OS-historik

2006 i Turin

Vinterspelen i Turin slog alla rekord; med 900 000 invånare var det den största staden som arrangerat tävlingarna. 2 508 tävlande från 80 olika nationer var uppbackade av drygt 20 000 frivilliga och bevakade av drygt 9 500 medierepresentanter, även det ett rekord.

Allt hårdare tag krävdes mot den ökade dopningen. Allt som allt genomfördes 1 219 tester där bland annat skidskyttestjärnan Olga Pyljova åkte dit och fick lämna tillbaka sitt silver från damernas 15 km.

För första gången gick det att följa tävlingarna live i mobilen och den officiella hemsidan för spelen beräknades ha besökts cirka 700 miljoner gånger.

Sverige kom tillbaka på allvar efter två vinter-OS utan guld. Efter sju guldmedaljer, i bland annat ishockey, curling och längdskidåkning, tog Sverige en sjätteplats i den totala medaljligan.

Den 39 år och 150 dagar gamla kanadensaren Duff Gibson blev den äldsta tävlande att vinna ett individuellt guld när han vann herrarnas skeletontävling.

När Sara Renner bröt sin stav i damernas lagsprint trodde de flesta att det var kört för det kanadensiska laget. Men den norska huvudtränaren Björnar Håkensmoen visade på OS-anda och lånade ut en av sina stavar till henne. Den fina gesten gjorde att Kanada lyckades ta silvret och Norge missade pallen.

Medaljligan OS 2006 i Turin (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Tyskland »11 »12 »6

»2 »USA »9 »9 »7

»3 »Österrike »9 »7 »7

»4 »Ryssland »8 »6 »8

»5 »Kanada »7 »10 »7

»6 »Sverige »7 »2 »5

»7 »Sydkorea »6 »3 »2

»8 »Schweiz »5 »4 »5

»9 »Italien »5 »0 »6

»10 »Frankrike »3 »2 »4

»10 »Holland »3 »2 »4

»12 »Estland »3 »0 »0

»13 »Norge »2 »8 »9

»14 »Kina »2 »4 »5

»15 »Tjeckien »1 »2 »1

»16 »Kroatien »1 »2 »0

»17 »Australien »1 »0 »1

»18 »Japan »1 »0 »0

»19 »Finland »0 »6 »3

»20 »Polen »0 »1 »1

»21 »Vitryssland »0 »1 »0

»21 »Bulgarien »0 »1 »0

»21 »Storbritannien »0 »1 »0

»21 »Slovakien »0 »1 »0

»25 »Ukraina »0 »0 »2

»26 »Lettland »0 »0 »1

Svenska medaljer (7-2-5)

Guld: Anja Pärson (alpint); Anna Carin Olofsson Zidek (skidskytte); damlaget i curling; herrarnas sprintstafett (skidor); damernas sprintstafett (skidor); Björn Lind (skidor); herrlaget i ishockey.

Silver: Anna Carin Olofsson Zidek (skidskytte); damlaget i ishockey.

Brons: Anja Pärson 2 (alpint); Anna Ottosson (Alpint); herrarnas stafett (skidor); Thobias Fredriksson herrarnas sprintstafett (skidor).

2002 i Salt Lake City

Som plåster på såren för den knappa förlusten om spelen fyra år tidigare vann Salt Lake City en överlägsen seger i omröstningen. Före spelen tvingades flera IOK-medlemmar avgå när det framkom att de mottagit mutor för att rösta på på just Utahorten. George W Bush invigde spelen ackompanjerad av den Grammybelönade kören "Mormon Tabernacle Choir" som sjöng USA:s nationalsång. Säkerheten var rigorös då spelen föll endast månader efter 9/11-attackerna. Juan Antonio Samaranchs period var över och belgaren Jaques Rogge fick uppleva sitt första OS som IOK:s president.

Guldmedaljörer från 18 olika länder innebar ett nytt rekord, bland annat vann Kina och Australien sina första vinter-OS-guld. Båda medaljerna kom i shorttrack. Det australiska guldet togs av Steven Bradbury. Tre av hans konkurrenter föll i semifinalen och med en andraplats tog han sig till final. Väl där kraschade samtliga övriga åkare och en av OS-historiens mest osannolika guldmedaljörer var ett faktum

Sampa Lajunen blev den första att vinna tre guld i nordisk kombination under samma spel. Rodelåkaren Georg Hackl blev med sitt silver den första tävlande att vinna medalj i fem raka vinterspel. I ishockeyturneringen vann Kanada finalen mot USA med 5-2 och tog därmed sitt första hockeyguld på 50 år.

Medaljligan OS 2002 i Salt Lake City (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Norge »13 »5 »7

»2 »Tyskland »12 »16 »8

»3 »USA »10 »13 »11

»4 »Kanada »7 »3 »7

»5 »Ryssland »5 »4 »4

»6 »Frankrike »4 »5 »2

»7 »Italien »4 »4 »5

»8 »Finland »4 »2 »1

»9 »Holland »3 »5 »0

»10 »Österrike »3 »4 »10

»11 »Schweiz »3 »2 »6

»12 »Kroatien »3 »1 »0

»13 »Kina »2 »2 »4

»14 »Sydkorea »2 »2 »0

»15 »Australien »2 »0 »0

»16 »Tjeckoslovakien »1 »2 »0

»17 »Estland »1 »1 »1

»18 »Storbritannien »1 »0 »1

»19 »Sverige »0 »2 »5

»20 »Bulgarien »0 »1 »2

»21 »Japan »0 »1 »1

»22 »Polen »0 »1 »1

»23 »Vitryssland »0 »0 »1

»24 »Slovenien »0 »0 »1

Svenska medaljer (0-2-5)

Silver: Anja Pärson (alpint); Richard Richardsson (snowboard).

