Strax efter klockan 04.00 svensk tid natten till tisdag, hoppade Kalla högst
upp prispallen på torget i Whistler. Hon var strålande glad och sjöng med i
den svenska nationalsången efter att hon fått ta emot guldmedaljen av den
svenska IOK-delegaten Gunilla Lindberg.
– Jag har drömt om det här ögonblicket i hela mitt liv och att äntligen kliva
upp på pallen ... det är svårt att beskriva.
– Dessutom var det lite nervöst, man vet inte riktigt var man ska gå och var
man ska titta, sa Charlotte Kalla.
Medaljen?
– Mycket tyngre än vad jag trodde, men det värmer gott om halsen.
Börjar du långsamt förstå att du har vunnit?
– Det har varit så mycket hela dagen, men när jag var på väg ner från scenen
efter att ha tagit emot medaljen så var det som om jag plötsligt började
förstå.
– Alla timmar man lagt ner, allt man kämpat för. Den här bevisar att jag
gjorde rätt, sa Kalla om kramade med handen om medaljen.
Vad händer nu?
– Jag ska försöka njuta lite till, men snart är det dags att börja tänka på
resten av OS.
– Hade jag svårt för att sova natten innan så kommer det inte bli lättare den
här natten. Jag såg att jag hade fått 112 sms, men jag hinner inte med alla
i kväll. Vi ska visst äta tårta också.