Ett mörkt VM att vänta

Plötsligt var Emma Magnusson vårt främsta hopp på hundra meter häck. Emma – who? Just det. Inga Kallursystrar. Bara en 24-åring från IFK Växjö som kom sist i sitt heat.

Det snackas en hel del om hur Linus Thörnblad ska förbereda sig mentalt inför friidrotts-VM i Berlin i augusti. Det talas betydligt mindre om hur svenska folket ska förbereda sig mentalt inför friidrotts-VM i Berlin i augusti. Det är synd.

Det kan bli en chockartad upplevelse.Visserligen har utvecklingen pågått ett tag nu, den där vi sakta men säkert halkat ner från toppen men i helgens lag-EM i Portugal blev det mer uppenbart än någonsin: de dagar när vi såg Sverige som ett rätt hyfsat friidrottsland är över. Nu är vi inte ens så bra att vi får vara med i högsta divisionen i Europa.

Carolina Klüft tar sig nätt och jämnt över sex meter just nu – när hon överhuvudtaget hoppar. Hennes skjutande på säsongen (hon stod över lag-EM och har tävlingsuppehåll i två veckor för att kroppen inte klarar den belastning en tävling innebär) känns alltför likt Sanna Kallurs förra året.

Sanna Kallur ska vara glad om hon ens är tillbaka i löpträning när VM börjar. Jag räknar inte med henne – inte förbundskaptenen Stefan Olsson heller och just det är möjligtvis den enda lilla chansen att hon ska kunna ta sig tillbaka till VM: att förväntningarna är lika med noll och hon kan komma dit och slå ur totalt underläge.

Johan Wissman är den som med största säkerhet kommer att göra ett bra resultat. Själv drömmer han om bronsmedalj och de drömmarna är nog viktiga för honom, för att hålla uppe motivationen och fortsätta sin vandring uppåt i resultatlistorna.

Och visst: han kan göra ett kanonlopp, bli sexa – men en sjätteplats är fortfarande bara en sjätteplats, om än hedervärd. Motsägelsefullt nog är Linus Thörnblad ett större medaljhopp än Johan Wissman. Thörnblad, som kan ta allt mellan 2.04 och 2.34 i en VM-final.

Emma Green då? Visst, årsbästa 1.95 och en femteplats på lag-EM. Men det räcker med att bara titta på namnen Ariane Friedrich och Blanka Vlasic för att förstå att höjdhoppsfinalen kommer att bli en av VM:s absoluta höjdpunkter – men att Emma Green är långtifrån att slås med de damerna.

Och så Mustafa Mohamed. Bäste svensk igår, den ende som tog en grenseger. Men i VM kommer han fortfarande ha minst tre kenyaner framför sig (hur många ex-kenyaner i nya tröjor som dyker upp vet man aldrig).

Nej, vi får redan nu ställa in oss på att vi i Berlin får njuta av annat än svenska framgångar. Damernas höjdhoppsfinal, till exempel. Och nya dueller mellan Usain Bolt och Tyson Gay.

Dessutom får vi hoppas på att de regeländringar som testades i Portugal stannar vid att vara just test. Tanken är alltså att tävlingarna ska göras snabbare för att göra bättre tv-underhållning av det. Jag vet inte hur ofta friidrottspamparna ser friidrott på tv, men kan tänka mig att de ser de stora mästerskapen live tack vare sina jobb och därför glömt bort vilken bra tv-sport friidrott är.

Visst är det långdraget med höjdhoppstävlingar där det tar evigheter att vaska bort de sämsta hopparna. Men då den som sitter på plats på arenan själv måste hålla koll på hopparna och därför tvingas fokusera även på de sämsta resultaten, blir tv-tittaren serverad det viktigaste och bästa av bildproducenten.

Nu fick vi istället studera målfoton över sistaplatser och bisarra diskningar. Utveckling är sällan fel. Men i det här fallet är det definitivt inte rätt väg att gå.