Elanga är inte mer än en nödlösning

Ricardinho frös. Det var kanske inte lördagens mest oväntade händelse, att en kille från Brasilien fryser när han sitter stilla utomhus i Malmö i en och en halv timme den 23 januari. Men ändå, han frös och han gjorde det just för att han satt stilla på läktaren istället för att spela fotboll.

Malmö FF premiärspelade och Ricardinho var inte den enda som frös. Det var imponerande att se över 2 000 åskådare på Malmö ip, trots att det var minusgrader och trots att det gick att se matchen direkt på nätet.

Att ersätta Ricardinho är det Roland Nilsson – åtminstone att döma av vad han säger utåt – bekymrar sig mest om just nu. Det är därför Joseph Elanga har tränat med MFF under veckan. Möjligen också för att Elanga verkar ha bränt alla sina broar och skepp i Danmark, och för att det gått så lång tid sedan han senast spelade i Sverige att han säkert räknar med att folk här har glömt hur hans kärlekshistoria med supportrarna slutade: i besvikelse, på grund av vad han gjort mot sin livskamrat.

Jag fick en hel del upprörda mejl från läsare som tyckte att jag tog alldeles för lättvindigt på Tiger Woods otrohet och inte alls förstod vad jag menade när jag skrev att Woods antagligen inte hade dömts lika hårt om han hade utövat en annan sport i ett annat land. Well, här är vi nu. På Malmö ip var det stående ovationer för en man som dömts för misshandel av sin fru – och jag kan egentligen inte se några problem med det. Jag kan tycka oerhört illa om det han en gång gjorde, men jag tror på ett rättssystem där människor avtjänar sina straff och sedan ges möjlighet att gå vidare.

MFF:s evenemangsansvarige Patrik Jandelin sa att konstgräset såg ut som sammet i det bleka vinterljuset och det var alldeles sant. Det är många som klagar på kylan just nu men jag älskar vintern när den är såhär. Kall och torr och klar. Det var märkligt att se Elanga i den himmelsblå tröjan igen men han gick snabbt att känna igen. Samma trippande löpsteg, samma blandning av crossbollar som totalt saknade adress och intelligenta stötar framåt.

En gång konstaterade jag att han var allsvenskans ojämnaste spelare – definitivt den ende som kunde vara så ojämn under en och samma match – och den egenskapen verkar inte ha växt bort i Danmark.

Det är svårt att dra för stora växlar på en match som spelas på en hård och hal fotbollsplan med spelare tunga av semester och försäsongsträning, men hur som helst tror jag inte på Joseph Elanga som något mer än en nödlösning. Då finns det betydligt mer spännande unga namn i klubben redan. Filip Stenström är ett sådant, egentligen mittback men när han på lördagen spelade högerback imponerade han på mig.

Annars: ett genidrag att lägga MFF:s träningsmatcher på Gamla ip. Precis lagom stor för några tusen åskådare där alla ser bra och det känns mer som en riktig fotbollsmatch än när åskådare står och huttrar i snön längs en långsida och sträcker på sig för att få en skymt av bollen.