Håkan Dahlby stod på prispallen, höjde blicken mot den grå skyn och sa några ord.
Precis lika ont som det gjorde när Sara Algotsson Ostholt rev den sista bommen i fälttävlan, lika varmt blev det om hjärtat i det ögonblicket.
Det var inte svårt att gissa vem han pratade med.
"Jag tackade far för allt", bekräftade han med darrande läpp och silvermedaljen dinglande runt halsen.
Det är kanske inte så konstigt att en man i en sport som kräver att alla känslor låses in inombords under tävling, har så mycket att bjuda på när geväret gjort sitt.
Håkan Dahlby har fått ta mycket skit för sin öppenhet. Få har noterat alla hans framgångar mellan de olympiska spelen. Han har uppfattats som kaxig.
Ordet revansch kan lätt missbrukas. Dahlby tog revansch på helt andra än sig själv med detta silver.
Det kändes precis före finalen att det kunde vara hans dag. Håkan Dahlby skickade små "Silviavinkar" uppåt läktaren, långt innan ens prinsarna Carl Philip och Daniel noterat att han var på väg in.
De andra finalisterna såg redan ut att vara i sin egen värld, när svensken diggade till 70-talsmusiken och hela tiden hittade nya vänner att vinka till på läktaren.
Han njöt, han grep ögonblicket i flykten.
Det kunde illvilligt tolkas som att han var ofokuserad.
Men sen rakt in zonen – och herregud vilket drama det blev.
Minns faktiskt inte att det var på det här sättet när Pia Hansen sköt hem sitt OS-guld i samma gren i Sydney. Det här blev fullständigt olidligt ju längre finalen led.
"Missa, missa" – "träffa, träffa". Tankarna virvlade runt på ett inte särskilt sportsligt sätt i huvudet.
Just då var det väldigt lätt att förstå vilken mental styrka skyttarna måste ha.
Psykologin i slutet var så otroligt påtaglig. Plötsligt inte samma självklarhet i skyttet, inte ens från Justin Rose-kopian (golfaren, ni vet) Peter Wilson, som med sin helt egna stil hade verkat helt oberörd, men nu gjorde en dubbelmiss.
En kastvind kom precis när Dahlby skulle skjuta två duvor mot slutet och tanken kom: "nu blåser medaljen bort". Men han tog bara ner geväret, började om och sköt klockrent. När Håkan Dahlby skjutit klart och sneglat bort mot tavlan såg det så underbart roligt ut när han dansade runt och närmast fick dra med den strame brittiske vinnaren i glädjeyran.
Funderade länge över vad egentligen skyttarnas arena kallas.
Engelsmännen säger "field of play".
Inget kan väl passa bättre.
Det här var Håkan Dahlbys lekplats.
Vi andra hade inte fått ner pulsen till hälsosam nivå igen.
Men det kändes otroligt skönt att slippa skicka hem den planerade krisrapporten över svenska fiaskon vid dessa spel.
I Askeröd finns föräldrahemmet – nästa medaljstopp kan ligga bara drygt två mil bort längs Revingevägen. För Södra Sandbys stolthet Rolf-Göran Bengtsson börjar sitt OS på lördag.
Just nu finns bara positiva tankar. Det är en skön känsla.