Den nya organisationen blir mer flexibel – och betydligt lättare att förändra vid dåliga resultat i en beståndsdel. Visserligen har Pelle Svensson fortfarande makten över allt, men han är mer chef än sport, om jag säger så. Han organiserar arbetet, men jag tror inte att han kommer att lägga sig i de sportsliga bitarna.
Egentligen är det en helt naturlig utveckling. Det finns en övertro – inte bara inom fotbollsvärlden, utan inom många branscher – på att en person ska klara av så många olika ämnesområden. Risken är då naturligtvis alltid att något område blir eftersatt, men den risken minimerar MFF på det här sättet.
Här blir det också tydligt varför Patrik Andersson inte blev aktuell för jobbet: han passade alldeles för bra in i den gamla rollen som sportchef. I den nya organisationen går det inte att få in honom på ett självklart ställe (det skulle möjligtvis vara som tränare, men där är han ett oskrivet kort), och framförallt inte om hans krav var att ta över alla de ansvarsområden som Hasse Borg tidigare suttit på.
Att behålla Hasse Borg i rollen som förhandlare är smart. På så sätt får klubben ut det allra bästa ur honom – han är ohotat bäst i Sverige på att sälja spelare och att missa de sköna kronor han drar in vore dumt.
Roland Andersson? Jag vet inte. Han är otroligt välrenommerad i Fotbollsssverige och alla som har följt en träning han håller i vet vilken entusiasm och passion han lägger i sitt yrke. Han är bra i kontakten med media, bra med spelarna, jag är övertygad om att han bra på att entusiasmera och få med sig andra åt det håll han själv vill. Men vilket håll är det? Det är ingen hemlighet att Roland Andersson tillhör den gamla svenska skolan, som inspirerats av sjuttiotalets MFF-tränare. Är det framtiden? Det återstår att se.
% är glada
% är likgiltiga