Det pågår en maktförskjutning i Lundafotbollen.
Tendensen har funnits i ett par år, men säsong för säsong har den blivit allt
tydligare. Byarna tar för sig mer och mer, medan klubbarna i centralorten
har det tufft.
På herrsidan spelar Lunds BK givetvis i en egen division. Ettan, närmare
bestämt, med välgrundade förhoppningar om en plats i superettan. Men där
bakom händer det saker.
Lunds SK, som länge kunde räknas som topplag i division 4, kämpar. Det är
tidigt på säsongen, men det finns mycket som talar för att matcherna på
Smörlyckan kommer att gälla placeringarna kring de nedre strecken snarare än
de övre. För tillfället är LSK inte bättre än sexa i kommunen – och
konkurrensen kommer utifrån. För det är i byarna som fotbollen är som mest
på frammarsch.
I Stångby har hemvändarkonceptet fått större effekter än någon kunde hoppas.
Resan från division 6 till division 3 har gått snabbt för Torns IF och inför
säsongen talades det, fullt förståeligt, om att man siktade på att klara
kontraktet.
Men före seriestarten sa mittfältaren Erik Rönningberg så här: ”I våra bästa
stunder tror jag att vi kan slå alla lagen.”
Nu har det gått fem omgångar och Torn har fortfarande inte förlorat. Att laget
ska hålla sig kvar i toppen serien ut är väl kanske att hoppas för mycket,
men målsättningen att klara kontraktet ser minst sagt rimlig ut.
En nivå längre ner har Hardeberga överraskat på ett liknande sätt. Nykomlingen
ligger trea i östra fyran. Flertalet av spelarna bor i Lund och det är klart
intressant att de väljer att söka sig bort från stan för att spela fotboll.
Det är inte otänkbart att till exempel Lunds SK är drabbat av den trenden.
Längre ner i seriesystemet är Södra Sandby och kanske även Torna Hällestad
på väg uppåt, vilket på sikt gör även dessa klubbar mer attraktiva.
Lunds SK är inte ensamt om att ha problem inne i stan. Lunds FF sladdar lätt i
femman, Lokomotiv Lund och Lunds Bois gör det rejält i sexan. Undantaget är
Hallands Nations FF, som har medvind. Herrlaget ligger tvåa i sin division
5-serie och damerna, åtta i division 3 västra, är faktiskt kommunens näst
bästa lag just nu.
Hallands Nation, med så gott som bara studenter i sina lag, är av naturen en
klubb vars lag är svåra att tippa. Omsättningen på spelare är enorm och
enligt damlagets tränare Johan Håkansson är minst två tredjedelar av
spelarna inflyttade.
Föreningens koppling till nationen sträcker sig numera inte mycket längre än
till själva namnet. ”Slavauktionsskandalen” har inte runnit över på
fotbollsföreningen, som istället särskiljer sig från många andra klubbar
tack vare ett långt gånget och alltid närvarande jämställdhetsarbete.
Damlaget fick femton nya spelare till den här säsongen. Med tanke på att ett
nytt lag skulle byggas vågade man inte lägga ribban högre än en mittenplats.
Just nu ligger laget just där, men Johan Håkansson tycker att det finns
anledning att titta uppåt. Hallands Nation är traditionellt bättre på
hösten, när det är färre helgdagar. Det betyder färre studieledigheter,
vilket i sin tur ger bättre tillgång på spelare.
Hallands Nation kan snegla uppåt – och utåt. För kommunens bästa lag finns,
såklart, utanför stan. Södra Sandby är ohotad etta på damsidan lär så förbli
en bra tid framöver.