Att sätta spelare på bänken: ”Det är aldrig roligt att
säga till spelare att de inte ska få vara på plan, de blir inte glada.
Samtidigt ingår det i mitt jobb och i spelarens. Kampen måste försiggå inne
i honom. Han får knyta näven inom sig och komma igen till nästa gång.”
Balansen mellan laganda och stora egon: ”Den här säsongen har varit
ungefär som den förra, vi har haft spelare som inte klarat lagarbetet och
som försvunnit. Jag vill ha spelare som är lojala och letar inte efter de
extravaganta, jag tror inte du vinner med såna spelare. Vi jobbar internt
med ledord som glädje, laget går först, respekt och lyhördhet. En så kallad
stjärna har samma regler som en lärling när det gäller att passa tider,
klädsel och uppträdande.”
Marknaden: ”Klubbarna i utlandet utgör marknaden, de sätter priser
och är villiga att betala. Allt har sitt pris. Även om en klubbledare säger
att vi inte säljer en viss spelare, så gör vi det nog ändå om rätt pris
kommer upp. Idag blir vi hela tiden kontaktade och bara 20–25 procent av
spelarna kommer från Sverige, resten från hela världen. Vi har inte en chans
att ha koll på alla, därför är vi hänvisade till agenterna.”
Relationen till spelarna: ”Jag tror att de tycker att jag är
noggrann, rättvis och ambitiös. Jag är nog inte så lustig, tyvärr, ingen sån
som får folk att skratta. Jag umgås inte med spelarna, jag tycker inte jag
att ska ha ett sådant förhållande till dem. Att inte favorisera vissa är
viktigt. Därför ska man inte ha något privat umgänge. Men vi har några
tillställningar.”
Dåliga matcher: ”Jag går till mig själv jäkligt mycket,
analyserar noga vad jag kunde ha gjort annorlunda. Jag funderar över
upplägget, ifall vi tränat rätt, om laguttagningen varit rätt. Jag går till
allt det som en tränare kan påverka. Sen är det ju spelare som vinner eller
förlorar matcher, mitt jobb är att ge förutsättningar så att spelarna kan
göra bra ifrån sig.”
Karriären: ”Tränare i Onslunda IF från 1972. Därefter IFK
Kristianstad som kom upp i nästhögsta serien. Sedan Kirseberg i Malmö; vi
vann division tre. Jag höll kurser på Skånes Fotbollsförbund. Efter Malmö
blev det Trelleborgs FF – en härlig tid. Alla tippade att vi skulle ramla
ur, men istället tog vi medaljer två år i rad. Tredje året fick vi spela
Uefacupen och slog Blackburn, som det året skulle bli brittiska mästare. Det
är det största och roligaste jag varit med om inom fotbollen.
I Trelleborg fick jag två bra anbud från Tromsö i Norge och Halmstad. Det
blev Halmstad i sex år. Jag fick fina vänner där. Jag tittade ofta in till
ett gäng bastuherrar som tyckte om att snacka fotboll. Vårt hus var
fantastiskt, nära havet och med en trädgård jag jobbade med. Det älskar jag.
Nu bor vi i lägenhet. Efter den här sejouren hoppas jag få bo i hus med
trädgård igen.