Det menar Isabella Striner, en av de många idrottsföräldrar som i går
diskuterade vad Patrik Sjöberg utsatts för.
– Det är viktigt att föräldrar finns med och har insyn och tar ansvar. Det ska
finnas många föräldrar som till exempel följer med på läger, säger hon.
Igår följde hon dottern Patricias träning på Atleticum tillsammans med
kompisen Margita Glasnovic. De är både föräldrar och aktiva idrottsledare.
– Jag tror att det numera finns en större medvetenhet om de här riskerna. Vi
föräldrar deltar mera än tidigare och vi är observanta, säger Margita
Glasnovic.
– Samtidigt är det viktigt att det inte går för långt. Det får inte bli så att
man som tränare inte vågar ge barnen en kram ibland.
Föräldern Fredrik Kristensson följde också sin dotters friidrottsträning. Han
tycker att föreningarna borde veta mer om tränarna.
– Som det nu är kan det ta ett eller två år innan man lär känna tränaren.
Innan vet man knappt vem det är. Jag tycker att föreningarna skulle få veta
vad som står i belastningsregistret, säger han.
På Enighet väntade Milaim Krasniqi på sin 12-årige son som tränade judo. Även
om han som förälder känner sig orolig går det inte att ha tillsyn hela
tiden, påpekade han.
– Det gäller att ha en bra dialog med sina barn så att de kan berätta om det
händer något. Men det är kanske många barn som är rädda för att berätta,
säger han.