Domaren är inte längre en hora han är Stureplansprofil

Vissa vill bekämpa läktarnas språk, vill att föreningarna ska "rensa upp" och förbjuda vissa ord. Jag skulle säga att vi har det läktarspråk vi förtjänar. Det är inte på läktarplats som rasism, sexism och homofobi föds. Idrotten är en spegel av samhället och läktarnas yttringar är samtidskommentarer, ekon från de diskussioner som förs i samhället. Därför gläder det mig när jag från vännen i Djurgårdsklacken får höra att domaren numera inte bara är en hora utan också kan vara Stureplansprofil.

Jag vet inte hur uppdaterade ni är på Stureplansprofilernas höst men den går i korta drag ut på att två killar dömdes till fyra års fängelse för grov våldtäkt. De är så kallade Stureplansprofiler, alltså personer som syns ofta på krogarna på Stureplan i Stockholm.

Att Stureplansprofil är ett skällsord på läktarna kan vara ett tecken på att fokus börjar flyttas, från att skambelägga offret till att rikta in sig på och sätta förövaren underst i hierarkin.

Intressant i bevakningen av rättegången mot Stureplansprofilerna var att mer mediefokus lades på att kartlägga förövarna än offret. Tidigare har den som anmält en våldtäkt fått sitt sexliv kartlagt och diskuterat offentligt. Den här gången var det tvärtom. Om det är rätt eller fel kan diskuteras men det var definitivt ett trendbrott.

Därför tar jag det inte som en tillfällighet att Djurgårdsklacken kallar domaren för Stureplansprofil.

Läktarkultur kan vara så fint men är det något som ger mig ont i hjärtat är det horramsorna. Inte så mycket för att det är synd om den som blir hånad som för att den som hånas allra mest är den riktiga horan. Ramsorna påminner om en samhällsordning jag hatar och i den ordningen finns en kategori människor som står allra längst ner. De prostituerade. När någon kallar någon annan för "hora" är det för att det är det mest nedsättande personen kan komma på. Föraktet för de prostituerade känns ofta gränslöst.

Det verkar alltid vara okej att driva med en hora, att spotta på henne (för det är oftast en kvinna, men inte alltid) verbalt och bokstavligt.

En hora väljer sällan sin roll i offentligheten. När horan omtalas är det som offer eller öknamn, om horan väljer någon annan roll (kräver rätt att organisera sig i fackföreningar, till exempel) ligger alltid omyndigförklarandet nära till hands. Horans eget ord är ingenting värt. På så sätt förnekas också horan sin rätt till självaktning. Alla ska se ner på horan.

Just nu är en fråga väldigt aktuell: vem tror på en hora? Jag vet inte vem som har rätt i Geijer-affären där två kvinnor stämmer svenska staten för att de hävdar att de blivit utnyttjade av politiker som barn. Jag vet inte vem som ljuger och vem som skyddar vem men det är alltid lika intressant att se hur de med makt - vare sig de är politiker, journalister eller jurister - skyndar sig att upprepa att inga politiker vågar besöka prostituerade på grund av risken att bli upptäckta. På samma sätt som horan utmålas som offer och omyndigförklaras litar vi blint på att de högst upp i hierarkin talar sanning.

Därför tar jag det som ett gott tecken när en klack kallar domaren "Stureplansprofil". Är horan på väg att få resning? Jag hoppas det. Och jag hoppas att vi sätter de som våldtagit nederst i hierarkierna istället.