Brons: Anja Pärson (alpint); damlaget i ishockey; Per Elofsson (skidor); Magdalena Forsberg 2 (skidskytte).

1998 i Nagano

26 år efter Sapporo återvände vinterspelen till Japan. Nagano vann omröstningen med endast fyra röster före Salt Lake City, den minsta marginalen i historien. Alla skolbarn erbjöds biljetter för halva priset och all officiell personal bar ekologiska kläder som var till 100 procent återvinningsbara.

Snowboard, halfpipe och storslalom, samt ishockey för damer introducerades på programmet och för första gången sedan 1924 tävlades det i curling igen. Danskarna tackade för det och tog sin första medalj, silver för damlaget, i ett vinterspel.

Björn Dählie fortsatte att dominera längdskidåkningen. Hann vann tre guld och blev den förste tävlande att vinna åtta vinter-OS-guld. I damernas konståkning vann 15-åriga amerikanskan Tara Lipinsky och blev därmed den yngsta guldmedaljören i en individuell gren i ett vinterspel.

Många höll andan när Hermann Maier tappade balansen och flög utför ett hopp i 120 km/h i herrarnas störtlopp. Österrikaren svävade i ovisshet i drygt tre- och halv sekunder innan han slog i backen. Sluttävlat trodde de flesta men "Herminator" skakade av sig händelsen och körde hem gulden i både super-G och storslalom.

Medaljligan OS 1998 i Nagano (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Tyskland »12 »9 »8

»2 »Norge »10 »10 »5

»3 »Ryssland »9 »6 »3

»4 »Kanada »6 »5 »4

»5 »USA »6 »3 »4

»6 »Holland »5 »4 »2

»7 »Japan »5 »1 »4

»8 »Österrike »3 »5 »9

»9 »Sydkorea »3 »1 »2

»10 »Italien »2 »6 »2

»11 »Finland »2 »4 »6

»12 »Schweiz »2 »2 »3

»13 »Frankrike »2 »1 »5

»14 »Tjeckoslovakien »1 »1 »1

»15 »Bulgarien »1 »0 »0

»16 »Kina »0 »6 »2

»17 »Sverige »0 »2 »1

»18 »Ukraina »0 »1 »0

»19 »Danmark »0 »1 »0

»20 »Vitryssland »0 »0 »2

»21 »Kazakstan »0 »0 »2

»22 »Storbritannien »0 »0 »1

»23 »Australien »0 »0 »1

»24 »Belgien »0 »0 »1

Svenska medaljer (0-2-1)

Silver: Pernilla Winberg (alpint); Niklas Jonsson (skidor).

Brons: damlaget i curling.

1994 i Lillehammer

Publiken behövde bara vänta två år på spelen som gick under parollen "De vit-gröna"-spelen, döpt av respekt och hänsyn till miljön. Den lilla staden Lillehammer, med 25 000 invånare, bjöd på en OS-fest som varvade stora individuella prestationer och fin OS-anda med skandaler. Samtidigt som spelen utfördes rasade kriget i Bosnien vilket uppmärksammades av president Samaranch: "Vårt budskap är starkare än någonsin: Snälla, stoppa kriget. Stoppa dödandet. Släpp era vapen", uppmanade han.

Bosnien och Hercegovinas herrlag i bob bestod av två bosnier, en kroat och en serb - ett fint budskap i en tid av kris.

Hemmahoppet, skrinnaren Johann Olav Koss, motsvarade förväntningarna och vann tre guld och satte tre världsrekord. För svensk del blev det ett historiskt första guld i ishockey efter att Peter Forsberg avgjort finalen mot Kanada med en patenterad Kenta Nilsson-straff.

Få kommer nog glömma den kanske största OS-skandalen genom tiderna. En månad innan spelen hyrde amerikanska konståkerskan Tonya Hardings dåvarande man Jeff Gillooly in en torped för att sarga Hardings landsmaninna Nancy Kerrigans knä. Harding slutade åtta i tävlingen men stängdes sedan av på livstid av det amerikanska konståkningsförbundet.

Under öppningsceremonin passade några konsttjuvar på att stjäla Edward Munchs "Skriet" från Nationalmuseet i Oslo. Verket och museet återförenades några månader senare.

Medaljligan OS 1994 i Lillehammer (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Ryssland »11 »8 »4

»2 »Norge »10 »11 »5

»3 »Tyskland »9 »7 »8

»4 »Italien »7 »5 »8

»5 »USA »6 »5 »2

»6 »Sydkorea »4 »1 »1

»7 »Kanada »3 »6 »4

»8 »Schweiz »3 »4 »2

»9 »Österrike »2 »3 »4

»10 »Sverige »2 »1 »0

»11 »Japan »1 »2 »2

»12 »Kazakstan »1 »2 »0

»13 »Ukraina »1 »0 »1

»14 »Uzbekistan »1 »0 »0

»15 »Vitryssland »0 »2 »0

»16 »Finland »0 »1 »5

»17 »Frankrike »0 »1 »4

»18 »Holland »0 »1 »3

»19 »Nordkorea »0 »1 »2

»20 »Slovenien »0 »0 »3

»21 »Storbritannien »0 »0 »2

»22 »Australien »0 »0 »1

Svenska medaljer (2-1-0)

Guld: Pernilla Winberg (alpint); herrlaget i ishockey.

Silver: Marie Lindgren (freestyle).

