller tänkt på att det finns de som vill gå in och bestämma, trots att deras roll i skådespelet inte är att vara på planen. Att ett lag blir tilldömt segern på grund av vad publiken gör känns aldrig riktigt bra, men det är det enda sättet att visa vad som aldrig är acceptabelt på en fotbollsarena. Den enda anledningen till att vi samlas ska vara att vi vill ha roligt tillsammans och rollerna måste vara tydligt fördelade för att det ska fungera. Publiken gör sitt bästa för att lyfta fram sitt lag och den gör det genom kärlek och sång. Lagen och spelarna gör upp genom en kraftmätning inne på planen. Så fort någon går över gränsen måste bestraffningen vara hård och omedelbar. Annars blir det omöjligt att fortsätta arrangera den här typen av tillställningar.

Domaren gjorde helt rätt. Han hade inget val. Ett slag av en idiot, och ytterligare två idioter som sprang in på planen efter att matchen avbrutits. Då hade ännu inte beslutet att tilldöma Sverige fattats. Tre idioter i röda tröjor och Danmark kan missa EM.

Det fanns så många ingångar den här matchen, så många lägen och vändningar som kunde varit värt en analys. Det var så många gånger vi bara tittade på varandra och svor, över fotbollens storhet och totala oförutsägbarhet. Johan Elmander lyste och glödde och strålade och kunde gjort mål på varenda boll han fick i första halvlek. Han hade sagt att han visste precis hur han skulle överlista Michael Gravgaard men att det skulle vara så enkelt kunde jag aldrig tro. Nu är han avstängd nästa match och jag lider och sörjer, med honom, för honom, men också med oss som blir berövad ännu en uppvisning.

Sedan Petter Hansson. Petter Hansson! Vem kom på idén att han skulle slå frisparkar? Där stod Linderoth och Svensson och Hansson, och Hansson drog den rakt genom muren och i mål. Var har han lärt sig det? När? I Heerenveen är det Afonso Alves, brasiliansk landslagsman, som tar hand om frisparkarna.

Sen var det en klack av Elmander, en tunnel på Thomas Sörensen i det danska målet och ett svenskt landslag som lekte sig igenom en match som skulle vara en av kvalspelets svåraste. Det blev den också, för Danmark repade sig, och det enda som räddade oss då var att Mellberg var bättre på huvudet än på fötterna och att Andreas Isaksson stod i vårt mål.

Det var tre danska mål och ett svenskt landslag som verkade ha glömt vad fotboll är, det var en Park som vibrerade, 30000 danskar som sjöng och såg segern nalkas, de såg de röda spelarna anfalla i våg efter våg, de anade tre poäng och ytterligare en stark seger på deras ointagliga hemmaborg. Det var 10000 svenskar som på alla sätt försökte få de svenska spelarna att minnas igen, vilken deras uppgift var.

Jag skriver det, för jag vill att vi trots allt ska minnas vad den här lördagskvällen var innan idioten klev in i handlingen. Han gick in och avgjorde en match, han kan bli anledningen till att Danmark missar EM-slutspelet, hans handlande kastar skuggor över det som borde lyst mest den här kvällen. Men vi ska inte låta honom få oss att glömma allt det som var vackert.