Missnöjet gick inte att ta miste på. Emma Johansson hängde över cykelstyret i målområdet vid Buckingham Palace, frusen och piggig om ben och armar i regnet.
– Alltså, jag är skitbesviken. Jag var ju här för att ta guld, sa Emma Johansson, ett av Sveriges riktigt stora medaljhopp under spelen.
Just innan loppet skulle starta öppnade sig himlen. Ett rejält skyfall sköljde ner över paradgatan The Mall framför drottningpalatset – ett gott tecken för Emma Johansson, som inför tävlingen sa att hon till och med hoppades på regn eftersom det brukar gynna henne.
Under hela loppet fick cyklisterna och åskådarna, som stod i täta led utmed så gott som hela banan, stå ut med växlande skurar.
Men det hjälpte inte Emma Johansson den här gången.
Linjeloppet i London hade annars stora likheter med hennes silverlopp i Peking för fyra år sedan, med ständiga ryck och försök till utbytningar. Men till skillnad från den gången kunde Emma Johansson inte hänga på när det avgörande rycket kom.
– Jag såg när de stack, men ibland svarar inte benen, förklarade hon.
Holländskan Marianne Vos, brittiskan Elizabeth Armitstead och ryskan Olga Zabelinskaja stack iväg och såg aldrig tillbaka. Tyskland, vars storstjärna Judith Arndt också missade tillfället, skickade fram två cyklister för att dra i klungan. De fick hjälp av Emilia Fahlin som körde för Emma Johansson, men mer organiserat än så blev det inte.
Försprånget växte till 40 sekunder, för mycket för att klungan skulle orka ikapp.
– Det var inte tillräckligt med folk som ville hjälpa till, sa Emilia Fahlin. Tyskland satte upp ett par tjejer och körde, men man saknade väl ett par nationer. USA hade ingen med där framme, inte Italien heller. Men de ville inte vara med och köra.
Emma Johansson fick frågan om samarbetet i klungan, men svarade sammanbitet att svenskorna – som bara var två sedan Isabelle Söderberg brutit tidigt – inte kunde göra så mycket åt vad de andra lagen gjorde eller inte gjorde.
– Vi kan bara se till oss själva. Mer kan man inte göra.
Hon avstod själv från att dra i klungan, för att spara kraft om det trots allt skulle bli läge att köra för medalj på slutet.
– Det är ett beslut man måste ta. Om jag hade hjälpt till att köra hade vi inte haft någon chans kvar på slutet och Emilia gjorde ett jäkla fint jobb.
En punktering 28 kilometer från mål gjorde inte saken lättare för det svenska medaljhoppet. Men då var de tre utbrytarna redan långt före, och från sin position i klungan gjorde Emma Johansson vad hon kunde för att avsluta snyggt. Hon gick i mål som sexa i loppet, Emilia Fahlin slutade på nittonde plats.
En halv minut framför dem spurtade Marianne Vos ner Elizabeth Armitstead och skrek ut sin glädje när hon med uppsträckta armar korsade mållinjen i ösregnet.
– Vos är ju världens bästa cyklist. Hon var stark idag, sa Emma Johansson kort.
Sedan rullade hon iväg på cykeln för att ta sig in under tak och ut ur kylan.