1992 i Albertville

I Albertville sade man välkommen till vissa och tog avsked av andra idrotter när dåvarande president Francois Mitterand förklarade spelen öppnade. För sista gången hölls vinter-OS samma år som sommar-OS. Freestyle, shorttrack och damernas skidskytte gjorde debut samtidigt som det var sista gången demonstrationssporter fick plats på programmet. För första gången sedan 1936 tävlade Tyskland som en enad nation och paralympics avgjordes, också det för första gången, på samma plats som vinterspelen.

Spelens stora profiler var norrmännen Björn Dählie och Vegard Ulvang som gjorde rent hus i herrarnas längdskidtävlingar. De vann tre guld var, inklusive stafetten, och totalt tog Norge nio längdmedaljer.

Finländarna kunde jubla åt ett nytt guld i backhoppning. I den stora backen slog den blott 16-åriga Toni Nieminen till med 239,5 p och blev den yngsta manliga deltagaren genom tiderna att vinna ett guld i vinter-OS.

Pernilla Winbergs guld i Super-G blev Sveriges enda.

Medaljligan OS 1992 i Albertville (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Tyskland »10 »10 »6

»2 »OSSR »9 »6 »8

»3 »Norge »9 »6 »5

»4 »Österrike »6 »7 »8

»5 »USA »5 »4 »2

»6 »Italien »4 »6 »4

»7 »Frankrike »3 »5 »1

»8 »Finland »3 »1 »3

»9 »Kanada »2 »3 »2

»10 »Sydkorea »2 »1 »1

»11 »Japan »1 »2 »4

»12 »Holland »1 »1 »2

»13 »Sverige »1 »0 »3

»14 »Schweiz »1 »0 »2

»15 »Kina »0 »3 »0

»16 »Luxemburg »0 »2 »0

»17 »Nya Zeeland »0 »1 »0

»18 »Tjeckoslovakien »0 »0 »3

»19 »Nordkorea »0 »0 »1

»20 »Spanien »0 »0 »1

Svenska medaljer (1-0-3)

Guld: Pernilla Winberg (alpint).

Brons: Christer Majbäck (skidor); Mikael Löfgren (skidskytte); herrlaget i skidskyttestafetten (4x7,5 km).

1988 i Calgary

För första gången fick Kanada anordna ett vinterspel och det satsades rejält. Ottawas federala regering, Alberta och Calgary bidrog med stora summor och tv-intäkterna slog alla tidigare rekord. Varningstecken restes för vädret, som kunde variera kraftigt, så under de alpina tävlingarna använde man endast konstgjord snö.

Överlag växte spelen jämfört med tidigare. Super-G gjorde premiär i det alpina programmet och nordisk kombination gjorde comeback. Tävlingsperioden utökades till sexton dagar, vilket inkluderade tre helger.

Man försökte krympa avståndet mellan tävlande och åskådare och ofta syntes tävlande i publiken bland alla andra. Boende i Calgary hade innan OS dessutom chansen att vinna priset att avverka 1 km, av de totalt 18 000, av OS-facklans väg till slutmålet.

Finländaren Matti Nykänen gjorde det "omöjliga" och vann överlägset tre guld i herrarnas backhoppning. Östtyskan Christa Rothenburger vann damernas skridsko över 1 000 m och sju månader senare tog hon OS-silver i cykel. Hon blev därmed den första atleten att vinna medalj i båda vinter- och sommar-OS samma år.

Många minns kanske bäst backhopparen Eddie "the Eagle" Edwards och det jamaicanska boblaget. Ingen av dem hade en chans att vinna men de vann publikens hjärtan och överskuggade i många fall guldmedaljörerna.

Skrinnaren Tomas Gustafson gjorde stor succé och vann guld på både 5 000 m och 10 000 m. Gunde Svan räknade in guldmedalj tre och fyra i samlingen efter vinst på femmilen och stafetten.

Medaljligan OS 1988 i Calgary (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Sovjetunionen »11 »9 »9

»2 »Östtyskland »9 »10 »6

»3 »Schweiz »5 »5 »5

»4 »Finland »4 »1 »2

»5 »Sverige »4 »0 »2

»6 »Österrike »3 »5 »2

»7 »Holland »3 »2 »2

»8 »Västtyskland »2 »4 »2

»9 »USA »2 »1 »3

»10 »Italien »2 »1 »2

»11 »Frankrike »1 »0 »1

»12 »Norge »0 »3 »2

»13 »Kanada »0 »2 »3

»14 »Jugoslavien »0 »2 »1

»15 »Tjeckoslovakien »0 »1 »2

»16 »Japan »0 »0 »1

»17 »Liechtenstein »0 »0 »1

Svenska medaljer (4-0-2)

Guld: Gunde Svan (skidor); herrlaget i skidstafetten (4x10 km); Tomas Gustafson 2 (skridsko).

Brons: Lars-Börje Eriksson (alpint); herrlaget i ishockey.

1984 i Sarajevo

Spelen flöt på utan några större problem, krigen som skulle slita Jugoslavien i stycken var fortfarande dryga åtta år bort. IOK hade valt ny president och publik och tävlande fick göra sig bekanta med spanjoren Juan Antonio Samaranch som behöll presidentposten till 2001. TV-bolagen slogs om sändningsrättigheter och jämfört med spelen fyra år tidigare drog man in drygt 80 miljoner dollar mer i intäkter (totalt cirka 103 miljoner dollar).

I längdskidåkningen för damer var 20 km ny sträcka på programmet. Finskan Marja-Liisa Hämäläinen passade på att vinna distansen direkt och av bara farten plockade hon de andra två individuella gulden samt bronspengen i stafetten. Hon blev historisk som den första kvinna som ställt upp i sex vinter-OS.

