Det eviga kretsloppet

Ridsport.
På något sätt känns det som om hästsporten går i ett evigt kretslopp på Flyinge. Häng med på en resa från den frustande och gnäggande hingsten till de sista dagarna av karriären

Hingsten

Lite i utkanten av området, nästan bakom bilparkeringen, ligger det lilla röda hus där allt börjar. En spilta, ett rum för veterinären och ett stort, madrasserat, rum med en läderklädd - höj- och sänkbar – bock i mitten. Det är här som hingstarna tappas på sperma. Ett brunstigt sto, sk teasersto, placeras i boxen och en frustande hingst leds in av Mattias Åstrand. Faktum är att ju fler gånger en hingst har lurats att gå på bocken, desto enklare går det. Stoet i boxen gnäggar, hingsten gnäggar och en väldig show sätter igång.

– Det är dofterna som styr hela processen, förklarar Karl-Henrik Heimdahl som är avelschef på Flyinge.

Niveau, som hingsten heter, har varit med ett tag och allt går normalt. Annars finns tricket att dränka in en trasa med stourin och låta hingsten lukta lite. Det ska ha garanterad effekt.

Ett språng på bocken kan ge 10-15 doser och de mest eftertraktade hingstarna kan bli pappa till upp mot 300 föl på en säsong (15/3–15/8).

I år är stjärnan Lingh populärast bland dressyrhingstarna och treårige Common Sense populärast bland hopphingstarna.

Flyinge erbjuder ett 30-tal hingstar, men bygger också ut till EU-station och Karl-Henrik ser en ökad verksamhet i framtiden.

– Inom travet har fryst sperma ökat kraftigt och jag kan se den utvecklingen hos oss också.

Rent generellt är den svenska aveln långt framme. Visst är vissa tyska förbund och Holland också framgångsrika, men Sverige producerar flest topphästar räknat i procent på den lilla populationen.

Förr togs hingstarna tidigt till avel på exteriör och blodslinjer, men numera visas de också upp i tävling på ett helt annat sätt än tidigare.

Stoet

Flyinge har en del egna ston för att föda upp unghästar. En del säljs, andra behåller stiftelsen och de utbildas under ledning av Peter Eriksson, Susanne Gielen eller Marie Karle.

Den fullständigt osexiga inseminationen sker i en hall helt i utkanten av hela Flyingeområdet.

– Med tanke på smittrisk och sådant ligger den helt idealiskt till, förklarar Eva Fahlbrink som är chefsveterinär på Flyinges hästklinik.

Ett smalt rör med spermier förs in i stoet och inseminationen kan upprepas ett par gånger till det har tagit. Förutom de egna stona kommer det massor av ston till Flyinge för att utnyttja hingstarna. De stannar oftast ett par dagar i stodelen av seminstallet (används till tävlingsstall vid tävlingar utanför avelssäsongen).

Efter 5-7 dagar konstateras stoet dräktigt, sen kontrolleras stoet ytterligare ett par gånger under den elva månader långa graviditeten.

Fölet

Flyinges egna föl går tillsammans med sin mamma i sex månader innan det avskiljs. Sen väntar livets glada dagar i knappa två år då det till större delen handlar om lösdrift tillsammans med jämngamla kompisar. Det som för den oinvigde ser ut som lek och stoj är uppfostran och prägling för en häst.

Men det kan också komma föl utifrån till lösdriften.

– Flyinge köper in en del föl om vi ser att det är något vi saknar, förklarar Åsa Hansson.

När fölet blivit en unghäst på 2–2,5 år börjar allvaret. Under ledning av de ansvariga för respektive gren börjar utbildningen. Förutom de egna unghästarna tar också beridarna emot ett antal hästar för utbildning. Där handlar det om något av en win-win situation där de unga hästarna blir utbildade och eleverna på Flyinge får utbildningsmaterial.

Uppträningen

Det första en häst får vara med om är sadeltämjning och sedan startar själva inridningen. När en häst är inriden börjar den egentliga utbildningen. Efter de rena grunderna börjar specialutbildningen mot hopphäst eller dressyrhäst. Privatpersoner kan lämna in häst för utbildning, Flyingeägda hästar utbildas och bjuds sedan ut till försäljning (anläggningen ska vara självförsörjande). Den tredje kategorin är de hästar som Flyinge väljer att behålla om som Peter Eriksson, Henrik Ankarcrona eller Susanne Gielen tävlar med. Hela uppträningen och utbildningen bygger på något som kallas Flyingemodellen (se separat ruta).

Det tar flera år att utbilda en hopp- eller dressyrhäst för att tävla på den högsta nivån – generellt något längre för dressyrhästen.

Servicen

Hästarna kan inte ha det bättre. Det finns experter inom alla områden anställda. Flyinge har en egen hästklinik, egna hovslagare (och en utbildning för nya hovslagare) och alla hästar får noga utvalt och analyserat foder. Det är alltid hästen som står i centrum och de tränas efter scheman som utarbetats genom åren – men med betoning på individen.

Tävlingen

Tävlingen och uppvisningen är en viktig del för Flyinge, speciellt när det gäller marknadsföringen av hingstar och Flyingeavkommor.

– Givetvis är sportsliga framgångar viktiga ur PR-synpunkt, säger Karl-Henrik Heimdahl, avelschefen.

Under senare år har det blivit viktigare att även hingstar tävlar, även om blod- och exteriör fortfarande är viktigt. Det visas inte minst att det är treårige Common Sense som är hetast bland hopphingstarna.

Men lika viktigt för Flyinge är evenemangsdelen med klassiska Flyingedagarna (i år första helgen i december) och rader av olika evenemang som clinics, uppvisning och andra aktiviteter.

– Det marknadsför hela anläggningen och det är viktigt, säger Sofia Söderqvist som är evenemangsansvarig.

Normalt jobbar hon ensam, men har sedan länge en stor organisation som träder in när det behövs.

– Flyinge är något unikt i Sverige. På något sätt är det alltid vi som ska gå täten och det känns som det alltid ställs lite högre krav på oss.

Men den ekonomiska verkligheten har också drabbat Flyinge. Den internationella dressyrtävlingen i oktober är inställd i år sedan ett par tunga sponsorer hoppat av.

– Visst har vi haft svårare att hitta sponsorer, förklarar också Sofia Söderqvist.

Tanken är dock att dressyrtävlingarna ska återkomma 2010.

Slutet

För många tävlingsindivider väntar avel efter avslutad karriär. Och med frusen sperma finns det faktiskt hingstar som kan fortsätta sin avelskarriär även efter sin död.

Trots att det finns en rad gravstenar på Flyinge begravs inte några hästar på området. Inte ens klassiska hopphästen Robin Z som avled i vintras begravdes inom området – men det ska resas en bronsstaty. Istället är det kremering av hästar som ökar kraftigt.

Författare: Anders Engman
Publicerad 1 juli 2009 13.27
Uppdaterad 1 juli 2009 13.27

Ridsport
Sportbloggar
Läsarpulsen