De fyller nio i år och de flesta har redan spelat hockey i tre fyra år.
Laget föddes ur klubbens hockeyskola. Men Tetra pak, Sony Ericsson och Lunds
universitetet kan också ha med saken att göra, för spelarna har rötter i
Sverige, USA, Kuba, Slovakien, Ungern, Kanada, Etiopien, Indien, Tyskland
och Ryssland.
– Vi jobbar tillsammans. Vi vinner tillsammans och vi förlorar tillsammans. Så
brukar vi säga. Det är en viktig värdering, förklarar Per Nordgaard, lagets
tränare.
Tillsammans med 04:ornas Tobbe Berg startade han skolan när hockeyn var på väg
att dö ut i Lund för fyra fem år sedan.
Det retar Per Nordgaard att så få barn från Klostergården intill hittar till
hockeyn och Lunds ishall trots annonser, skolkampanjer, utrustning till låns
och hans starka önskan att fler ska vara med.
Hockey är en material- och föräldraintensiv sport. Många mammor och pappor
tar pass i kiosken, tvättar tröjor, slipar skridskor och håller styr på
ekonomin.
– Vi har kul både med varandra och med våra barn, säger Christina Perleryd,
mamma till Isaac Jeppson.
– Det är roligt med hockey för man kör hårt och får röra sig mycket, säger
lagets kuban, Alan Garcia, 8 år.
”Jag gick hit och såg på hockey. Sedan slutade jag med konståkning”
– Jag är lagets målkung, säger Gustav Thomsson till Kevin Fissum och alla
andra i omklädningsrummet.
– Kungen bor i Stockholm, svarar en kamrat glatt.
Kinzy Keflay tränar också med Giants tjejlag.
– Tjejträningen är lite enklare. Jag tycker om den för att den är annorlunda,
men jag spelar matcher med killarna. När ishallen var färdigbyggd gick jag
hit och såg på hockey. Sedan slutade jag med konståkningen.
Medan Kinzy tränar ishockey åker hennes pappa Tess Keflay på allmänhetens
åkning i ishallens andra rink.
– Jag trodde att hon snart skulle sluta, men det gjorde hon inte. Kinzy är
duktig. Det är inte jag, men det är jätteroligt att åka skridskor. Efter
trettio år har jag nu också åkt skidor för första gången. Hennes förtjänst
det med, säger Tess Keflay och hjälper sin dotter med skridskorna.