Jugoslavien tog sin första medalj i ett vinterspel genom Jure Frankos silver i herrarnas storslalom.

Sverige visade att man var tillbaka på allvar med totalt åtta medaljer varav fyra var av ädlaste valör. Fem av dem togs av de längdskidande herrarna.

Senegal gjorde sitt första framträdande och landets enda deltagare, längdskidåkaren Lamine Gueye, blev den första svarta afrikanen att deltaga i ett vinter-OS.

Medaljligan OS 1984 i Sarajevo (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Östtyskland »9 »9 »6

»2 »Sovjetunionen »6 »10 »9

»3 »USA »4 »4 »0

»4 »Finland »4 »3 »6

»5 »Sverige »4 »2 »2

»6 »Norge »3 »2 »4

»7 »Schweiz »2 »2 »1

»8 »Västtyskland »2 »1 »1

»9 »Kanada »2 »1 »1

»10 »Italien »2 »0 »0

»11 »Storbritannien »1 »0 »0

»12 »Tjeckoslovakien »0 »2 »4

»13 »Frankrike »0 »1 »2

»14 »Japan »0 »1 »0

»15 »Jugoslavien »0 »1 »0

»16 »Liechtenstein »0 »0 »2

»17 »Österrike »0 »0 »1

Svenska medaljer (4-2-2)

Guld: Gunde Svan (skidor); Thomas Wassberg (skidor); herrlaget i skidstafetten (4x10 km); Tomas Gustafson (skridsko).

Silver: Gunde Svan (skidor); Tomas Gustafson (skridsko).

Brons: Gunde Svan (skidor); herrlaget i ishockey.

1980 i Lake Placid

USA valde att bojkotta sommar-OS i Moskva samma år på grund av Sovjetunionens krig i Afghanistan. I protest dök några av de mindre öststaterna inte upp i Lake Placid, men dramats huvudaktör Sovjet fanns på plats. Här var det första gången under OS-sammanhang som man använde sig av konstgjord snö. Den blev så populär att man till slut knappt ville veta av natursnö. Spelen blev en sportslig framgång med flera mycket minnesvärda stunder. Den mest kända kom senare att kallas "Miracle on Ice"; Sovjetunionens ishockeylag hade vunnit fyra raka OS-guld och sågs av många som en oslagbar maskin. USA, med en ung och oerfaren trupp, gjorde det omöjliga och besegrade sin värsta antagonist.

Amerikanen Eric Heider tog alla guld i skridskotävlingarna, satte ett världsrekord, fyra olympiska rekord och var den första att vinna fem individuella guld i ett och samma OS.

Svenska publiken minns nog mest Thomas Wassbergs stenhårda duell mot finländaren Juha Mieto över 15 km. Över mållinjen skilde det endast en hundradels sekund, i Wassbergs favör, den minsta marginalen någonsin i en längdtävling i OS. Detta gjorde att det internationella skidförbundet valde att göra om systemet till att endast räkna tiondelar av en sekund i framtiden.

Medaljligan OS 1980 i Lake Placid (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Sovjetunionen »10 »6 »6

»2 »Östtyskland »9 »7 »7

»3 »USA »6 »4 »2

»4 »Österrike »3 »2 »2

»5 »Sverige »3 »0 »1

»6 »Liechtenstein »2 »2 »0

»7 »Finland »1 »5 »3

»8 »Norge »1 »3 »6

»9 »Holland »1 »2 »1

»10 »Schweiz »1 »1 »3

»11 »Storbritannien »1 »0 »0

»12 »Västtyskland »0 »2 »3

»13 »Italien »0 »2 »0

»14 »Kanada »0 »1 »1

»15 »Ungern »0 »1 »0

»16 »Japan0 »1 »0

»17 »Tjeckoslovakien »0 »0 »1

»18 »Frankrike »0 »0 »1

»19 »Bulgarien »0 »0 »1

Svenska medaljer (3-0-1)

Guld: Ingemar Stenmark 2 (alpint); Thomas Wassberg (skidor).

Brons: herrlaget i ishockey.

1976 i Innsbruck

Bara tolv år efter det senaste besöket var vinterspelen tillbaka i Innsbruck igen. Länge såg det ut som om USA skulle bli skådeplatsen med Denver som värd, men efter en omröstning tackade man nej. De ökade kostnaderna och oron över negativ miljöpåverkan blev för mycket för Coloradoborna. IOK erbjöd Whistler spelen men man tackade också nej, så blickarna drogs mot Europa och Innsbruck.

Säkerheten låg högt på agendan. Våldsbrott, med terroristattentatet under sommas-OS i München fyra år tidigare färskt i minnet, skulle till alla pris förebyggas och stoppas. Spelen fortlöpte utan några större problem och publiken, drygt 735 000 totalt, kunde koncentrera sig på tävlingarna.

Hemmahoppet Franz Klammer tog guldet i störtloppet efter hårt tryck från hemmapubliken och den regerande mästaren, schweizaren Bernhard Russi. Konståkningen bjöd som vanligt på mycket glamour och dramatik. Amerikanskan Dorothy Hamill knep damernas individuella guld, klippt i den trendsättande "Wedge"-frisyren. På herrsidan försökte sig landsmannen Terry Kubicka på en bakåtvolt, vilket han lyckades med.

För svensk del var det inget lyckat mästerskap. Två brons, av Ingemar Stenmark och längdåkaren Benny Södergren, blev den skrala skörden.

