Aussama och Ulf pratade om mässan, om hur det var att vara där. När Aussama
var på väg ut kallade Ulf på honom.
– Du, en sak till.
– Kan du tänka dig att bli lagkapten? Du har ledaregenskaperna och de andra
lyssnar på dig.
Aussama tände direkt och gick tio meter till innan Ulf skrek till igen.
– Du, en sak till:
– Nu är du lagkapten. Titta ut där, det ser för jävligt ut, håller du inte
med?
– Jo, fy fan, svarade Aussama.
– Nu är du lagkapten, gå ut och ta tag i det.
Det tog två minuter. Sen var det kliniskt rent i mässentrén. Kvart i tio en
torsdagsmorgon. Gemensam frukost innan dagens träning.
– Till en början kunde de komma en timme, två timmar för sent. Men vi köpte
det, bara de kom hit, säger Ulf Larsson.
– Ställ in mjölken, ryter Nabil El-Madhoun, en av fyra anställda i projektet.
– När de kom hade de svårt med rätt och fel. Vad som var deras och andras.
Vi har fått jobba mycket med det, lite hink och spade över det, sånt som ens
föräldrar lärde en i sandlådan när man var tre, säger Ulf Larsson.
Tvåmålsspel på tajt konstgräsplan. De går över till att spela på två
tillslag. De är tekniskt skickliga men har svårt med koncentrationen och
positionsspelet.
– Vi jobbar mycket på taktik. Jag brukar ta upp sekvenser från matcher som
spelats i Europa. De gillar det och hittar hund-ra olika möjligheter i en
situation.
Hörna och fokus läggs mot målområdet. Bollen går i andra riktningen och
volleyavslutet vallar stenhårt i burgaveln. Intränat och skickligt.
– Det är hundra procent fotbollens förtjänst att de kommer hit varje dag.
Det finns IV-inriktningar på data och musik för dem som gillar det. Men det
är en sådan sak som en liten kula som gör att vi har högst närvaro av alla
IV-klasser i Malmö.
– Kan vi bara rädda halva gruppen är det strålande.
– Istället för att vara ute på stan, flippa och krossa rutor, för många
levde ett sådant liv, är de här, säger Nabil El-Madhoun.
Det tar tio minuter för de flesta att byta om och komma ner till lunchen.
När nyheterna tagit slut på tv:n letas något frågeprogram upp.
– Flippa inte, skriker en elev och sätter igång MTV.
Till en musikvideo klappar och dansar hela rummet – man förstår att alla de
filmer där livet vänder i klassrummet har en rot någonstans.
– De har fått se filmer, som när en basketcoach tar hand om en
värstingklass. De blir tagna, de känner igen sig och det tar hårt på dem när
de ser att den store busen blir utstött av gruppen, säger Ulf Larsson.
De två som fortfarande röker ringer på dörrklockan och vill komma in igen
efter en cigarett. Aussama svarar i telefonen.
– Vad har vi sagt om rökningen? säger han.
Hans pappa var nere på morgonen. Aussama berättar det inför alla de andra.
– Han var glad att höra att jag lär mig bra saker.
– Jag har utvecklats som ledare, blivit en bättre person.
Aussama fortsätter att prata om en annan familj.
– Jag har gått andra IV-utbildningar. Där brydde sig inte lärarna, det var
kaos. Är det problem här jobbar vi som en familj.
– Lärarna är jättebra. Ulf är som en pappa för oss. Han bryr sig också på
fritiden, ringer oss på helgerna. När jag hade familjeproblem för tre
månader sen tog jag paus från fotbollen. Ulf fick mig tillbaka och nu spelar
jag i juniorall-svenskan.
Fem minuter innan dagens mattelektion börjar hämtar eleverna ut böckerna.
Det fungerar inte att de själva ska ha hand om dem. Och koncentrationen
fungerar i fem minuter. Sen blir det stökigt. Nabil El-Madhoun går in i ena
rummet, pekar på en kille i hörnet, flyttar över honom till andra rummet.
– Det är alltid de fyra, det räcker att jag plockar honom så blir det tyst.
Likt byte på två yttrar som kört fast på sina backar.