– Det går inte längre. Jag vet inte om det är min hobby eller mitt jobb, som proffs förväntas jag tjäna mitt levebröd men som det är nu går det med rejäl förlust.
Vi står på en dammig stallbacke på Vaggerydstravet under årets enda tävling på hemmaplan. Tomas har just avslutat maratonprovet och hästarna har fått en välbehövlig dusch. Tomas är centralfiguren i sporten, den stora publiken flockas kring de sju hindren och jublet stiger när han dundrar in i det spektakulära vattenhindret. Han skriker på de fyra hästarna, kallar dem vid smeknamn och viftar i luften med den långa pisken så att alla ska förstå allvaret. Hans två grooms kastar sig bak i vagnen, vattnet sprutar upp och publiken är nöjd.
Men snart kan det alltså vara slut.
Att vara fyrspannskusk på elitnivå kostar massor. Bara resor och material kostar 600 000 kronor för en säsong. Hästar kan bli sjuka, skadade. Lastbilen kan gå sönder. Lön är inte att tala om.
– I dag finns det inte sponsorer till vår sport, så är det bara.
Fram till 2008 hade Tomas det bra ställt med sponsorer, sen kom kraschen och 2010 gick hans sista större sponsorkontrakt ut.
– 2008 köpte jag en ny lastbil för 1,5 lånade miljoner. Jag kan inte betala av en krona, men banken är snäll och nöjer sig med räntan. Problemet är att bilen hela tiden minskar i värde och den dag jag säljer den står jag med förlust.
Tomas pratar kostnader. En färjeresa till kontinenten för 8 000 kronor, en tripp på ett par hundra mil i en lastbil som drar tre liter diesel per mil. Allt kostar grova pengar.
I dag har han åtta hästar i stallet, två har han nyligen sålt och en har han lånat ut till landslagskollegan Axel Olin. Till varje tävling tar han med fem hästar och flera vagnar. Personal och massor med utrustning. Det är en väldig apparat att dra iväg på tävling.
Och mellan tävlingarna gör Tomas Eriksson allt för att dra in pengar. Han håller kurser, clinics, ställer upp som lärare, kör till bröllop och 50-årsdagar.
– Man prostituerar sig på alla sätt och vis.
Finns det någon framtid då?
Kanske, kanske skulle ett VM-guld i tyska Riesenbeck om två veckor rädda situationen.
– Jag vet inte, men kanske skulle det hända något.
Här i Vaggeryd hade han med sig något av ett B–lag, bara vänster stånghäst (Edina) är tänkt för VM. Och efter VM väntar den viktiga världscupavslutningen. Han måste helt enkelt vara bland de tio bästa som blir inbjuden till inomhuscirkusen. Där är det lite större prispengar (60 000 kronor mot 10 000–15 000 under sommaren) och de flesta expenserna betalda av arrangörerna.