Medaljligan OS 1976 i Innsbruck (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Sovjetunionen »13 »6 »8

»2 »Östtyskland »7 »5 »7

»3 »USA »3 »3 »4

»4 »Norge »3 »3 »1

»5 »Västtyskland »2 »5 »3

»6 »Finland »2 »4 »1

»7 »Österrike »2 »2 »2

»8 »Schweiz »1 »3 »1

»9 »Holland »1 »2 »3

»10 »Italien »1 »2 »1

»11 »Kanada »1 »1 »1

»12 »Storbritannien »1 »0 »0

»13 »Tjeckoslovakien »0 »1 »0

»14 »Sverige »0 »0 »2

»15 »Liechtenstein »0 »0 »2

»16 »Frankrike »0 »0 »1

Svenska medaljer (0-0-2)

Brons: Ingemar Stenmark (alpint); Benny Södergren (skidor).

1972 i Sapporo

För första gången arrangerades vinterspelen utanför Europa eller USA. Japanska Sapporo stod för värdskapet och var vid tidpunkten den största staden någonsin att arrangera ett vinter-OS. Amatörfrågan kom upp åtskilliga gånger och orsakade många problem. IOK hotade att diskvalificera 40 alpina åkare som tog emot sponsorpengar. Österrikaren Karl Schranz dystra OS-historia från föregående vinterspel fortsatte. För att sätta exempel diskvalificerades han för att ha tagit emot 50 000 dollar per år av sin skidtillverkare.

Kanada vägrade skicka sitt ishockeylag då det fann det orättvist att spelare från kommunistiska länder tilläts ställa upp utan restriktioner.

Japan hade aldrig tidigare tagit guld i ett vinterspel men tog hem en storslam i herrarnas backhoppningstävling. Landets samtliga tre medaljer togs i hoppbacken med Yukio Kasaya som överlägsen segrare.

Sveriges medaljskörd var skral och enda guldet togs av längdåkaren Sven-Åke Lindbäck i herrarnas 15 km.

Medaljligan OS 1972 i Sapporo (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Sovjetunionen »8 »5 »3

»2 »Östtyskland »4 »3 »7

»3 »Schweiz »4 »3 »3

»4 »Holland »4 »3 »2

»5 »USA »3 »2 »3

»6 »Västtyskland »3 »1 »1

»7 »Norge »2 »5 »5

»8 »Italien »2 »2 »1

»9 »Österrike »1 »2 »2

»10 »Sverige »1 »1 »2

»11 »Japan »1 »1 »1

»12 »Tjeckoslovakien »1 »0 »2

»13 »Polen »1 »0 »0

»14 »Spanien »1 »0 »0

»15 »Finland »0 »4 »1

»16 »Frankrike »0 »1 »2

»17 »Kanada »0 »1 »0

Svenska medaljer (1-1-2)

Guld: Sven-Åke Lundbäck (skidor).

Silver: Hasse Börjes (skridsko).

Brons: Lars-Göran Arwidson (skidskytte); Göran Claeson (skridsko).

1968 i Grenoble

När spelen 1968 i Grenoble avgjordes togs ytterligare några moderniserande steg. För första gången kunde tv-publiken följa tävlingarna i färg och IOK införde drog- och könstester av deltagarna. TV-kanalerna gjorde mer djupgående reportage och vann stora tittarframgångar. Den unga fransmannen och alponåkaren Jean-Claude Killy, tre guld, och konståkaren Peggy Flemming, USA:s enda guldmedaljör, blev stora tonårsidoler i USA över en natt.

Grenoble var först att introducera en maskot, skidåkaren Schuss, även om han var inofficiell.

Spelen var dessutom skådeplatsen för en av de största kontroverserna i vinter-OS historia. Österrikaren Karl Schranz hävdade att en mystisk svartklädd man stört honom under hans andra slalomåk och han tilläts göra en omstart. Han slog då Killys tid men tävlingsledningen diskvalificerade honom och gav guldet till Killy.

För svensk del blev det succé för längdåkerskan Toini Gustafsson som tog guld i båda de individuella distanserna och brons i stafetten.

Medaljligan OS 1968 i Grenoble (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Norge »6 »6 »2

»2 »Sovjetunionen »5 »5 »3

»3 »Frankrike »4 »3 »2

»4 »Italien »4 »0 »0

»5 »Österrike »3 »4 »4

»6 »Holland »3 »3 »3

»7 »Sverige »3 »2 »3

»8 »Västtyskland »2 »2 »3

»9 »USA »1 »5 »1

»10 »Finland »1 »2 »2

»11 »Östtyskland »1 »2 »2

»12 »Tjeckoslovakien »1 »2 »1

»13 »Kanada »1 »1 »1

»14 »Schweiz »0 »2 »4

»15 »Rumänien »0 »0 »1

Svenska medaljer (3-2-3)

Guld: Toini Gustafsson-Rönnlund 2 (skidor); Johnny Höglin (skridsko).

Silver: damlaget i skidstafetten (3x5 km); herrlaget i skidstafetten (4x10 km).

Brons: Gunnar Larsson (skidor); herrlaget i skidskyttestafetten (4x7,5 km); Örjan Sandler (skridsko).

1964 i Innsbruck

Arrangörerna, som inte förstod hur man kunde undgås arrangera spelen 1960, fick plåster på såren fyra år senare. Problem uppstod direkt när den normalt vita staden drabbades av snöbrist. Man tog då hjälp av den österrikiska armén som tillsammans med frivilliga sågade ut 20 000 isblock till bobsleighbanan och transporterade cirka 40 000 kvadratmeter snö till de alpina tävlingsbackarna.

