Nu saknar Ekberg bara ett VM-guld

Lokalsport.
I tisdags kom Carina Ekberg hem från USA med ett VM-silver och ett VM-brons i bagaget.

Enda uppvaktningen var fyraåriga dottern, och träningapartnern, Emmy som mötte upp med en blomma

– Dart är en mycket liten sport i Sverige. Den har väl fått lite högre status sen vi kom med i RF, men det är sällan vi får någon uppmärksamhet i media, säger en av årets mest okända skånska VM-medaljörer.

Då har Carina Ekberg ändå fyra VM-silver på meritlistan, rankas bland tio-i-topp i världen och har tillhört svenska landslaget i över tio år.

– Surt att jag inte tog guld. I så fall hade kanske uppståndelsen blivit lite större, säger 38-åringen från Lödde.

I staden Charlotte i North Carolina var Carina Ekberg en match från dubbla guld förra lördagen. Om det blivit seger i dubbelfinalen hade det även blivit förstaplats i det sammanlagda lagmästerskapet tillsammans med Maud Jansson. Placeringarna från dubbeln och de individuella tävlingarna lades ihop.

– Tyvärr nådde vi upp till vår normala standard, kommenterar hon förlusten mot det engelska paret, 2–6. Och i singel tappade jag 4–2 till 4–5 i kvartsfinalen.

Vi träffar Carina Ekberg hemma i villan i Lödde. På väggen i vardagsrummet har hon satt upp en darttavla. Här övar hon dagligen upp precisionen med att försöka pricka den lilla röda fyrkantens tre gånger 20 poäng.

På skoj är det alltid tävling mot Emmy Taylor. Dottern kastar magnetpilar mot en egen tavla.

– Kul att förena nytta med nöje, beskriver Carina barnpassningen. Men träning är inte samma sak som att ställas mot världseliten i match. Då kommer nerverna in i bilden.

– Tyvärr har jag inte råd att åka runt på Open-tävlingarna i Europa i den utsträckning som hade behövts.

Under rådande lågkonjunktur har sponsorerna försvunnit. Idag är Carina Ekberg inte lika lyckligt lottad som hon blev efter VM-finalen 2003.

– Jag föll mot världsettan och belönades med 2 000 pund. Trina Gulliver bestämde sig för att stötta de tjejer hon tyckte hade potential för att öka damdartens intresse utanför Europa.

Tio år tidigare inleddes karriären av en slump. En fredagskväll på Lödde Gästis avslutades med att Carina blev inbjuden att kasta pil.

– Jag slog alla killarna, utan att veta hur jag gjorde. Sen tyckte jag dart var skitkul och började tävla på allvar.

I samband med VM-debuten i Sydafrika 1999 träffade hon Bob Taylor, då rankad tia i världen. Några år senare flyttade skotten till Skåne, blev sambo med Carina, startade eget företag och tappade känslan för darten.

Civilt är Carina Ekberg numera arbetssökande. Men istället en av världens främsta på att kasta pil.

– Om jag skall kunna hålla klassen måste jag få pengar att hålla mig a jour i riktig hetluft.

Lokala seriespelet med 25:ans dartklubb på Söderbloms restaurang är heller inte detsamma som tävlingar ute i Europa.

2011 avgörs VM på Nordirland. Då betalar förbundet resa och uppehälle.

– Jag vill helst inte sluta förrän jag fått det där guldet, säger äregiriga Carina Ekberg.

Författare: Jan Gustafson
Publicerad 1 oktober 2009 22.38
Uppdaterad 1 oktober 2009 22.38

Lokalsport
Sportbloggar
Läsarpulsen