MALMÖ. – Jag tycker bara det är kul att vara Görans dotter. Det är
många som reagerar på efternamnet, säger Emma Unger.
Vars pappa Göran har den tyngsta meriten av alla – spelade OS för Sverige i
Moskva 1980.
– Men jag vet att jag inte ska sätta pressen på mig att bli lika bra,
tillägger Emma Unger.
Emmas storebror Johan spelar också och är en kuslig kopia av sin pappa,
medan Emma har en mer egen stil, kanske ärvd efter mamma Ulrika – som
spelade i Helsingborg!
Just i Helsingborg återförenades för övrigt ”pappatrion” under några år, då
hade Göran först varit i storklubben Södertälje efter OS.
Vem som är pappa till Petronella, behöver dock ingen basketvän fundera så
länge på.
– På läger har äldre tränare sagt till mig ”typiskt Jangstam” och har menat
armbågarna, säger Petronella Jangstam.
Som har precis samma fajterhjärta och vilja som pappa Peter.
– Någon gång när jag var yngre, kunde jag komma på att jag kände pressen att
inte göra honom besviken. Nu ser jag honom som en extra coach, fortsätter
Petronella Jangstam.
Största pressen borde egentligen Emelie Rosenqvist känna. Pappa Tommy har
gjort flest matcher av alla i Malbas och tränar nu Emelies storebror Jonatan
i herrlaget och mamma Marie gjorde under namnet Mårtensson sex säsonger och
fem landskamper.
Dessutom coachar mamma laget¿
– Men då är hon coach och inte min mamma, säger Emelie bestämt. Och jag
tycker det är bra att jag kan fråga båda om råd, hur de gjorde kring
basketen när de spelade. De är ju mina förebilder.
Lägg därtill att Vera Rolfsdotter Janssons mamma Catarina gjorde en säsong
för Malbas i eliten innan hon valde college i USA, så förstår ni att det
finns mycket basketkultur i det här laget.
Det var också ganska hett på föäldrabänken när Malbas vann den avgörande
matchen mot Jönköping i söndags.
Bakom siffrorna 65–54 döljer sig nämligen väldigt mycket mer dramatik än så.
Matchen avgjordes efter två förlängningar.
Jönköping kvitterade först i allra sista sekunden.
Sedan fick Emelie Rosenqvist två straffkast med 0,4 sekunder kvar av första
förlängningen och då stod det 49–50.
– Det var obehagligt, men ändå roligt.
Emelie missade det första, men satte det andra.
– Sen bestämde vi oss för att vinna. Vi är bra på att kämpa för varandra,
säger Emelie.
Och fajtern Peter Jangstam erkänner att det var värre att se på än att spela.
– Jag brukar faktiskt nästan vara passiv, men nu skrek jag nog ganska bra.
Skrek, grät och jublade om vartannat. Men det slutade i alla fall med
glädjetårar.
Malbas gör nu upp om SM-guldet med 08 Söder, Järva och Polisen, alla från
Stockholm. Polisen väntar i semifinal.
– Visst har vi chansen, även om vi vet att det blir tufft, förklarar
tjejerna gemensamt.
Som alla också bedyrar att de inspirerats av sina basketspelande föräldrar
att börja, men aldrig känt sig tvingade.
När bollen gick i korgen, var de fast.