Spelen präglades av individuella storslagna prestationer.

Ryskan Lidia Skoblikova sopade rent i skridskotävlingarna och vann samtliga damtävlingar. Finländska skidåkaren Eero Mäntyranta vann överlägset herrarnas 15 km och 30 km. För svensk del blev det guld och silver på femmilen genom Sixten Jernberg och Assar Rönnlund.

Samtidigt brottades spelen med tragiska dödsfall som kom att sätta sin prägel på tävlingarna. Den australiska alpina åkaren Ross Milne och brittiska rodelåkaren Kazimierz Kay-Skrzypeski, avled båda på träning kort tid före tävlingarna.

Medaljligan OS 1964 i Innsbruck (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Sovjetunionen »11 »8 »6

»2 »Österrike »4 »5 »3

»3 »Norge »3 »6 »6

»4 »Finland »3 »4 »3

»5 »Frankrike »3 »4 »0

»6 »Tyskland »3 »3 »3

»7 »Sverige »3 »3 »1

»8 »USA »1 »2 »3

»9 »Holland »1 »1 »0

»10 »Kanada »1 »0 »2

»11 »Storbritannien »1 »0 »0

»12 »Italien »0 »1 »3

»13 »Nordkorea »0 »1 »0

»14 »Tjeckoslovakien »0 »0 »1

Svenska medaljer (3-3-1)

Guld: Sixten Jernberg (skidor); herrlaget i skidstafetten (4x10 km); Jonny Nilsson (skridsko).

Silver: herrlaget i ishockey; damlaget i skidstafetten (3x5 km); Assar Rönnlund (skidor).

Brons: Sixten Jernberg (skidor).

1960 i Squaw Valley

Det var många som undrade hur Alexander Cushing gick tillväga när han övertygade IOK att ge spelen till Squaw Valley, Kalifornien. Den lilla orten hade ingen borgmästare, endast en ankarlift, två repliftar och ett hotell. Cushing var den enda husägaren i hela området.

När det stod klart att han segrat över förhandsfavoriter som Innsbruck, S:t Moritz och Garmisch-Partenkirchen inleddes ett omfattande arbete; nya vägar, hotell, restauranger, broar, en isrink, skidliftar och backhoppningsarena byggdes.

För första gången byggdes även en OS-by där alla deltagare kunde bo. Närvarande journalister meddelade att arrangemangen genomgående varit av hög klass, dock låg vissa tävlingsplatser lite för långt från varandra.

Sovjetunionen fortsatte att dominera och tog hela elva medaljer fler än USA. Framförallt visade man klass i herrarnas och damernas skridskotävlingar där man plockade hem sex av sina sju guld. Spelens prestation stod norrmannen Knut Johanssen för när han krossade världsrekordet med 44 sekunder (!) på 10 000 m.

Skidskytte var för första gången på programmet och fick en svensk vinnare genom Klas Lestander.

Medaljligan OS 1960 i Squaw Valley (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Sovjetunionen »7 »5 »9

»2 »Tyskland »4 »3 »1

»3 »USA »3 »4 »3

»4 »Norge »3 »3 »0

»5 »Sverige »3 »2 »2

»6 »Finland »2 »3 »3

»7 »Kanada »2 »1 »1

»8 »Schweiz »2 »0 »0

»9 »Österrike »1 »2 »3

»10 »Frankrike »1 »0 »2

»11 »Polen »0 »1 »1

»12 »Holland »0 »1 »1

»13 »Tjeckoslovakien »0 »1 »0

»14 »Italien »0 »0 »1

Svenska medaljer (3-2-2)

Guld: Sixten Jernberg (skidor); damlaget i skidstafetten (3x5 km); Klas Lestander (skidskytte).

Silver: Rolf Rämgård (skidor); Sixten Jernberg (skidor).

Brons: Rolf Rämgård (skidor); Kjell Bäckman (skridsko).

1956 i Cortina d'Ampezzo

När Italiens andra president, republikanen Giovanni Gronchi, öppnade spelen klockan 11.30 den 26 januari var det starten på ett unikt vinterspel: för första gången sändes tävlingarna på tv. Arrangörerna satsade hårt på att finansiera spelen genom sponsring från stora företag, bland annat var Fiat den officiella OS-bilen. Alla tävlingsplatser förutom en låg på gångavstånd från varandra - spelen hade moderniserats.

Egentligen var det tänkt att Cortina d'Ampezzo skulle arrangera 1944-års spel men andra världskriget kom i vägen.

Sovjetunionen gjorde sitt första framträdande i ett vinter-OS och kammade hem medaljligan överlägset, totalt 16 medaljer. Spelens stora dominant var dock österrikaren Anton Sailer som vann de tre alpina tävlingarna.

För svensk del gick det bättre än debaclet i Oslo, 10 medaljer, medan värdnationen fick nöja sig med ett guld och två silver.

Medaljligan OS 1956 i Cortina d'Ampezzo (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Sovjetunionen »7 »3 »6

»2 »Österrike »4 »3 »4

»3 »Finland »3 »3 »1

»4 »Schweiz »3 »2 »1

»5 »Sverige »2 »4 »4

»6 »USA »2 »3 »2

»7 »Norge »2 »1 »1

»8 »Italien »1 »2 »0

»9 »Tyskland »1 »0 »1

»10 »Kanada »0 »1 »2

»11 »Japan »0 »1 »0

»12 »Polen »0 »0 »1

»13 »Ungern »0 »0 »1

Svenska medaljörer (2 guld-4 silver-4 brons):

Guld: Sixten Jernberg (skidor); Sigvard Ericsson (skridsko).

