Klockan visade 10.09 i förlängningen när det svenska guldjublet bröt ut i
Calgary. Då hade Mika Zibanejad snott åt sig pucken i mittzonen, åkt sig fri
och med en backhand lyft in matchens enda mål.
Guldmålet.
– Det är helt ofattbart, det är så underbart, skrek Roger Rönnberg i en
segerintervju med SVT direkt efter slutsignalen.
Då hade han fört Juniorkronorna till målet som närmast har verkat omöjligt att
nå för generation efter generation av svenska ishockeytalanger.
– Det är helt fantastiskt att få jobba med de här spelarna, sade Rönnberg som
hade svårt att sätta ord på känslorna efter det första svenska JVM-guldet
sedan 1981.
– Det går inte att beskriva. Man måste få känna det här.
Under finalen mot Ryssland kastades Rönnberg och alla svenskar mellan hopp och
förtvivlan.
Länge var det stundtals spel mot ett mål.
Efter tio minuter ledde Juniorkronorna skottstatistiken med 12–0.
Efter två perioder hade den växt till osannolika 39–4.
Men puckuslingen ville inte in bakom den till synes omöjlige Andrej Makarov i
den ryska kassen.
Så vaknade ryssarna plötsligt till liv, tog över i tredje perioden och
prickade insidan av stolpen innan Johan Gustafsson – en av de stora svenska
finalhjältarna – gjorde en jätteräddning i slutminuten.
Där var det nära att de svenska gulddrömmarna dog ännu en gång.
Men Mika Zibanejad ville annat. 18-åringen från Huddinge inledde säsongen i
Ottawa, men lyckades inte spela till sig en ordinarie plats i NHL-laget och
fick vända tillbaka hem till Djurgården i höstas.
Nu får Zibanejad ännu en gång lämna kanadensisk mark för att åka hem till
Sverige – men den här gången som nybliven juniorvärldsmästare.
– Det går inte att beskriva, det är en underbar känsla, sade Zibanejad till
SVT.
Om målet sade han:
– Jag hann inte tänka så mycket. Det är en enorm glädje när pucken gick in.
Då hade det gått tjugo minuter efter slutsignalen och Zibanejad hade knappt
någon röst kvar efter allt jubel.
Och då hade det svenska guldfirandet bara börjat.