Hur resonerade du när du blev medveten om att du var gravid?
– Jag litade fullständigt på min barnmorska och hon hade nog inte fått mig till något annat än att fortsätta tävla, oavsett vad hon sagt. Det kändes bra även om jag visste att ett fall kunde vara förödande. Men jag tänkte, jag kan ju cykla omkull också. Ingen i min närhet förmanade mig. De var med på vad jag gjorde.
– Det stora rabaldret blev när jag tävlade i Globen, jag var väl i sjätte månaden och det syntes ordentligt att jag var gravid. Diverse barnmorskor gick ut och kritiserade mig då. Det var ”jättefarligt” och det var ”jättefel”. Det fanns ju en risk med det jag gjorde, det var jag medveten om. Men varför avstå? Jag hade inte en tanke.
Är stödet tillräckligt för gravida elitidrottare?
– Jag tror man vill hålla det för sig själv så länge som möjligt. Jag tävlade i Aten-OS 2004 i tredje månaden. Ingen i laget visste. Det blir så fel om allt fokus ska hamna på att jag är gravid. Dialogen med barnmorskan är viktig, sedan är det upp till var och en att prata om det.
Har du något råd att ge?
– Jag hade turen att må väldigt bra genom mina båda graviditeter. Kanske berodde det på att jag kunde styra så mycket själv. Du ska lyssna på din egen kropp. Jag var tydlig med vad jag ville, och jag red bara hästar som jag kände väldigt väl. Båda gångerna har jag suttit till häst en vecka efter födseln och tävlat tre veckor efter. Tror att det till stor del berodde på att jag rörde på mig så mycket under graviditeten.