STOCKHOLM. – Sådant här ger en gåshud. Att få den två gånger är jättestort,
sa Zlatan.
2007 har varit ett tämligen mörkt skånskt fotbollsår.
Men i årets elfte månad, ligger plötsligt allt stråkastarljus på Skåne.
Therese Sjögran och Zlatan Ibrahimovic var fotbollsgalans stora stjärnor.
Therese Sjögran tilldelades Sydsvenskans Diamantbollen för sina insatser i
klubb- och landslag under året.
Zlatan Ibrahimovic fick Guldbollen för andra gången.
"Terre" strålade först och Zlatan förstås mest. Det var liksom
oundvikligt när nu den stora artisten äntligen äntrade scenen.
Först som uppvärmning som årets forward, tillsammans på scenen med
brassestjärnan Marta och prisutdelaren Mikael Persbrandt.
Sedan som vinnare av Aftonbladets Guldbollen under orkanartat jubel, stående
ovationer och applåder som aldrig ville ta slut.
– Sådant här ger en gåshud. Att få den två gånger är jättestort. En tredje
gång? Det vet man aldrig. Men jag gör allt för att utvecklas. Den dagen jag
inte gör det, lägger jag av.
– Det är det här man kommer att minnas efter karriären, inte tunnlarna. Jag
kommer att titta på priser jag vunnit både individuellt och med lagen.
Just nu är det pappa Sefik som förvaltar Zlatans historia.
– Han har hand om allt och har väl byggt något slags museum hemma hos sig,
sade Zlatan med ett av väldigt många breda Zlatanleenden.
Har du bandat galan så att din son får se historien en gång?
– Inte jag - men pappa sköter det också. När Max blir lite större kan jag
bara ta hem honom till pappa, så får han se mitt liv.
Men en fullständigt strålande Zlatan Ibrahimovic tillägnade den här kvällen
främst åt "kidsen", som han själv uttrycker det.
– Det är de som motiverar mig. Jag försöker ge dem så mycket tid jag kan och
deras drömmar. En dag ska jag sitta i soffan och se på dem.
Naturligtvis var 4–2-målet senast i Champions League ett ämne som inte gick
att undvika.
– Jag har känt mig lite sliten senaste månaden, men det lossnade i den
matchen. Målet? Jag vände om, siktade på högerkrysset och satt den där. Nej,
allvarligt talat trodde jag den skulle gå över
Zlatan talar alltså själv om en formtopp, vilket glädjer alla svenska
fotbollsfans med tanke på EM-kvalet mot Spanien på lördag.
– Det blir en tuff match, men vi ska ta oss till EM. Vi kommer dit. Vi har
en fantastisk atmosfär nu ? det räcker att man kommer in i bussen för att
märka det.
Ska man se det ur strikt lokal synvinkel, så är det Skåne som regerar när
det gäller Guldbollen.
Av de tio senaste årens vinnare, är sex ?– därav Henke och Zlatan två gånger
– fostrade i skånska klubbar.
Vill man vara lokalpatriot, räknar man dit två gånger Fredrik Ljungberg
också, eftersom han är född i skånska Vittsjö.
Betydligt tunnare har det varit på damsidan. Inte sedan 1995 när Malin
Andersson – Wä och MFF, men då Djurgården – vann Diamantbollen, har en
skånsk spelare fått mottaga det finaste priset inom fotbollen. Det har varit
nära några gånger, precis som för MFF som lag, men har aldrig räckt ända
fram.
– Det känns otroligt stort att stå här, sade Therese Sjögran. Det är den
finaste utmärkelse man kan få och det är svårt att förstå att jag har fått
den. Och det är förstås extra roligt att stå här med Zlatan, två
Malmöspelare!
I sitt tacktal riktade sig Therese också direkt till Kent Widding Persson,
som räddade klubben i våras.
– Vi spelare visste inte hur illa det var. Utan honom hade jag inte varit
Malmöspelare. Jag hade fått gå någon annanstans, men jag hade faktiskt inget
på gång.