Silver: Sixten Jernberg 2 (skidor); Bengt Eriksson (skidor); Sigvard Ericsson (skridsko).

Brons: Stig Sollander (alpint); Sonja Edström-Ruthström (skidor); damlaget i skidstafetten (3x5 km); herrlaget i skidstafetten (4x10 km).

1952 i Oslo

För första gången arrangerades vinterspelen i en huvudstad då Oslo stod för värdskapet. De aktiva fick anpassa sig till tävlande på låglandsnivå och då de flesta tävlingarna avgjordes i staden eller närliggande orter blev det en publiksuccé. Drygt 533 000 åskådare rapporteras ha varit på plats under de tio dagar tävlingarna fortgick.

Norge visade återigen varför man var den starkaste vintersportnationen och kammade hem hela 16 medaljer. Stor hjälte blev skrinnaren Hjalmar Andersen som vann tre guld.

Spelens mest spektakulära deltagare var greken Antoin Miliordos som trots 18 fall i slalombacken visade vinnarskalle och korsade mållinjen baklänges.

För svensk del blev det en rejäl flopp. Den tidigare starka längdtruppen hade åldrats och Nils "Mora-Nisse" Karlsson lyckades bäst med en femte- och en sjätteplats. Totalt blev det fyra brons och en rejäl tankeställare för den svenska OS-ledningen.

Medaljligan OS 1952 i Oslo (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Norge »7 »3 »6

»2 »USA »4 »6 »1

»3 »Finland »3 »4 »2

»4 »Österrike »2 »4 »2

»5 »Västtyskland »2 »0 »0

»6 »Östtyskland »1 »2 »2

»7 »Kanada »1 »0 »1

»8 »Italien »1 »0 »1

»9 »Storbritannien »1 »0 »0

»10 »Holland »0 »3 »0

»11 »Sverige »0 »0 »4

»12 »Schweiz »0 »0 »2

»13 »Ungern »0 »0 »1

»14 »Frankrike »0 »0 »1

Svenska medaljörer (0 guld-0 silver-4 brons):

Brons: herrlaget i ishockey; herrlaget i skidstafetten (4x10 km); Karl Holmström (backhoppning); Carl-Erik Asplund (skridsko).

1948 i S:t Moritz

Efter ett tolv år långt uppehåll, beroende på krig och oroligheter världen över, stod S:t Moritz återigen som värd. Spelen kom att kallas "Förnyelsernas OS" och varken Tyskland eller Japan tilläts att deltaga. IOK ville att spelen skulle arrangeras i ett krigsneutralt land för att inte ytterligare öka på spänningarna. Dessutom höll den schweiziska skidorten i spelen tjugo år tidigare och hade därför många av tävlingsplatserna klara.

Arrangemanget hade växt rejält i omfång och över 800 reportrar fanns på plats, fördelade mellan tidningar och radio. Standarden på utövarna var mycket ojämn och neutrala länder som Sverige och Schweiz, som sluppit lida krigets alla kval, hade en klar fördel. Sverige dominerade längdskidåkningen totalt och tog alla medaljer förutom bronset på 50 km. En oturlig fyra minuters omvallning för Anders Törnqvists förpassade honom till en fjärdeplats.

Sverige vann tillsammans med Norge medaljligan med fyra guld, tre silver och tre brons.

Medaljligan OS 1948 i S:t Moritz (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Norge »4 »3 »3

»2 »Sverige »4 »3 »3

»3 »Schweiz »3 »4 »3

»4 »USA »3 »4 »2

»5 »Frankrike »2 »1 »2

»6 »Kanada »2 »0 »1

»7 »Österrike »1 »3 »4

»8 »Finland »1 »3 »2

»9 »Belgien »1 »1 »0

»10 »Italien »1 »0 »0

»11 »Ungern »0 »1 »0

»12 »Tjeckoslovakien »0 »1 »0

»13 »Storbritannien »0 »0 »2

Svenska medaljörer (4 guld-2 silver-3 brons)

Guld: Martin Lundström (skidor); Nilks Karlsson (skidor).

Silver: Nils Östensson (skidor); Åke Seyffarth (skridsko).

Brons: Gunnar Eriksson (skidor); Sven Israelsson (skidor); Göthe Hedlund (skridsko).

1936 i Garmisch-Partenkirchen

Spelen i Garmisch-Partenkirchen satte en helt ny nivå på spelen och intresset ute i världen växte. 646 tävlande från 28 nationer tävlade i tio dagar i februari, och de följdes av drygt 540 000 åskådare. Nazityskland hade tidigare samma år arrangerat sommar-OS i Berlin. De dubbla OS-arrangemangen och den allmänna satsningen på sport var ett inhemskt politiskt försök att stärka nationskänslan.

För första gången stod alpin skidåkning med på programmet i form av kombination. Det blev tyskt guld i såväl herr- som damtävlingen. Norrmannen Ivar Ballangrud tog tillbaka tronen i herrarnas skridskotävlingar; totalt tog han tre av fyra möjliga guld.

För svensk del blev det guld på herrarnas skidor över 18 km, tre medaljer på 50 km och en tredjeplats totalt i medaljligan.

Medaljerna som delades ut var de största och tyngsta hittills. De mätte 100 mm i diameter, var 4 mm tjocka och vägde 324 gram.

