Håkan Dahlby från Askeröd har vunnit EM tre gånger, senast i år, och tagit lika många silver. Han har vunnit två världscupsfinaler. Ändå är skåningen mest känd för medaljen han inte har tagit – den i OS.
I Aten slutade han femma i en jämn tävling, men i Peking blev facit en elfteplats och missad final. I London är han ute efter den där medaljen som lyckats undfly honom – och han lämnar inget åt slumpen.
– Bössan är lite annorlunda numera, tekniken också, säger Håkan Dahlby och förklarar:
– Amerikanerna är nästan alltid i final, därför skaffade jag mig samma coach. Nu tittar jag på duvorna lite, lite längre och väntar med skotten så att jag ska kunna behärska alla väderförhållanden.
Det är en konst som kan vara bra att kunna bemästra i London. När Håkan Dahlby under måndagen och tisdagen följde de skånska skeetskyttarna Stefan Nilsson och Marcus Svensson fick han se tävlingen avgöras i sol, moln och regn.
Lite av varje, helt enkelt.
– Jag har inga problem med att skjuta när det regnar annars, men då har vi tak över huvudet. Det har vi inte nu och om det regnar för mycket kan det bli problem för mig eftersom jag skjuter med slipade glasögon.
Skyttearenan Royal Artillery Barracks har fått kritik för att bakgrundsnätet försvårar skyttet när det är omväxlande soligt och molnigt. Dahlby lägger inte så mycket vikt vid det utan fokuserar på de positiva effekterna.
– Om solen är framme är duvorna så här stora, säger han och visar ett mått modell pizzatallrik med händerna.
Håkan Dahlby hoppas också att hans nya teknik kan ge utdelning i de särskilda vindförhållanden som då och då råder på arenan.
– Banan är väldigt, väldigt vindkänslig. När det blåser från sidan så snurrar vinden i arenan, man ser hur dammet från duvorna virvlar runt.
De yttre förhållandena är svåra att göra något åt. Däremot har Håkan Dahlby och övriga lerduveskyttar i världstoppen sett till att påverka det de kan: duvorna.
– Den som vann i Peking [amerikanen Walton Eller] var den som hade mest tur med duvorna, det sa han till och med själv. Så är det inte längre. Träffar man duvan så går den sönder, säger Håkan Dahlby och sammanfattar läget inför det olympiska dubbeltrapskyttet i en enda mening:
– Det är upp till mig själv nu.