I Sparta lever laget fortfarande

Malmösport.
IK Sparta är sannolikt Sveriges bästa brottningsklubb. Ändå väljer man att lägga mycket krut på den skånska seriebrottningen för att hålla kontakten med hemmapubliken.

Ett hundratal åskådare sitter bänkade i Kulladals sporthall för att se IK Sparta vinna sista matchen i Skåneettan, mot Ore från Vinslöv, och gå obesegrat genom serien.

Trots ett avsevärt manfall under dagarna före matchen – Robert Rosengren, Lennie Persson, Jonas Hälinen och Jesper Karlsson saknas alla av olika anledningar – förväntar sig publiken en ordentlig kamp på mattan mellan Skånes två toppklubbar.

Det fanns en tid, inte alltför avlägsen, då brottningen var en av Sveriges riktigt stora idrotter under vintern. Seriebrottningen lockade både publik och aktiva i hela landet.

– Jag minns hur det var när jag kom fram i Klippan. Då fick man först brottas i B-laget innan det var dags för A-laget, säger Spartas tränare Macki Tatidis.

Han är bara 32 år, men mycket har förändrats under de senaste femton åren. Seriebrottningen har bara ett enda fäste kvar: Skåne.

– Seriematcherna ligger på vardagar. Där har Skåne en fördel med de korta avstånden, säger Alf Trellid, hedersordförande och styrelseledamot i IK Sparta.

– Men det är svårt här också. Och jag kan förstå brottarna som åker till en bortamatch och vinner på walk over eller får brottas i en minut, det kan nog upplevas som lite meningslöst. Då ger det mer att stanna hemma och träna istället.

Alf Trellid har varit medlem i Sparta sedan 1963 och han har sett hur brottningens villkor har förändrats. Och han har en teori om varför.

– Det började gå ner på 70- och 80-talet. Innan dess fanns det inte många ishallar i Skåne och knappt några sporthallar heller utanför städerna. Brottarna kunde däremot hålla till i lokaler som Folkets hus eller dansrotundor. Nu finns det en sporthall vid varenda skola och helt andra möjligheter.

Men allt är inte mörker. Den skånska seriebrottningen existerar trots allt fortfarande och för IK Sparta, med mer än en handfull landslagsbrottare, är verksamheten viktig trots att konkurrensen inte är den tuffaste.

– Det ger absolut inga pengar för klubben, men det är viktigt att visa upp oss, säger Macki Tatidis. Det finns många människor, till exempel föreningen Spartas vänner, som gör stora insatser för oss och serien är enda sättet för dem att se oss.

Det har gjorts framstötar från andra håll i Brottnings-Sverige för att få med IK Sparta i en elitserie.

– Det har varit på tapeten två år i rad och Örgryte och Spårvägen vill gärna ha med oss. Men när det var aktuellt så anmälde vi oss inte, vi ville se vad det skulle bli av det först. Det går inte att åka land och rike runt, det kostar för mycket, säger Macki Tatidis och anför de senaste årens resultat i A-fyrstads, där det fjärde laget allt som oftast är hopplöst efter, som ytterligare skäl att inte starta en elitserie.

– Även om vi missade i år så finns det i princip tre stora lag – Sparta, Örgryte och Spårvägen – och det räcker inte för att skapa en serie.

Men ni har ju ett lag som kryllar av landslagsbrottare. Är Skåneettan verkligen viktig för er?

– Absolut. Just nu är vi Sveriges bästa klubb och då vill vi gärna visa det också.

Men även Skånes högsta serie har problem. Svedala, en annan klassisk skånsk klubb, fick helt enkelt inte ihop ett lag och tvingades dra sig ur efter lite mer än halva serien.

– Svedala har tyvärr tappat mycket. Mycket kretsade kring bröderna Schön och nu är det bara Fredrik som är kvar. Det går inte att bygga ett lag på en brottare, säger Macki Tatidis.

I synnerhet inte när varje seriematch innehåller nio viktklasser. Macki Tatidis förslag är att ta bort två av dem, koncentrera sig på de sju internationella klasserna och samtidigt förlänga matcherna med Bundesligas fem perioder som förebild.

– Då skulle det bli färre matcher som avgörs på wo, och så blir det mer attraktivt för publiken.

Lagmatchen mellan Sparta och Ore är över på 23 minuter och det framgår med all önskvärd tydlighet vad Macki Tatidis talar om.

Tre matcher slutar med walk over, tre avgörs illa kvickt på fall och kvällens huvudmatch, den mellan Spartas landslagsman Mathias Günther och Ores landslagsaspirant Timmy Wideheim i 78 kilo, tar slut efter 22 sekunder när Wideheim bryter på grund av skada.

– Han var inte skadad, fnyser Macki Tatidis. Jag tycker att han ska ta chansen att få gå en bra match, nu förstör han bara. Sådant här gör ju inte att vi drar mer publik, precis.

Spartatränaren kan i alla fall se tillbaka på en serie utan plumpar i protkollet. 27–15 mot Ore innebär att Sparta tar åtta segrar av åtta möjliga i Skåneettan.

– Vi hade inställningen att vi skulle gå igenom obesegrade, och det gjorde vi, säger Macki Tatidis.

19 läsare har reagerat på denna artikel.

57% är glada"

15% är likgiltiga"

10% är nyfikna

15% är arga


Hur reagerar du på "I Sparta lever laget fortfarande"?

Författare: Fredrik Hedenskog
Publicerad 25 november 2010 17.17
Uppdaterad 25 november 2010 17.17

Malmösport
Sportbloggar
Läsarpulsen