Medaljligan OS 1936 i Garmisch-Partenkirchen (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Norge »7 »5 »3

»2 »Tyskland »3 »3 »0

»3 »Sverige »2 »2 »3

»4 »Finland »1 »2 »3

»5 »Schweiz »1 »2 »0

»6 »Österrike »1 »1 »2

»7 »Storbritannien »1 »1 »1

»8 »USA »1 »0 »3

»9 »Kanada »0 »1 »0

»10 »Frankrike »0 »0 »1

»11 »Ungern »0 »0 »1

Svenska medaljörer (2 guld-1 silver-6 brons):

Guld: Elis Wiklund (skidor); Erik Larsson (skidor).

Silver: Axel Wikström (skidor).

Brons: Vivi-Anne Hultén-Theslos (konståkning); Nils Englund (skidor); herrlaget i skidstafetten (4x10 km).

1932 i Lake Placid

Första gången vinter-OS genomfördes utanför Europa stod Lake Placid, New York för arrangörskapet. New Yorks guvernör Franklin D. Roosevelt invigde spelen och skulle senare samma år bli USA:s president. Den stora depressionen härjade och man hade svårt att få fram tillräckligt mycket pengar. Endast 252 tävlande kom till start, vilket var 212 färre än föregående OS.

Orsaken till att spelen förlades här var att vädret inte skulle ställa till några problem. Ironiskt nog var det precis det som hände. Skidåkarna fick förbereda sig med stakning på isen och några av de nordiska åskådarna, som desperat ville se längdtävlingen över 50 km, hjälpte till att preparera spåren.

USA vann för första och hittills enda gången medaljligan. Stor succé gjorde Irving Jaffee och Jack Shea som såg till att USA tog alla guldmedaljer i skridsko.

För första gången fick publiken beskåda curling i dessa sammanhang, dock var det endast en demonstrationssport.

Medaljligan OS 1932 i Lake Placid (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »USA »6 »4 »2

»2 »Norge »3 »4 »3

»3 »Sverige »1 »2 »0

»4 »Kanada »1 »1 »5

»5 »Finland »1 »1 »1

»6 »Österrike »1 »1 »0

»7 »Frankrike »1 »0 »0

»8 »Schweiz »0 »1 »0

»9 »Tyskland »0 »0 »2

»10 »Ungern »0 »0 »1

Svenska medaljörer (1 guld-2 silver-0 brons):

Guld: Sven Utterström (skidor).

Silver: Gillis Grafström (konståkning); Axel Wikström (skidor).

1928 i S:t Moritz

Spelen i S:t Moritz var de andra i ordningen men räknas som det första "riktiga" olympiska vinterspelen. För första gången hölls de inte i samband med sommar-OS. Tävlingarna var tuffa; längdåkarna var tvungna att skida på drygt 2 000 meters höjd och Föhnvinden, som förde med sig varm luft från Afrika, ställde till det för skridskoåkarna. 10 000 metersfinalen kunde inte fullföljas eftersom isen mer eller mindre försvann.

40 000 åskådare bevittnade tävlingarna och fick bland annat se 15-åriga norskan Sonia Henie sensationellt plocka hem guldet i damernas konståkning. Det skulle dröja 74 år innan världen såg en yngre guldmedaljör.

För svensk del blev det ett tredje OS-guld i följd för konståkaren Gillis Grafström. Norge dominerade spelen och tog sammanlagt 15 medaljer.

Medaljligan OS 1928 i S:t Moritz (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Norge »6 »4 »5

»2 »USA »2 »2 »2

»3 »Sverige »2 »2 »1

»4 »Finland »2 »1 »1

»5 »Frankrike »1 »0 »0

»6 »Kanada »1 »0 »0

»7 »Österrike »0 »3 »1

»8 »Belgien »0 »0 »1

»9 »Schweiz »0 »0 »1

»10 »Storbritannien »0 »0 »1

»11 »Tyskland »0 »0 »1

»12 »Tjeckoslovakien »0 »0 »1

Svenska medaljörer (2 guld-2 silver-1 brons):

Guld: Gillis Grafström (konståkning); Per-Erik Hedlund (skidor).

Silver: herrlaget i ishockey; Gustav Jonsson (skidor).

Brons: Volger Andersson (skidor).

1924 i Chamonix

Den första vinterolympiaden hölls i Chamonix, Frankrike. Tävlingen kallades för den internationella vintersportveckan och kom som ett svar på sommar-OS som hölls i Paris samma år. Året efter bestämde IOK att man skulle organisera ett vinter-OS vart fjärde år och att tävlingarna i Chamonix var de första olympiska vinterspelen. Med start 25 januari tävlade 258 deltagare från 16 olika nationer till avslutningen 5 februari.

Första guldet gick till amerikanen Charles Jewtrav i herrarnas skridsko över 500 m.

För svensk del blev det ett guld och ett silver. Konståkaren Gillis Grafström blev historisk när han som förste tävlande försvarade ett guld från sommar-OS i ett vinter-OS.

Grundaren av IOK, fransmannen Pierre de Coubertin, delade efter spelen ut ett speciellt pris i "alpinism". Mottagaren var Charles Granville Bruce som två år tidigare lett en expedition som försökt bestiga Mount Everest.

Medaljligan OS 1924 i Chamonix (placering-land-guld-silver-brons)

»1 »Norge »4 »7 »6

»2 »Finland »4 »4 »3

»3 »Österrike »2 »1 »0

»4 »Schweiz »2 »0 »1

»5 »USA »1 »2 »1

»6 »Storbritannien »1 »1 »2

»7 »Sverige »1 »1 »0

»8 »Kanada »1 »0 »0

»9 »Frankrike »0 »0 »3

»10 »Belgien »0 »0 »1

Svenska medaljörer (1 guld-0 silver-0 brons):

Guld: Gillis Grafström (konståkning).