Lisa Nordén befinner sig i Auckland, Nya Zeeland. Hon har varit där sedan i tisdags och har hunnit testa finalbanan. Slutet av säsongen är här. En säsong som hon själv beskriver som overklig.
– Det har redan varit helt fantastiskt, över all förväntan. Jag får nypa mig i skinnet ibland för att jag knappt tror att det är sant, säger Lisa Nordén.
Sedan OS-silvret i augusti har formen bestått, två segrar på lika många tävlingar i världsserien.
Men inledningen på säsongen var betydligt tuffare. Från första tävlingen i världsserien förra hösten avlöste träningsuppehållen på grund av skador varandra och vintern fick ägnas åt grundträning.
– Efter att jag fick ställa in tävlingen i San Diego i maj så undrade jag hur sjutton jag skulle ro hem det här.
Tävlingen i Kitzbühel i juni, en månad innan OS, var den första där hon kunde gå för fullt. Lisa Nordén slutade tvåa.
Men då kom nästa bakslag.
– Jag skadade en sena i knävecket och var tvungen att vila i fyra heldagar och sen starta om träningen på nytt.
Kanske är det just dessa motgångar och hinder som banat väg för en upphämtning och avslutning utan dess like.
– Det har varit ett tufft år, med många hinder att jobba igenom. Men det är kanske det som gjort att det gått så bra sen. När mina konkurrenter började bli trötta hade jag precis kommit igång och var hungrig på att tävla, säger Lisa Nordén.
För om starten var trög så är resten av säsongen en betydligt roligare historia. I de två senaste tävlingarna i världsserien, i Stockholm och Yokohama, var Lisa etta. Och så, före det, den dramatiska OS-spurten som slutade med ett silver. Det rankar Lisa Nordén själv som det självklart största.
– Det betydde väldigt mycket för mig, och vågen som följde efteråt kan man inte föreställa sig. Det stödet jag fick i tävlingarna i Sverige var helt enormt, säger hon och fortsätter:
– Skulle man göra en film för att öka triathlons popularitet i Sverige, så finns det nog inget bättre manus än ett som slutar med en OS-medalj.
Det är inga hemliga formler eller magi som ligger bakom Lisas framgång. Receptet är vanlig träning.
– Det är år av träning som långsamt betalar sig. Att få träna flera månader utan uppehåll. Att jag inte kunde träna på grund av skadorna tidigare var mentalt tufft men gjorde mig hungrig. Sedan har allt fallit på plats.
– Kanske beror det också på att jag har mognat som atlet. Vi ligger alltid och tänjer på gränserna. Det du klarade förra året kanske du inte klarar nu. Svårigheten är att känna av det och kanske inte gå för fullt ett par dagar för att sedan köra allt igen.
I natt går den avslutade tävlingen i VM-serien i Auckland. Lisa Nordén ligger på andra plats, 30 poäng bakom australiensiskan Erin Densham som knep bronset i London.
– Det är ungefär som nio tusendelar, skrattar Lisa Nordén.
– 30 poäng är ungefär en placering så min uppgift är inte att vinna tävlingen, den är att slå Erin. Hon är tuff och bra på att toppa formen. Det kommer att krävas en väldigt snabb löpning.
Hur ser du på dina chanser att ta guld?
– Jag tror att det är ungefär 50/50 vem som vinner av oss. Men träningen har gått bra och enligt protokollet, så jag är nöjd. Jag hoppas bara att det ska räcka nu.
Lisa Nordén har varit ute och testat banan och berättar att cyklingen är den tuffaste de haft. Åtta varv i svår terräng.
– Det blir en rolig tävling, en tuff bana där det verkligen är den som är starkast som vinner VM-guldet.
En seger vore stort, men inte riktigt lika stort som OS-silvret.
– OS-medaljen väger tyngre, att kunna lägga det till sitt namn. VM är varje år och har inte samma igenkännande. Däremot skulle ett guld nu vara lite som en revansch till OS-silvret, och helt fantastiskt att lägga till samma säsong.