Efter snart tio år som EU-kommissionär i Bryssel förbereder Margot Wallström
sin avgång. En ny EU-kommission träder till i november. Nu filar hon på sitt
politiska testamente, en redogörelse för vad hon uppnått som ansvarig för
EU:s miljö- och kommunikationspolitik.
– Jag har bara börjat. Jag vet inte om det är ett testamente. Det blir en
sorts sammanfattning av vad vi åstadkommit, säger Wallström till
Sydsvenskan.
Som kvinnlig EU-kommissionär i en manlig värld har Margot Wallström kämpat mot
starka krafter. Som miljökommissionär uppvaktades hon av lobbygrupper som
företrädde allt från bilindustri till skogsnäring. Hon mötte argsinta herrar
som Tony Blair, Göran Persson, Jacques Chirac och Gerhard Schröder.
Hon avslöjar att Gerhard Schröder i april 2002 försökte avsätta henne för
öppen ridå – eller i alla fall inför hela den sittande EU-kommissionen.
Det var valår i Tyskland när Schröder kom till en av EU-kommissionens middagar
för att klaga. På morgonen hade han skrivit i Financial Times om att
EU-kommissionen borde ta större hänsyn till industrin, framför allt
kemikalieindustrin, i sina planer för framtiden.
Schröder tog med sig chefsrådgivaren Frank-Walter Steinmeier och blev allt mer
upprörd för varje maträtt och glas rödvin han fick i sig. Som storrökare
klagade han på EU:s förbud mot tobaksreklam. Hans ilska riktades mot flera
EU-kommissionärer: Mario Monti, Fritz Bolkestein, Erkki Liikanen.
Men framför allt riktade han in sig på Margot Wallström och klagade på tuffare
utsläppskrav för bilar, på Wallströms förslag till EU-gemensamt
kemikaliedirektiv, på det nyförhandlade Kyotoprotokollet, på den nya handeln
med utsläppsrätter och på försämrade villkor för företagen i EU. Han hävdade
att Wallström ville av-industrialisera Tyskland.
– Det pågick en tuff debatt i Tyskland där Schröder fått kemikalieindustrin
emot sig. Hade jag inte
fått Romano Prodis stöd hade jag avgått nästa dag.
Utan hans och kollegiets stöd hade det bara varit för
mig att lämna in. Men
Prodi ställde upp för mig, säger Margot Wallström.
I efterhand ser hon det som märkligt att middagen alls blev av. Wallström var
tveksam till att närvara och var upprörd över ett upplägg där
förbundskanslern ostörd fick spy galla över EU:s gemensamma miljöpolitik.
Romano Prodi, EU-kommissionens dåvarande ordförande, försökte dock lugna
Margot Wallström och beskrev middagen som ett ”terapisamtal”.
– Han beskrev det som en terapeutisk uppgift att Schröder skulle
få prata av
sig. Det gav oss i kommissionen en chans att förklara vår
politik.
– Jag var mest upprörd över att det här fick fortgå. Det var ett märkligt
upplägg. Jag hade inte gått dit om jag inte räknat med Prodis stöd.
Schröder fortsatte angripa Margot Wallström också efter middagen med
kommissionen. Han gick ut i tysk press med hård kritik mot EU:s
miljö-politik och riktade särskilt in sig på ”den där blonda damen från
Sverige”. Han vägrade att nämna henne vid namn.
Trots kritiken från Gerhard Schröder rankar Wallström besluten under åren som
miljökommissionär som sina främsta insatser i EU. Hon klassar
kemikaliedirektivet Reach högst. Därefter placerar hon förhandlingarna om
Kyotoavtalet samt 2004 års EU-utvidgning.
– Det är tre saker som alla européer tjänat på, säger hon.
EU:s kemikaliedirektiv Reach omvandlas just nu till nationell lagstiftning i
27 EU-länder. Det ersätter 40 rättsakter som hittills reglerat användningen
av kemikalier. Handeln med utsläppsrätter var för tio år sedan omstridd, men
hyllas idag i alla politiska läger som ett bra system för klimatarbete.
Sedan 2004 har Margot Wallström varit kommunikationskommissionär och
EU-kommissionens vice ordförande. Det är fina titlar, men hon är besviken på
sig själv över att hon inte krävde att få leda arbetet med att stifta
EU-direktiv, antingen inom Telekom eller inom det som på EU-språk kallas
Infso och rör information, internet och medier.
– Jag var vilsen i början. Jag ångrar än idag att jag inte krävde en
portfölj
som också innehöll lagstiftning. Det hade gett mig en större tyngd.
Margot Wallström säger att hon kommer att sakna möjligheten att vara med och
forma en historiskt viktig utveckling. Men en sak kommer hon definitivt inte
att sakna:
– Att vakna i ett hotellrum mitt i natten och försöka komma på i vilket land
jag är och till vilket land jag ska flyga vidare klockan halv sex på
morgonen.