KIRSEBERG. – Kvalmissen är svårast att smälta. Vi ledde dubbelmötet med 2–0
och var i slutändan bara ett futtigt mål från att gå upp i gamla division 2,
minns Tom Prahl, 58 år i dag.
Det var hos småklubben på "Backarna" hans tränarbana
sköt fart, en karriär som senare ledde fram till Europasuccé med Trelleborgs
FF samt tre SM-guld i Halmstad och Malmö FF.
1985 hade Kirseberg vunnit trean. I kvalet väntade Karlstad. De gulsvarta vann
bortamatchen med enda målet och i returen nickade Peter Milesson in 1–0
redan i första anfallet.
– Då kändes det som om drömmen skulle gå i uppfyllelse. Jag glömmer aldrig
den fantastiska stämningen runt plan, säger Tom Prahl.
Över 4 000 saliga åskådare på Dalhemsplanen. Malmös östra stadsdel (tidigare
mest berömd för skådespelerskan Anita Ekberg och Robert Prytz) var på väg
mot fotbollens elitkarta.
Dessvärre blev publiktrycket för stort. Nervöse hemmamålvakten Stefan
Rasmusson schabblade in två bollar och på en halvlek blev hela säsongen
förstörd.
– Det var nästan lika bittert 1988, fortsätter Prahl.
Kirseberg låg före anrika Helsingborgs IF i tabellen och kämpade med Kalmar
FF om seriesegern. Avgörande höstmöte på Fredriksskans.
– På vägen upp gick bussen sönder. Vi kom inte fram förrän 20 minuter innan
avspark, hann inte med nån uppvärmning. Efter en halvtimme ledde Kalmar med
3–0, berättar Tom Prahl.
Om det nu fanns nån tröst så var Kirseberg i alla fall näst bästa Malmölag
vid den här tidpunkten.
Tom Prahl kom "krisåret" 1982. Han ersatte Bosse Larsson i de
fyra slutomgångarna och lyckades rädda kontraktet. Deltidsanställde
Österlenpågen utvecklade sen den fina plantskolan av egna produkter till en
fungerande lagenhet.
– Det dröjde ett par år innan jag kände mig mogen att införa zonspel,
konstaterar han. I början hade vi man-man-försvar med Per Olin som libero.
1985 gick vi över till rak backlinje och press på bollhållaren. Det systemet
har jag hållit fast vid i alla mina klubbar.
I TFF, HBK, MFF och Viking Stavanger har däremot arbetsvillkoren varit helt
annorlunda än i 80-talets Kirseberg.
– Jag fick ta hand om det mesta runt laget. Jag fixade så att vi kunde åka
på sommarläger. Vi tog oss till Bohuslän och ostkusten med egna bilar och
hade familjerna med.
Tom Prahl jobbade fulltid som lärare, hade bara fotbollen som extraknäck.
– Resurserna var knappa. Vi tränade endast tre kvällar i veckan.
Bakom planen låg fängelset. Prahl kommer ihåg de ofta uppmuntrande tillropen
från fångarna bakom gallren.
– Pengarna är ett kapitel för sig. Stig Olin och hans ledare drog in över en
miljon kronor till verksamheten genom att städa på olika företag.
I den ideella småklubben ställde alla upp för varandra.
– Tillvaron var idyllisk. Kirseberg kommer alltid att ha en plats i mitt
hjärta, slutar Tom Prahl.